Det är ganska många år sedan nu som jag satt med Marcus Åberg som då var ansvarig för att rita upp den nya arenan. Jag fick en grundlig genomgång och fick intrycket att det låg ett gediget arbete bakom presentationen. Beslutet var fattat; arenan skulle byggas. Skissen var klar och bygget skulle ut på upphandling.
Sen kom visserligen en pandemi och dess följdeffekter i vägen och att den inte gick att förutse begriper även jag. Men Västerviks kommun var sena på pucken redan då. En arena — eller upprustning av Tjusthallen åtminstone — behövdes redan 2019.
Vi är ett par månader in i 2025 och än finns inte en tillstymmelse till arena. Det gör mig personligen inget, jag ställde mig aldrig fullt bakom multihalls-projektet. Det vore en stor och riskfylld satsning utan några garantier. För stor osäkerhet.
Jag tror mer på fler och mindre insatser för att främja den lokala idrotten. Hallar, planer, utrustning, helst också personal – förutsättningar, kort och gott. Det är allt kommunen kan och bör bistå med. Deras uppgift är att vara en facilitator. Därifrån måste föreningarna ta vid och förvalta möjligheterna, konkretisera intresset. För samhällsnyttan, för individen, för bredd och för den som vill satsa. Det måste finnas utrymme för alla. Just nu är det för många som behöver lämna kommunen för att satsa vidare efter gymnasiet, om inte ännu tidigare.
Därför gläds jag över hur det lät på kommunfullmäktige i måndags, och även över hur VIK justerat sin ställning i frågan. De har kanske insett att någon stor maffig arena kommer det inte bli och det finns det inte heller underlag för. Sett ur intresse för VIK:s A-lag räcker befintlig hall gott och väl, de som vill kan se matchen med bra sikt.
Att klubben inte har särskilt flådiga, vad säger man nu igen, kommersiella ytor, är ett problem man får ta längre fram – det bör rimligtvis inte ha särskilt hög prioritet i dagsläget. Frågan om en ny arena bör absolut leva vidare men det finns idag inget akut behov.
En ytterligare isyta är däremot precis vad som behövs. Några omklädningsrum, förråd, en fullstor is, väggar och tak. Det skulle göra under för VIK:s ungdomsverksamhet men också öppna upp för exempelvis bandyn, en potentiell konståkningsklubb och säkert fler aktörer, till en förhållandevis liten peng. Det återstår kvarnar som ska mala och instanser ska passeras men vid det här laget tar vi det lilla som erbjuds.
Av allt att döma tar Jan Lundberg över ordförandeklubban i VIK nästa vecka. Jag vet för lite om karln, har bara pratat med honom som hastigast, men han har en profil som bör passa klubben bra: sprungen ur idrottsmyllan, erfarenhet från många olika organisationer och roller, van att jobba långsiktigt och strategiskt. Med Joakim Englund i styrelsen får man en ledamot som känner VIK, vet vilka krafter som finns, vad klubben mår bra av och jag vet att han dels har stor hockeykunskap men också att han står för att saker ska ske på rätt sätt och att de får ta den tid de behöver.
Starkt jobbat av valberedningen att skaka fram två så pass solida namn på förhållandevis kort tid.
Något slutspel lär det inte bli i vår och skuldberget är fortsatt dignande. Men nog ser VIK-skutan ut att ha hittat lugnare farvatten?