LÄS MER: BOMBEN VIK-stjärnan klar för rivalen
LÄS MER: Tränarnas ord om sena flytten
Jag var tidigt ute och plussade både kraftpaketet Gabriel Desjardins och puckekvilibristen Kevin Schulze. Det känns som att deras kurvor nu korsar på mitten någonstans. Jag ska förklara.
Desjardins kom aldrig till sin rätt i VIK, var halvdålig eller sämre, skadad och frystes sedermera ut och landade i Danmark och Sönderjyske. Där har han på åtta ligamatcher noterat ett mål och sju assists. Med en formkurva påväg i rätt riktning.
Schulze, å andra sidan, charmade mig direkt. Modern, rörlig, välorienterad med pucken och ständigt aktiv i sin strävan att driva spelet framåt. I början kom han undan med de misstag han gjort hela säsongen, men i takt med att den offensiva slutprodukten dalat och kostnaderna av misstagen ökat har samarbetet blivit ohållbart.
Med VIK på någorlunda säker mark i tabellen ser man säkert möjligheten att spara in de dryga 50 000 (obekräftade uppgifter) i månadslön som Schulze kostade. Dessutom, som Karlin säger, finns spelare man tror mer på i det längre perspektivet. Och ska man vara krass blir kontentan att VIK, återigen, fungerat väl i sin roll som språngbräde till större uppgifter.
Jag kan förstå fansens frustration att klubben släpper sin poängstarkaste back (2+18 på 40 matcher) men om vi kikar på Schulzes poänglogg går det se att de kommer i block. Från säsongsstart: två poänglösa, poäng fyra matcher i rad, nio poänglösa, poäng fem av sex, fyra poänglösa, poäng fem matcher i rad, för att sedan avsluta med poäng i två av sina elva sista VIK-matcher. Nedåtgående kurva alltså. Det är en spelare som i mitt tycke passar bättre i ett offensivt balanserat lag där tiden i egen zon är mindre. Jag hävdar fortsatt att Kevin Schulze är den bästa offensiva backen jag sett i VIK och tror att han kan träffa rätt i Leksand, förutsatt då att han får en bra start.
Samtidigt som VIK-ledningens resonemang kring det ekonomiska i affären är sunt i min bok (det kommer en säsong efter denna med) så köper jag också besvikelsen i att släppa en spelare som kan vara tungan på vågen i jakten mot play off. Det är, om inte en meriterad ersättare presenteras, vilket jag tvivlar på, ett ganska tydligt statement att man är nöjd med att hamna i ingemansland. Och för VIK:s del får man säga att det var bra och viktigt att de tre nordamerikaner som inte kom på artistkontrakt – Kellen Jones, Darren Nowick och Trevor Mingoia –blev succéer. That's hockey.