IgÄr avhandlade vi mÄlvaktssidan som jag anser fÄtt sig ett lyft gentemot ifjol. Idag sÀtter vi strÄlkastaren pÄ den Ätta man stora backbesÀttning som ska hÄlla fortet för VIK:s del.
Till den oktetten (skönt ord) rÀknar jag Hugo Gabrielson, som vi inte lÀr se i spel förrÀn tidigast om fem veckor. Vi börjar med den mest givna frÄgan: hur stÄr sig Ärets backsida mot fjolÄrets? Det korta svaret: bra. BÀttre.
Nu till det lÀngre, ringlande, kanske svamlande svaret:
Max Krogdahl, Erik Gustafsson och Gabrielson Ă€r kvar sen förra sĂ€songen. Den tyngsta posten pĂ„ minuskontot Ă€r utan tvekan Johannes Johannesen vars ersĂ€ttare heter Daniel Brickley. MeritmĂ€ssigt en fullgod ersĂ€ttare och jag bĂ„de tror och hoppas att Brickley kan â och inte minst fĂ„r â matcha och kanske till och med övertrĂ€ffa Johannesens minuter.
Norrmannen spelade över 23 minuter i snitt i VIK-tröjan och jag Àr helt för att nyttja sina toppspelare sÄ mycket det gÄr. HÀr hoppas jag att VIK-trÀnarna maximerar Brickley, spela honom sÄ mycket han orkar med bibehÄllen kvalitet. Han kommer frÄn nordamerika dÀr matchandet Àr Ànnu tÀtare och de bÀsta spelarna Àr pÄ isen nÀstan halva matchen. En inte oviktig faktor att ta i beaktning i den jÀmförelsen Àr dock att i nordamerikansk hockey Àr reklamavbrotten bÄde fler och lÀngre, vilket möjliggör en högre arbetsbelastning. Men visar sig Brickley ha den höjd som jag tycker mig sett och klarar av att plocka fram den mer ofta Àn inte sÄ skulle jag gÀrna se honom upp runt 25 minuter per match. DÀr lÄg ligaledaren Colby Sissons i Vita HÀsten förra sÀsongen och orkade leverera 40 poÀng i ett grÄtt HÀsten.
Brickley ska ersĂ€tta Johannesen, Anton Ăhman Ă€r en uppgraderad, mer pĂ„litlig, mindre flashig version av Luke Green, Ian Edmondson kĂ€nns mer gedigen Ă€n Bode Wilde (det gör de flesta) medan den som vinner kampen om sista ordinarie backplatsen av Anton Schagerberg (leder just nu) och Hannes Lindström, i min skiss, ska kliva in och tĂ€cka Alfred Barklunds lucka. DĂ„ har vi rett ut rockaderna.
Jag har varit inne tidigare pĂ„ det, att VIK i Ă„r behöver mer offensiv leverans frĂ„n backplats. Ifjol gjordes endast 12 mĂ„l i grundserien av backar, typ ett var fjĂ€rde match. Snittet bör ligga pĂ„ mĂ„l varannan match â alltsĂ„ krĂ€vs en fördubbling. VIK har offensiva vapen i Brickleys skott, Edmondsons skridskoĂ„kning och Ăhmans skicklighet, för att nĂ€mna nĂ„gra.
PĂ„ pappret har VIK:s defensiva uppsĂ€ttning inga uppenbara brister: det finns specialister, storlek, skicklighet. Ska jag skaka fram nĂ„gra frĂ„getecken fĂ„r det bli för Brickleys förmĂ„ga att vara den hĂ€r ledande backen offensivt, om Anton Ăhmans kropp hĂ„ller för att leverera pĂ„ hög nivĂ„ mĂ„nad efter mĂ„nad, om Max Krogdahl har putsat bort de oönskade tvĂ„orna, och om Hannes Lindström klarar omstĂ€llningen till elithockeyn.
Jag inledde med att slÄ fast att mÄlvaktssidan blivit bÀttre sen det sist spelades om poÀng i Plivit Arena. Jag sÀger ocksÄ att backsidan blivit nÄgra procent bÀttre. Som alltid nÀr vi pratar VIK finns det en osÀkerhet kring vÀrvningar, kring bredd och djup i truppen och dom bitarna. Jag vÄgar lova att de sju som intar isen pÄ fredag inte avslutar sÀsongen nÀr vi Àr inne i mars. NÄgon lÀr sÀljas, nÄgon lÀr lÄnas ut och försvinna och nÄgon annan kliver in i deras stÀlle.