Tänka sig, det har hunnit gå 17 år sedan den där magiska senvintern när Västerviks IK:s prestationer gav eko i hockeysverige. Klubben var bara en runda från kvalserien till Elitserien, men där tog det stopp mot storsatsande Linköpings HC. VIK svarade ändå för en beundransvärd säsong och vägen genom play off-spelet skapade gåshud hos många.

Resan började i Värmland. Borta mot Sunne IK. Bara att VIK hade tagit sig till play off gjorde att säsongen var mer än godkänd. Tränaren Ulf Weinstock hade dock en försiktig optimism inför dusterna mot Sunne:

– Det passar oss perfekt att slå ur underläge, vi brukar göra våra bästa matcher då, sa Ulf Weinstock.

Artikelbild

Det hade han alldeles rätt i skulle det visa sig.

En tunn VIK-trupp tog bussen till de värmländska skogarna. Mikael von der Geest var avstängd, Petter Karlsson skadad och Alexander Johansson sjuk. Dessutom saknades ett gäng juniorer som hade match med juniorlaget dagen innan.

Trots den tunna truppen öste VIK på. De var det bättre laget matchen igenom, men det dröjde ända fram till 13.16 in på tredje perioden innan Jonas Widmark slog in matchavgörande 4–3.

– Synd att Widmark ska vänta hela säsongen på att göra mål, sa Gunnar Johnsson skämtsamt.

Artikelbild

– Vår seger var helt rättvis, vi skulle ha avgjort redan i första perioden. När vi gjorde 4–3 var jag ej orolig. Spela på resultatet är en av våra stora styrkor, sa Ulf Weinstock.

Vinsten i Sunne blev historisk. Det var första gången i Västerviks IK:s då 26-åriga historia som de vunnit en kvalmatch till Elitserien. Och som ni vet – det vara bara början.

Bäst i laget mot Sunne var nämnde Widmark samt Fredric Jaensson, Jonas Dufåker, Peter Karlsson, Nicklas Sjögren och Niklas Dacke.

VIK hade nu skaffat sig ett läge att avgöra matchserien hemma i Tjusthallen. Det gjorde de också – med 4–2. Lyckliga målskyttar blev Mattias Wiklund, Jesper Andersson och Fredric Jaensson gånger två.

Play off 2 stod runt hörnet. Och en nyfiken väntan på vilket motstånd som VIK skulle få. Ulf Weinstock hade på det klara vad han föredrog:

– Hoppas vi slipper Skellefteå, det skulle vara jobbigt att sitta och åka buss ändå dit upp i helgen.

– Mora vill vi helst också slippa. Eftersom Vasaloppet går där på söndag är det kaos i Mora. Och något hotellrum lär inte finnas minsta chans att hitta där uppe.

– Nej, det bästa vore om vi fick spela mot Linköping eller Huddinge!

Sunnes tränare Per Ljusteräng hyllade VIK, men sågade domarinsatsen i Västervik.

– Marcus Vinnerborg var en katastrof. Han dömde bort oss totalt. Jag har sällan sett en så usel domare, dundrade Ljusteräng.

Just nu befinner sig Vinnerborg i Sotji och är ende svenske domaren i OS.

Weinstock fick som han önskade i play off 2 – det blev Huddinge som stod på agendan. I snacket inför match nummer ett i Huddinge höll Weinstock en låg profil:

– Vi får nog räkna med att bli tillbakapressade ordentligt. Men kan vi hålla emot åtminstone de första tio minuterna vet man aldrig vad som kan hända, sa Ulf.

Huddinge hade förvisso en, för deras del, oroväckande formkurva. På de nio senaste matcherna hade laget inte en enda seger, utan sex oavgjorda och tre förluster.

– Huddinge har varit klara för play off länge. Kanske har de lagt upp träningen med fokus på just det här, sa Weinstock.

Tränare i Huddinge var för övrigt Lars-Gunnar Jansson, numera legendarisk expertkommentator för Sveriges Radio. Bara en sån sak.

Det där med att VIK skulle bli pressade som Weinstock trodde, det visade sig inte stämma ett dugg. VIK spelade offensivt redan från start, Huddinge blev tagna på sängen och fick inte igång något bra konstruktivt spel på i stort sett hela matchen.

Bäst i Huddinge var målvakten Rolf Wanhainen, det säger en hel del. På grund av honom skrevs VIK:s segersiffror "bara" till 2–1 efter att Mattias Wiklund och Gunnar Johnsson nätat.

Ulf Weinstock lyfte fram en back:

– Alla backar gjorde bra insatser. Den stora överraskningen var Johan Nilsson. Jag trodde inte att han var kapabel till en sån här insats.

Roger Olsson kunde till och med kosta på sig att bränna öppet mål sedan Huddinge plockat ut målvakten i slutet.

– Om Huddinge hade kvitterat och vunnit efter det där hade jag aldrig förlåtit mig själv, sa Roger Olsson som längtade till returmatchen i hemmaborgen tre dagar senare:

– Blir det inte fullt i Tjusthallen då, när ska det då bli fullt?

Kvällen när Huddinge kom till Västervik skulle visa sig bli magisk. Redan inför drabbningen flödade optimismen i VIK-lägret:

– Allt känns perfekt. Jag kunde inte drömma om att vi skulle pricka formen så här bra. Stämningen i truppen är toppen, sa Ulf Weinstock som formerade truppen på följande vis:

Målvakt: Stefan Sohlin.

Backar: Nicklas Sjögren, Niklas Dacke, Jesper Andersson, Johan Nilsson och Stefan Persson.

