När man (i sammanhanget) är en liten förening är det liksom naturens gång att de spelare som visat framfötterna den gångna säsongen blir uppvaktade av lite tyngre drakar. Detta är den verklighet som VIK just nu befinner sig i efter en succéartad förstasäsong i allsvenskan med tredjeplats i tabellen. Slutar man trea i tabellen är det ganska självklart att vissa spelare har stuckit ut i positiv bemärkelse. Mot bakgrund av detta har flera av fjolårsspelarna sökt sig om efter grönare betesmarker. Några av de som lämnat är Ludvig Engsund, Victor Lindman, Fredric Andersson, Olle Liss, Conny Strömberg och Mats Fröshaug bland andra. Nu har jag inte bakgrunden till anledningen varför dessa spelare valt att/tvingats lämna VIK, men den gemensamma nämnaren är att dessa spelare var tongivande i det lag som slutade trea i förra årets tabell.
Ytterligare en gemensam nämnare för dessa spelare är att de levererade över förväntan. Levererar man över förväntan förekommer en hockeyterm som lyder ”bang for the buck”. Om man som klubb söker bra spelare som man ”vet kommer prestera” så betyder det att spelaren i fråga tidigare har levererat på samma nivå (eller bättre) och gärna under flera säsonger. Sådana spelare kostar mycket pengar och i dagsläget är inte VIK där så man kan värva ett helt lag med ”färdiga” spelare.
VIK får under sin etableringsfas i allsvenskan på låt säga fyra-fem år inrikta sig på att värva spelare där man får så hög ”bang for the buck” som möjligt för att varje år ta små kliv när det gäller organisationen samt bättre förutsättningar för både ungdoms/juniorverksamheten och för representationslaget. Om man får vara lite generaliserande så är det ju faktiskt så att en klubb högre upp i hierarkin mer attraktiv för potentiella nyförvärv. Detta ska såklart inte tolkas som någon kritik mot VIK eller negativitet från min sida utan bara ett nyktert konstaterande att klubbar som Modo, Leksand, AIK och Björklöven exempelvis ligger högre upp i hierarkin.
När VIK väl har jobbat sig uppåt i toppen av andradivisionens hierarki (minst fem år), då mina vänner, kan man börja blicka framåt mot en säsong där man eventuellt på förhand tippas i toppen av tabellen. Men där är vi inte i dagsläget. Det primära målet måste fortfarande vara att etablera sig i Allsvenskan vilket görs över tid, inte efter en lyckosam säsong. Att etablera sig innebär att hålla sig kvar i ligan år efter år och på så sätt skapa sig en trygghet i laget/föreningen och organisationen.
Med det sagt tycker jag att vi går in i årets säsong med en nyanserad bild av läget. Vi kan inte förvänta oss en lika framskjuten placering även denna säsong även om vi såklart strävar efter det. Nyckeln är att få ihop gruppen, får vi det så kan vi säkerligen placera oss i tabellens övre skikt, men man får inte glömma var i hierarkin vi befinner oss i dagsläget. Klubben har trots allt bara en säsong i landets näst högsta serie i nuvarande form.