I grevens tid eller i elfte timmen – efter skalpen mot AIK tror jag tamefan att VIK är på väg ur identitetskrisen.
Ena dagen: rebellisk punkare, skinnjacka, håret i en tuppkam som det kräver en hel sprayburk för att hålla uppe, nattsudd inpå morgonkvisten. Too cool för school.
Dagen efter: timid nörd med flaskbottnar framför ögonen och kläder som mamma la fram kvällen innan. Too school for cool.
För att på dag tre vara lagom skavande, med adidaströja och släntrande in sent till geografin för att fotbollsmatchen på rasten drog över tiden en aning. Men givetvis med ett löfte om att inte göra om det.
Det har varit förbannat svårt att sätta ett epitet på Västerviks IK anno 17/18 – jag tycker mig nu åtminstone kunna ana en personlighet.
Att startsträckan skulle vara lång förstod jag. Det var inte Theseus skepp-läge (stommen, eller kölen, var fortfarande där) men nog fan var både mast, reling, nästan hela matrosstyrkan och kaptenen utbytt. Då tar det tid innan man hittar rätt kurs. Och vilken funktion man fyller. Det är fortfarande en brokig skara som utgör VIK, men Roger Forsberg behöver inte försöka få en fyrkant till en cirkel, eller tvärtom, längre.
Han har fått en leading-line i Öhman-Pettersson-Hedblad. Han har löst djup i målskyttet i Blomberg (en råkraft på skridskor) och till viss del Fish. Han har komponerat en powerkedja med Wiklund och Karterud som centras av Lindblom, där den sistnämnde ser mer och mer bekväm ut. Fjärdekedjan som leds av Georgsson kan äta tillräckligt med minuter på ett bra sätt för att låta de andra hålla sig till sitt. Backsidan är gedigen och har en tydlig hierarki (Pierre Gustavssons mångsidighet hjälper). Längst bak visar Viktor Östlund att han inte tänker släppa spaden utan kamp.
Samtliga är ingredienser som behövs i ett vinnande lag. Svårigheten är – jag har tjatat om det länge – kontinuiteten. Eller identitetskrisen. Det kanske spelas en Ramones-låt på radion, eller en polare från förr kanske hävdar att du "borde hänga med till klubben i helgen". Då måste VIK komma ihåg att den tiden är förbi. Numera är det Skogaholms-limpa, O'boy och i säng vid 22 som gäller. Då faller resten på plats.