Att Västervik lockar boulderklättrare från hela världen vet vi sedan tidigare. Och det var inte vilka som helst som var här nyligen. Anna Stöhr har två VM-guld och fyra segrar i världscupen, Kilian Fischuber har också dubbla VM-guld.
Ren och skär världsklass med andra ord. De tål att jämföras med en viss Zlatan Ibrahimovic i stjärnstatus i sin sport.
Det var duons första besök i Västervik. De hade lockats hit av bland annat en artikel i ett tyskt klättringsmagasin och olika Instagramkonton där andra klättrare hade varit i Västervik.
– Vi har haft en väldigt bra tid här. Det finns otroligt flera bra berg att klättra i med hög kvalitet. Vi har fått gott om utmaningar, säger Kilian Fischuber.
– En väldigt bra grej är att det inte är några större avstånd mellan alla bra berg. Allt är samlat inom ett ganska litet område, säger Kilian.
Österrikarna, som har varit länge i världstoppen, berättar om en sport på frammarsch.
– Möjligheterna är oändliga. Det finns fortfarande väldigt mycket outforskad mark ute i skogarna, säger Kilian.
– I Österrike är alpint och fotboll de största sporterna. Men klättringen växer hela tiden, säger Anna Stöhr.
De har varit i mängder av länder och klättrat – och har långt ifrån tröttnat.
– Det blir som en livsstil. Och alla inom klättringen är så trevliga och hjälpsamma. På tävlingar ser man inte de andra klättrarna som motståndare, man stöttar dem. Det är problemet som ska lösas som är motståndare, säger Anna Stöhr.
Vilket var ert favoritställe av de ni testade på i Västervik?
– Björnblocket. Det var riktigt bra, svarar Anna.
Vad är det fina med klättringen som har gjort att ni älskar det så pass mycket?
– Att man får lösa problem. Det är härligt när man klarar ett svårt sådant. Sedan finns det även stor variation. Om man blir lite trött på bouldering, så är det bara att testa en annan typ av klättring.
Fischhuber och Stöhr har fler klättringsresor på gång. På vägen hem från Västervik, som de kör i bil, tänkte de passa på att ta ett dygn i Köpenhamn. De kan absolut tänka sig att återkomma till Västervik, de gillar förutom olika klättringsmiljöer även att uppleva skilda kulturer.
Har ni märkt av något typiskt svenskt under er tid här?
– Det sägs ju att folk från norra Europa pratar mindre än de söderifrån, och generellt sett stämmer det (skratt). Men är ingen dålig grej alls, alla är jättetrevliga.