En snabbt spelad, både sett i faktisk tid och i tempo, förstaperiod slutade oavgjort, 1–1. VIK hade stundtals stora problem med att få fatt i Almtunas dynamiska anfallsspel, således hamnade man också på så kallad mellanhand när pucken nådde upp till skottvilliga bortabackar. Det var också så ledningsmålet kom till, knappt halvvägs in i perioden: backskott och styrning. Men VIK spelade upp sig mot slutdelen och fick in en kvittering. Stekhete Alfred Andersson prickade rätt – för fjärde matchen i rad.
Någon som däremot inte gjort mål på länge är Emil Alba. Måltorkan bröts bara 19 sekunder in i den andra perioden. VIK gick till anfall direkt och Alba styrde in Niklas Folins blålinjeskott. Resten av perioden påminde om den första: fysik, fart, långa sekvenser, en del chanser. De som Almtuna skapade, eller snarare fick, berodde på slarv i hemmalaget. VIK spelade taktiskt klokt och fick ofta fast sina motståndare vilket ledde till långa anfall.
Fem minuter in i tredje hade Kellen Jones jätteläge att, efter en kanondragning, lägga in 3–1. Istället blir VIK giriga i en omställning bara sekunder senare, tappar puck – och tappar ledning. Tony Mårtensson serverade Tobias Liljendahl fram till 2–2. VIK reste sig, hittade gängorna – och återtog ledningen. Ett märkligt mål. Ett nedlägg studsade på domaren och gav friläge till Darren Nowick som inte gjorde något misstag. Det målet visade sig bli matchvinnare då VIK utan större bekymmer höll undan under slutdelen av matchen.