Det var två giganter som drabbade samman. Förväntningarna på matchen var därefter.
Efter bara 13 sekunder tog VIK ledningen mot Troja/Ljungby – och bara fyra minuter senare hade ytterligare två mål fallit i matchen – i en helt bisarr och underbar matchinledning.
VIK bjöd in till hockeyfest och åskådarna som kom till ishallen fick bevittna ett slag mellan två urstarka lag. Man hann inte ens avnjuta fördrinken innan partyt drog igång på allvar.
Folk pratar om att Södertälje är landets bästa Hockeyettanlag, och att Östersund har något ruskigt vägvinnande på gång uppe i Jämtland.
Jag säger att VIK och Troja är minst lika bra.
Det fanns emellertid vissa tvivel kring VIK inför onsdagens match, deras tionde i serien. De ledde visserligen serien, men spelet hade lämnat en del i övrigt att önska, och de hade åkt på en tung mina i derbyt hemma mot Vimmerby, som följdes upp med en beskedlig insats mot osexiga Mörrum.
Troja å sin sida, hade gått fram som en ångvält och vunnit sex av deras sju matcher, alla på bortais då de har byggt en ny arena som invigs nu på lördag. Det är ett facit som talar för sig själv.
Förutom det här så kittlade det lite extra i hockeytarmen inför dusten. Naturligtvis med tanke på att just VIK slog ut Troja i play off 3 förra säsongen efter ett galet drama med tre förlängningsavgöranden.
Uppstickaren VIK eliminerade mäktiga Troja/Ljungby. Såna saker suddas inte ut ur medvetandet under ett power play, om man säger så.
Inte nog med det, dessutom har VIK-kaptenen Joakim Englund i ett antal blogginlägg skrivit saker som inte har gillats av varken Trojaspelarna eller dess hängivna supportrar.
VIK och Troja tycker inte om varandra, helt enkelt. Något som syntes då det blev gurgel efter slutsignal. Vimmerby är visserligen VIK:s stora rival, men Troja är tvåa på den listan, klart före andra topplag som Kristianstad och Kallinge-Ronneby.
Agget har byggts upp sakta men säkert, och rivaliteten kommer inte att bli mindre under resten av den här säsongen, tro mig.
De där tvivlen kring VIK var det ja. De sköts bort all världens väg – lika hårt som Victor Lindmans bössa.
VIK visade upp en enorm styrka när de återigen besegrade Troja/Ljungby. För det vi fick bevittna på var en högoktanig match från början till slut, med fart, frenesi och finess kryddat med en jäkla inställning.
Återigen kunde VIK:s offensiva stjärnor glänsa mer när motståndet bjöd upp till dans och hade anfallsinriktade tankegångar i stället för mestadels fokus på defensiven.
Och det faktum att VIK blomstrar mer ju bättre lag det står på andra sidan rödlinjen – det bådar oerhört gott inför framtiden där matcher av den här kalibern kommer att dugga tätt.
Det var en fröjd att titta på den här hockeyfighten.
Jag är övertygad om att förre VIK-snipern Patrik Karlkvist – som var på plats i Västervik – tycker samma sak.
VIK sände iväg en signal till hela hockeysverige, men som framför allt nådde till Södertälje, Östersund och de andra lagen som förväntas vara med i racet när det drar ihop sig framåt vårkanten.
VIK är på riktigt den här säsongen också.