Timrå mot VIK - toppen mot botten. 7–2 är i sig inget jättehäpnadsväckande resultat. Det kan hända i en enskild match, där ett hemmalag med självförtroende mosar på och där det andra laget inte får fäste i matchen. Men lyft perspektivet en aning. Det är inte första gången VIK ser vilsna ut. Som om man saknar en plan B. Matchplanen vid första nedsläpp är ganska tydlig och okomplicerad; hålla pucken framför sig och vara med i matchen när det ska avgöras. Men när det blir som mot Timrå, att det bara tar några minuter innan den planen är körd? Då verkar VIK handlingsförlamade och otrygga. Då räcker det inte med att kämpa. Då måste det in struktur, en tydlig plan.
Men det som bör oroa VIK-fansen mest är den avsaknad av stolthet laget visar upp vid vissa tillfällen. Det ska, oavsett motstånd, inte vara så lätt att möta VIK. Det får inte springa iväg, rämna så fullständigt, med så tighta mellanrum. Vi såg det mot Troja, vi såg samma tendenser mot Vita Hästen (då stannade det vid 5–2), vi såg det senast VIK var på Hovet och vi såg det igen mot Timrå.
Spelare för spelare är Timrå ett bättre lag än VIK. Alex Lavoie och Jonathan Dahlén är onekligen två av seriens klart lysande stjärnor. Men 7–2-bättre? Nej, det tycker jag inte. Troja och Hästen är definitivt inte så pass mycket bättre.
I förlängningen kan genomklappningarna bli kostsamma. I den här stentuffa tabellen kan ett plusmål eller minusmål hit eller dit bli direkt avgörande i slutändan. Och rent mentalt finns det alltid nästa match att spela för. Skapa något att bygga vidare på.
Så varför ser det då ut på det här sättet, förhållandevis ofta?
En förklaring kan vara att Roger Forsberg, som man säger, tappat omklädningsrummet. Att hans ord numera är verkningslösa. Spelarna har tappat förtroende för hans matchplaner och hans laguttagningar. Är det så har VIK stora problem. Jag tror inte att ledningen ens funderar på att byta ut Forsberg, jag tycker heller inte att man ska det. Dels är det en ekonomisk fråga, där VIK är kraftigt bakbundna. Dessutom tror jag inte man kan hitta en bättre tränare i det här läget.
Det kan också vara så simpelt som att laget inte är bättre. Att summan av spelarnas kompetenser i dagsläget inte är högre. Att Jonas Fransson och Conny Strömberg är förbi sin peak, att Victor Öhman inte är skadefri. Och så vidare.
Ni märker själva, det är en komplex fråga, och förmodligen finns det inget enkelt svar. Det vi vet är att VIK ställs inför några otroligt avgörande månader. Det positiva då? Jo, att det redan på fredag är ny match. Hemmaderby mot IKO - en seger där och en annan trend kanske tar sin början. Men livlinorna är snart slut för VIK.