U21-EM
Få saker förenar en nation så mycket som viktiga matcher i ett stort mästerskap, framför allt när det handlar om fotboll.
Det är vackert.
I tisdags var ett lysande exempel när Sverige U21-landslag spelade EM-final mot Portugal i Prag – och landet stod stilla.
Det blev en final som de gulblå vann. Något ingen ens kunde drömma om innan mästerskapet började.
Svenskarna skulle ju inte ens kvalificera sig till EM i Tjeckien. De förlorade borta mot jättarna Frankrike med 0–2 i den första av två play off-matcher, ett underläge som tycktes omöjligt att vända på hemmaplan.
Ordet omöjligt verkar dock inte existera för detta härliga landslag. På Örjans Vall i Halmstad knäcktes de kaxiga fransmännen med 4–1 och avancemanget till EM var ett faktum.
Men väl där – i den stentuffa gruppen med England, Italien och Portugal – skulle det väl ta stopp?
Nej nej, även om det såg ut så när bara minuter återstod i sista gruppspelsmatchen mot Portugal. Simon Tibbling (man måste älska hans pojkaktiga utseende) slog dock in kvitteringen i 89:e minuten, 1–1 stod sig matchen ut och Sverige var vidare till semifinal.
Där visade vi Danmarks vilka som regerar över Nordens fotbollstron.
Och finalen, där Portugal återigen stod för motståndet, vet ni redan allt om. Jag kan bara tacka för showen.
Det ska nu bli otroligt intressant att följa framtiden för dessa ungtuppar. Det är inga nya Zlatans vi snackar om, och steget från framstående i U21 till att bli ordinarie i en bra klubb i Europa och i slutändan leverera i landslaget är stort.
Men detta känns ändå väldigt spännande. Något som svensk herrfotboll kan behöva.
John Guidetti, Oscar Lewicki, Ludwig Augustinsson, Patrik Carlgren och alla andra hjältar gav svenska folket en härlig mästerskapssommar som vi har suktat efter.
De gav oss även en rejäl dos framtidstro.
Och det kan man aldrig få för mycket av.
Gervinhos galna kravlista
Den ivorianske fotbollsspelaren Gervinho har spelat i bland annat Lille och Arsenal, och senast höll han hus i Roma.
Nu verkar dock ett klubbyte vara på gång för honom då Roma vill göra sig av med honom.
Frågan är bara: kommer de att bli av med Gervinho?
Han har nämligen rätt så speciella krav. Åtminstone när det gällde förhandlingarna med Al Jazira från Förenade Arabemiraten.
Enligt den ansedda italienska tidningen Gazzetta dello Sport krävde Gervinhos en privatstrand, en helikopter och boende för hela sin familj, samt regelbundna flygbiljetter så att familjemedlemmarna skulle kunna flyga till Elfenbenskusten.
Al Jazira flydde illa kvickt från förhandlingsbordet, om man säger så.
Gervinho må vara en kapabel forward – men någon Messi är han inte.
Han gör nog klokt i att hålla nere kravbilden.
EM-serien
Speedwayens VM-serie, eller GP-serien som jag helst kallar den, har sedan två år tillbaka fått konkurrens av en EM-serie.
Kul, tycker jag. EM-serien har växt för varje år, och samlar i år ett oerhört intressant startfält.
Ja, faktum är att ett par förare i EM – enligt min åsikt – är både roligare och bättre än några i VM-serien.
Chris Harris är ju iskall i VM-serien, det är sen gammalt. På hans plats hade man betydligt hellre sett en Martin Vaculik.
Michael Jepsen Jensen fick ett wild card till VM-serien – det borde i stället ha givits till landsmannen Peter Kildemand.
I EM-serien finns även Emil Sajfutdinov (som tråkigt nog inte har kvalat till VM de senaste åren), Grigorijs Laguta och Antonio Lindbäck.
Alla tre bättre än exempelvis Troy Batchelor. Men jag vet, här haltar jämförelsen då Batchelor är australiensare och därmed inte får köra ett europeiskt mästerskap.
Nåväl, jag konstaterar bara att arrangören bakom EM har lyckats.
Det blir kul att följa utvecklingen på den serien.
Och glädjas åt att det finns två högoktaniga, individuella mästerskap att hålla ögonen på.
Ranking
Ni kanske någon gång har funderat på vilka sporter jag tycker är roligast. Vilka jag tycker är mest underhållande att kolla på när jag inte är på jobbet.
Jag ska stilla er nyfikenhet på det bästa sättet av alla; men en topp 10-ranking:
1) Speedway
2) Fotbolll
3) Ishockey
4) Längdskidåkning
5) Bordtennis
6) Friidrott (om man slår ut totalen bland alla friidrottens grenar, 800 meter är skitkul, medan slägga får mig att gäspa)
7) Bandy
8) Simning
9) Handboll
10) Innebandy
Som bonusmaterial får ni min topp 5 tråkigaste:
1) Baseboll
2) Bob
3) Snowboard
4) Amerikansk fotboll
5) Segling
Löpfester
Visfestivalen närmar sig och med det brukar det – för många människor – ingå en ganska stor mängd alkohol.
Inte sällan över tre, eller åtminstone två dagar på raken.
Jag har inget problem med det. Jag har själv varit där, och kommer säkerligen skymtas på någon uteservering med en öl eller grogg i högerhanden även det här året.
Innan visfesten drar igång, så har vi emellertid två andra fester att njuta av innan.
Jag kallar det löpfester och det handlar givetvis om Byrundan på fredag och Karhu Run på måndag.
Det känns som att den största löpboomen har lagt sig. Nu för tiden är det mest gym, vikter, proteindrinkar och Instagrambilder på det som gäller.
Men ändå: intresset för att springa är fortfarande stort.
Mitt råd är därmed: anmäl er till dessa lopp och var med. Det ska jag själv göra. De ligger i perfekt koppling till varandra.
Inte för att det kommer gå speciellt bra, utan för att det är jäkligt roligt. Och vi ska inte tala om känslan när mållinjen har korsats.
Plus att de där ölen under Visfestivalen kommer att smaka ännu godare.