Mot Björklöven i lördags krÀmade man ur tvÄ poÀng frÄn en tillstÀllning man var knappt men tydligt underlÀgsna motstÄndarna. De lÀngre anfallen var lÀttrÀknade och det var defensiven som gav poÀngen. Jobbet löstes den gÄngen.
NĂ€r serieledande Modo kom till SmĂ„land pĂ„ onsdagen â och lekte in 0â1 direkt â var det ett annat VIK som vĂ€xte fram under matchens gĂ„ng, mot all hockeylogik.
VIK sÄg inledningsvis lite skÀrrade ut av Modos intensitet. Det syns att Mattias Karlins gÀng till stora delar Àr intakt frÄn fjolÄret. Maskineriet Àr vÀloljat och man kuggar i över hela banan. Rollerna Àr satta, tydliga och accepterade och de barnsjukdomar man hade ifjol har till stora delar genomgÄtts. Den förstaperiod Modo visade upp var enormt bra och det hÀr mÄste ha varit det bÀsta motstÄnd jag sett VIK möta den hÀr sÀsongen.
Det gör VIK:s under match-förvandling Àn mer imponerande. Det vÀxte fram en swagger, en kaxighet, en rÀttfÀrdigad tro. Man började ta sig in framför sina motstÄndare, vinna kamperna, ösa in puckar pÄ mÄl och klarade av att matcha och ibland Àven trumfa Modo i de momenten.
Det Àr ett energikrÀvande sÀtt att spela pÄ och firma Gudmundsson/Persson gick hÄrt pÄ en del spelare. Laget behöver fortfarande breddas men trÀnarna fick goda svar frÄn sÀsongsbÀsta insatser frÄn killar som Alexis D'Aoust, Hampus Plato, Ian Edmondson och Noah Hasa. Det lovar gott, och Àr nödvÀndigt om det ska trilla in poÀng pÄ VIK-kontot i vÀntan pÄ understöd frÄn marknaden eller skadelistan.
Gudmundsson har pratat om jĂ€mnheten och att fĂ„ bitar pĂ„ plats. Den defensiva strukturen Ă€r bra, bĂ„da mĂ„lvakterna varma och spelet i numerĂ€rt under- och överlĂ€ge Ă€r bra â Ă€ven om VIK sĂ„klart skulle straffat Modo i fem mot trean. Nu verkar man vara pĂ„ vĂ€g att fĂ„ ordning pĂ„ sitt anfallsspel i fem mot fem.
För frÄgetecken har funnits och finns fortfarande kring VIK:s offensiva spel. Mot Modo visade man dock med tydlighet att kvalitet och kunnandet finns dÀr, de lÀngre anfallen var förmodligen fler under den hÀr matchen Àn de föregÄende tio sammantaget. Man behöver alltjÀmt bli jobbigare framför motstÄndarmÄlet, mer konsekventa i sitt omstÀllningsspel och fÄ till en formel för forcering men det rÄder inget tvivel om att den hÀr matchen, trots noll mÄl och poÀng, var ett gigantiskt kliv i rÀtt riktning.