Petra har ingen naturlig koppling till ishockey eller föreningen eftersom ingen i hennes familj har sysslat med ishockey eller varit verksam i föreningen.
– Det var Annika Källmark som tipsade valberedningen eftersom det behövdes fler tjejer i styrelsen. Min dotter hade precis prövat att vara med i Hockeyskolan. Jag kände att det behövdes flera kvinnor i föreningen och i idrotten överlag för att förändra den mansdominerade föreningen. Det var mera av en slump. Sedan hade jag inte så stor roll i föreningen förrän i höstas, säger Petra Axelsson.
Om Petra hade fått bestämma hade dottern faktiskt inte ens fått börja med ishockey, eftersom hon inte ville att dottern skulle bli en del av denna värld.
– Där hade jag förutfattade meningar och min dotter grät varje lördag för att hon inte fick vara med på Hockeyskolan. Till slut som mamma fick jag dåligt samvete. Hon fick chansen att prova och sade "mamma jag har aldrig varit så här lycklig."
Även om Petra inte har någon naturlig anknytning till sporten så har idrotten präglat större delen av hennes liv eftersom hon är uppväxt i en idrottstokig familj.
– Vi pratar mycket idrott hemma och ser vi ser mycket idrott. Det har vi alltid gjort. Min lillebror är duktig i bowling.
Lillebror är den inte helt obekante William Svensson, som kan titulera sig världsmästare.
Som aktiv spelade Petra fotboll i Västerviks FF och i IFK Västervik. Det var i handboll som Petra hade en aktiv seniorkarriär med bland annat spel i Västerviks HF.
Petra klev in i styrelsen vid årsmötet 2020 när Anders Wiman valdes till ordförande.
– Vi hade en ganska stor framåtanda i styrelsen. Vi hade jättemycket på gång, men vi slogs av bakslag efter bakslag. Pandemin och flera personer hoppade av styrelsen. Det var ganska tungt och det blev övermäktigt. Vi kunde inte jobba med det vi ville, utan vi fick släcka bränder. Vi hade inte heller riktigt bestämt i styrelsen hur vi skulle jobba och leda föreningen.
Tankarna fanns hos Petra att hoppa av, men valberedningen övertalade Petra att vara kvar.
Det blev skarpt läge för övriga i styrelsen när Anders Wiman i november meddelade att han lämnade sin post med omedelbar verkan.
För Petra innebar beskedet från Anders en stor omställning i och med att hon var vice ordförande. Det blev alltså hon som skulle företräda och leda föreningen den närmaste tiden.
– Jag får skylla mig lite själv eftersom jag hade pushat på att få posten som vice ordförande för att vi behöver steppa upp när det gäller kvinnlig representation. Det fick jag äta upp när han klev av. Jag fick frågan att kliva upp som ordförande, men det ville jag inte.
I och med att VIK har en liten organisation innebär det att styrelsen behöver vara delaktig i den dagliga verksamheten.
– Det hade jag inte vetskap om och det var ganska tufft. Där och då var det tufft, men då ställde verkligen alla i styrelsen upp. Jag drog igång en arbetsgrupp eftersom vi inte hade kompetensen som behövdes. Det var några tuffa, men lärorika veckor. Alla ska inte tycka samma i en förening, men i en ishockeyförening är det otroligt känsligt att ändra på någonting.
En dryg månad efter att Anders tackat för sig valdes Urban Widén som ordförande.
– När Urban hörde av sig trodde jag att det var ett skämt. Det var för bra för att vara sant, men vi träffades och jag kände med en gång att det här var rätt. Vi pratade ganska mycket ledarskap. Jag klickade ganska snabbt med Urban. Nu har vi fattat hur bra vi är för varandra. Det visste vi inte då, men ingen av oss är ja-sägare. Vi kommer med idéer till varandra där den andra inte alltid håller med, men slutprodukten blir bra.
Kring årsskiftet presenterade styrelsen några förändringar för Hyllan vilket skapade debatt på sociala medier. Petra berättar själv om den kritik som styrelsen fick motta i samband med besluten.
– Det är inte kul att få kritik och när man tycker den är oförtjänt är den mindre rolig. Jag personligen har inte fått enda ont ord till mig och det visar kanske att förändringen som gjordes blev bra.
Petra har fått bita sig i tungan ett antal gånger för att inte ge sig in i debatten.
– Jag är en kommunikativ person och ogillar att rykten att får fäste samt tar fart. Styrelsen har varit mitt ventilationsrum. Vi tror på det vi gör och de beslut som vi tar är förankrade samt att föreningen utvecklas. Vi har en bra mix i styrelsen med olika erfarenheter och det är bra när vi ska ta beslut.
Sedan nyår har det varit gymnasietjejer under ledning av Alice Jiborn som har skött Hyllan.
– Just nu går verksamheten på Hyllan hur bra som helst. Det är kul att se hur verksamheten har rullat på under andra former. Tjejerna växer otroligt mycket och det enda kravet vi har är att vi ska le. Allt annat kan man lära sig.
Vad vill styrelsen åstadkomma med föreningen?
– Vi vill bli en mer öppen förening där man ska känna sig välkommen som mamma eller pappa, publik eller funktionärer. Vi har haft fokus på tjejhockeyn och den har vuxit. Vi vill absolut vara ett topplag i allsvenskan, inte ett bottenlag.
– Vi behöver se till människan. Får vi människorna att växa så växer atleterna och då växer ungdomarna, oavsett ålder. Värderingar, hur är man som ledare och vad är ett VIK-hjärta. Det har vi börjat diskutera. Det är sakerna vi behöver jobba mycket med och det är min styrka som jobbar mycket med organisationsutveckling. Målet är inte att vara den klassiska hockeyföreningen, utan våga ta andra vägval.
Hur viktigt är det att A-laget hänger kvar i allsvenskan?
– Det är väldigt viktigt att vi stannar kvar, men skulle vi trilla ner är det klart att vi kan ladda om. Vi för sådana samtal i styrelsen. Självklart ger det oss mera fördel om vi stannar kvar.
– Den största oron om vi åker ur är att helt plötsligt ska A-laget träna på kvällstid. Det går ut över ungdomarna. Det är lite av ett skräckscenario eftersom vi har så lite isyta. Rent organisationsmässigt är stödet från Hockeyallsvenskan en bra input för att kunna fortsätta vår utveckling och bygga organisationen starkare. Vi har massor av tankar och idéer, det är helt klart bättre om vi stannar kvar, svarar Petra Axelsson.