Det var högklassig underhållning som de drygt 3 000 åskådarna fick bevittna.
Frågan om det har körts en bättre speedwaytävling på Stena Arena än det gjordes i tisdags?
Det bjöds på tuffa och tighta heat. Det gick köra om både på innern och yttern. Ibland förundrades man hur förarna vågade ge sig in i de olika duellerna med tanke på att marginalerna var inte speciellt stora.
Ett bra bevis att ett heat inte är över förrän man har passerat mållinjen var Antonio Lindbäcks insats i det 15:e heatet.
Ett tag var Antonio nere på tredje plats och på bortre raka under sista varvet var han en rejäl bit efter ryssen Grigorij Laguta, men tack vare smart kört i sista kurvan fick Lindbäck med sig farten och kunde passera ryssen med minsta möjliga marginal.
Hur kunde det bli en sådan lyckad tävling?
Det finns flera svar på denna fråga.
En är förarna som vågar satsa, men samtidigt inte gör något dumdristigt. Det gör att förarna litar på varandra och då brukar det bjudas på bra speedway.
En annan är banan. Västervik Speedway med lagledaren Morgan Andersson i spetsen bestämde sig för att ändra doseringen i kurvorna inför förra säsongen.
Med facit i hand en mycket lyckad förändring har det visat sig. Nu finns det flera olika spår för förarna att välja på och man är inte helt chanslös om man har fjärde startspåret.
Precis lika tråkig som lördagens semifinal i engelska Kings Lynn var, en av de tråkigaste tävlingar jag har sett, så var tisdagens semifinal en fröjd att få uppleva.
Det är när man får uppleva sådan här speedway som man förstår tjusningen av sporten.