Slutspelet i Allsvenskan närmar sig.
Riktigt roligt, så klart. Men det är ett slutspel som sticker ut jämfört med alla andra sporter.
Den frågan man är mest nyfiken på inför allehanda slutspel brukar vara: Vilket lag kommer vinna?
När det kommer till speedwayens allsvenska är det annorlunda.
Nu är den stora frågan i stället: Kommer det vinnande laget att ta platsen i Elitserien?
Det var likadant i fjol, det blir likadant i år – och det har varit likadant fler gånger de senaste åren.
Att det är på det viset är själva motsatsen till ett sundhetstecken. Det är ett tydligt bevis på att sporten befinner sig långt ifrån en drömtillvaro.
Förarmässigt är klivet från Allsvenskan till Elitserien gigantiskt.
Ekonomiskt är klivet minst lika stort.
Vill du ha ett habilt lag i världens överlägset bästa liga (tillsammans med den polska som är ungefär jämnbra), då ska du vara väldigt införstådd med att det kostar.
För att den ekonomiska ekvationen ska gå ihop på ett någorlunda bra sätt, så krävs det ett stort arbete med att locka sponsorer. Och publiksnittet måste ligga på minst 3 000 åskådare i snitt (mer eller mindre beroende på hur duktig du är på just sponsorbiten).
Kort och gott: du måste ha en skattkista modell större full med pengar.
Det är just det där som skrämde iväg Västervik Speedway från att tacka ja till sin plats förra året. Det var ett tråkigt, nödvändigt och klokt beslut.
Nu är klubben inne på sin tredje säsong i Allsvenskan och har haft tid att sanera sin finansiella situation. Sportsligt har laget säkrat seriesegern för andra året i rad. Det innebär att Västervik är direktkvalificerat för den allsvenska finalen och därmed bara har två matcher som skiljer dem åt ännu en chans att återvända till finrummet.
Lagen som Västervik gör upp med i slutspelet är Griparna och Vargarna, som möts i semifinalen.
Men frågan är: tampas de här lagen om något mer än äran under hösten?
Jag är inte säker.
Klubbarna har inte direkt byggt på sig några större summor pengar genom publikintäkter hittills under säsongen. Griparnas toppnotering är 620, medan Vargarnas 816 är riktigt beige med tanke på Norrköpings storlek och att det finns en tradition där på ett helt annat sätt än i Nyköping.
I den klassen är Västervik klart bäst med 1 403 som årsbästa, och ett snitt som klart överstiger slutspelskonkurrenterna.
När det gäller Griparna är jag förvisso övertygad. Det finns inte på världskartan att sörmlänningarna kör i Elitserien 2018. Den möjligheten kan vi stryka här och nu.
Vargarna gjorde på förhand en satsning som vittnade om att de ville komma tillbaka till Elitserien. Jag inbillar mig dock att de hade väntat sig ett betydligt större intresse publikt. Med tanke på det ekonomiska strul som uppdagades i Vargarna under säsongens gryning ställer jag mig oerhört tveksam till om de kommer tacka ja ifall de går hela vägen.
Då återstår Västervik.
Hur går egentligen tankarna där?
De har än så länge konsekvent undvikit att uttala sig i någon riktning – precis som i fjol.
Jag betvivlar inte ett dugg att de vill ta klivet. Att de återigen vill köra heta derbyn mot Dackarna och få världseliten till Stena Arena på tisdagarna igen.
Men att vilja är en sak – att ha musklerna att genomföra det utan att ta en stor risk en annan.
Västervik Speedway har en trogen kärna som alltid besöker hemmamatcherna. De kommer att komma till banan även nästa år om de nu avstår en möjlig plats i Elitserien.
Men sedan finns det också åskådarna som gillar speedway, men inte har det brinnande engagemanget. För dem kan lågan slockna rejält om nu Västervik tackar nej för andra året på raken.
Västervik står inför en oviss och eventuellt viktig final.
Och Västervik kan stå inför ett viktigt och eventuellt ovisst beslut.
Ett beslut som lär få stor påverkan på speedwayintresset i kommunen.