Kedjor: Roger Olsson, Mikael von der Geest, Mattias Wiklund – Johan Pennerborn, Jonas Widmark, Gunnar Johnsson – Peter Karlsson, Jonas Dufåker, Fredric Jaensson.

Bänken: Niclas Åhman, Joakim Rampeltin, Andreas Axelsson, Alexander Johansson, Rasmus Johansson.

Sittplats var slutsåld. Endast biljetter till ståplats gick att köpa innan matchstart. Något stort var på gång – och hockeytempen i Ostkustens Pärla var skyhög. VIK kunde skrinna in på isen inför 2 328 entusiastiska åskådare.

Huddinge hade höjt upp sitt spel betänkligt jämfört med första matchen. Men de kunde inte rubba VIK – som var i toppslag. Spelarna var lyriska efter 2–1-segern och avancemang till play off 3. Det som skedde den kvällen, 5 mars 1997, är den största framgången sedan föreningen bildades 1971.

– Helt osannolikt, jag fattar inte vad som har hänt. Det här är som att vinna SM-guld för oss, jublade Weinstock.

Segerregissörer blev Stefan Sohlin – som agerade vägg – samt målgörarna Roger Olsson och Jesper Andersson.

– Första perioden var nog min bästa match för säsongen. I resten av matchen spelade vi bra försvarsspel, så det var inte lika jobbigt för mig som det kanske såg ut, sa Sohlin blygsamt.

– Det här är det roligaste jag har varit med om inom ishockeyn. Att vi skulle nå så här långt kunde jag inte drömma om, sa Jesper Andersson.

En som symboliserade kämpainsatsen var Niklas Dacke. Niklas kunde knappt ta sig av isen på egen hand i slutet av andra perioden. Men en smärtstillande spruta och järnvilja gjorde att han stred hela matchtiden.

Västerviks IK var nu ett av fyra lag som skulle få göra upp om två platser till kvalserien mot Elitserien. De övriga var Linköpings HC, Mora IK och vinnaren av Skellefteå AIK och Team Kiruna. Snacka om fint sällskap.

VIK ställdes mot Linköpings HC som dessförinnan hade eliminerat IK Nyköping på ett enkelt sätt. Dessutom så hade laget tio mil norr om Västervik vunnit båda mötena med VIK tidigare under vintern med 6–1 och 5–0. I Linköpings trupp fanns gott om tunga namn, eller vad sägs om Ulf Söderström, Magnus Johansson, Erkki Saramaa, Niklas Anger, Martin Knold, Mattias Niilimaa, Mike Helber och Johan Bülow.

LHC-tränaren Tommy Boustedt, även han i Sotji nu i form av sin roll som landslagschef för Tre Kronor, tänkte så här inför match 1:

– Jag är helt övertygad om att det blir en typisk slutspelsmatch där vilja och kamp kommer att avgöra.

I VIK fanns frågetecken för Niklas Dackes vara eller inte vara i laget.

– Men jag är nästan övertygad om att Niklas spelar, sedan får vi se hur fräsch han är. Jag leker också med tanken att låta Alexander Johansson spela back, så att vi kan gå runt på sex backar åtminstone första halvan av matchen. Jag tror det behövs för att vi ska orka, sa Weinstock.

3 207 personer i Stångebrohallen kunde konstatera en sak: VIK var i form. Faktum är att det bara stod 3–2 till hemmalaget när Jonas Dufåker prickade in ett mål 16.25 i tredje perioden. Linköping drygade inte ut till 5–2 förrän VIK tog ut Sohlin ur kassen i jakten på en kvittering.

– Vi gjorde en bra insats. Tyvärr hade vi lite oflyt vid några av deras mål. Kul att vi kunde bjuda på så hårt motstånd, sa Ulf Weinstock.

– Nu bör vi ha ett mentalt övertag på Västervik med våra tre raka segrar mot dem, sa Tommy Boustedt.

Återigen var domaren Markus Vinnerborg i hetluften med ett par tveksamma domslut:

– Det kanske skulle vara mer erfarna domare i såna här viktiga matcher. Men det är svårt att få de bästa domarna att räcka i alla matcher, sa Boustedt.

Det var en mäktig och härlig resa som Västerviks IK gjorde säsongen 1996/1997. Men allt har som bekant ett slut. För VIK:s del kom slutet på det här äventyret 12:e mars i Tjusthallen.

VIK kämpade och slet, men lyckades inte få in pucken någon gång. Linköping lyckades tre gånger och vann därmed med 3–0.

Drygt 2 000 på läktarna hyllade ändå VIK för de fantastiska matcherna som de bjudit sina supportrar på. Det blev en säsong som VIK alltid kommer minnas tillbaka med stolthet på.

– Spelarna har gjort en enorm säsong. Vi har fått ut maximalt av oss själva, sa Ulf Weinstock.

Det var heller inte speciellt bedrövat bland spelarna.

– Vi kan inte deppa över den här förlusten. Vi har gjort en mycket bra säsong, sa Jonas Widmark.

– Trots förlusten måste vi vara nöjda med vad vi har presterat. Detta kunde jag inte hoppas på innan säsongen, sa Johan Pennerborn.

Hur långt VIK anno 2013/2014 kan gå i det kommande play off-spelet mot Allsvenskan återstår att se.

För 17 år sedan bevisades det med all önskvärd tydlighet att det går att nå långt trots att man slår ur underläge.

* Samtliga citat är hämtade från Västerviks-Tidningen.