Varför ens försöka analysera, leta trender eller sviter? I en serie med lånekaruseller varje vecka verkar i stort sett alla lag ha svårt med kontinuiteten. Dagsform blir så otroligt avgörande. Varje match blir verkligen sin egna historia.
VIK ser dock ut att vara något på spåren, åtminstone på bortaplan. Tredje segern på de fyra senaste, och de har kommit på någorlunda olika sätt. Den mot Modo och den mot Pantern är dock av samma genre: ett kompakt VIK med bra målvaktsspel och tillräcklig effektivitet framåt har lyckats stjäla sina nödvändiga poäng.
Men vad vore väl en krönika utan att belysa någon sorts problematik? VIK ska ha all beröm för sättet de genomför den här typen av matcher på. Typen där de inte förväntas bjuda upp till särskilt mycket alls. De kan vara tillbakadragna, lura i vassen och hugga på det som bjuds. Inget fel i det. Det är så ett lag i den nedre regionen måste ta sig an bortadrabbningar på.
Så vad är då problemet? Jo, att alla matcher inte är av den här typen. Det har vi sett inte minst på hemmaplan den senaste tiden. Lag kommer till Plivit Trade-hallen med om inte samma så åtminstone ett liknande tankesätt som VIK har på bortais. Då krävs det mer av VIK:s egna spel än man visat upp den senaste månaden och det är ju en gammal sanning att det är enklare att vara destruktiv än konstruktiv. Däri ligger VIK:s utmaning nu. Hitta jämnhet och bemästra olika matchbilder.
Att toppnivån finns och att laget har det i sig är jag helt övertygad om, tidigt på hösten slog man ju topplag på löpande band på hemmais - och det med ett stundtals imponerande spel.
Det kanske är som den klassiska filten – att antingen sticker fötterna fram eller så fryser man om halsen. Kan VIK hitta det gyllene snittet där man täcker precis lagom mycket av både fot och hals, då är mycket vunnet.
Eller? I den här serien vet man som sagt nästan ingenting. Det kommer att vara avgjort först efter omgång 52. Om ens då.