Att den formidabla segersviten skulle ta slut någon gång, det visste vi. Och nu har den alltså vänts till en negativ sådan.
Om vi tycker att Pierre Gustavsson är snabb på rören, så är det snigelfart mot hur snabbt saker och ting ändras i den här branschen.
Den allsvenska verkligheten har kommit ikapp VIK.
Men ska vi hetsa upp oss och bli jätteoroliga för det här?
Absolut inte – sitt lugnt i båten, även om det kommer blåsa betydligt starkare vindar framöver när mörka november snart kliver in med full kraft.
VIK har tillräckligt bra segel för att fixa det.
Framför allt tyckte jag att reaktionerna var lite väl starka i kritisk bemärkelse efter förra veckans dubbla förluster mot Timrå och Karlskoga.
Hallå? VIK är nykomling och nederlagstippat av 99 procent av alla hockeytyckare. Att det blir noll poäng in på kontot efter resor till Timrå och Karlskoga – som serien har utvecklat sig inledningsvis två av de absolut svåraste matcherna – är inget konstigt alls.
Visst, VIK:s spel var inget att hänga granen. Men det säger sig självt att ju bättre motståndet är, desto svårare är det att prestera ett bra eget spel.
Och tar inga tider att vänja sig vid segrar, och lätt glömma att motstånden nu heter Björklöven och Modo i stället för Nybro och Dalen.
Det tredje nederlaget på raken kom mot Tingsryd, serietrea inför tisdagens omgång. Ett Tingsryd som förra året kom tvåa i Hockeyallsvenskan och kvalade mot SHL.
Det finns inte på kartan att jag målar fan på väggen.
För matchen mot Tingsryd hade VIK lika gärna kunnat vinna. Chanser fanns det gott om. Men det var en sådan match där pucken inte ville in, samtidigt som Tingsryd skoningslöst utnyttjade VIK:s misstag.
Tre raka nollpoängare är inget som VIK är vant vid. När de föll mot Karlskoga i fredags, var det faktiskt första gången sedan kvalserien våren 2015 som VIK föll i två raka.
VIK har hamnat i en ny sits. Mattias Karlin har en situation att hantera. Men jag är övertygad om att han och laget tacklar det bra.
För det första har VIK ingen direkt press på sig, men för det andra – och vad jag vill lyfta mest – så finns det en harmoni i det där omklädningsrummet som har skapats de senaste åren.
Den är urstark.
Det bevisas inte minst av Victor Öhman och Oskar Drugge (ja, jag vågar slå fast att Drugge spelar resten av säsongen i VIK).
Båda lämnade klubben inför säsongen för spel i Pantern respektive Vita Hästen – men är nu tillbaka.
Det är ingen slump.
Ingen av Öhman och Drugge trivdes i nya tillvaron och saknade VIK och känslan som finns där.
Just den känslan blir vital att bära med sig i det här läget. Jag förmodar att Simon Mitman, om möjlighet fanns, hade lämnat Vita Hästen för VIK blixtsnabbt.
Första fjärdedelen av Hockeyallsvenskan är avklarad för VIK:s del. Trots tre förluster i rad ligger VIK trea i tabellen, och är laget som har gjort flest mål av alla.
De är sju poäng före Oskarshamn. Tio poäng före AIK. Elva poäng före Modo. Och tolv pinnar före Vita Hästen.
Den som säger att den trodde på det utfallet är antingen mytoman eller världens största optimist.
Att VIK kommer vinna nio raka matcher igen kommer givetvis inte att ske. Tuffare tider väntar. Poängbufferten de har byggt upp är viktig. VIK kommer att sättas rejält på prov, både spelmässigt och mentalt, den närmaste tiden.
Men att de kommer falla samman som ett korthus nu, det har jag oerhört svårt att se.
Mörka november kommer inte att kunna sluka ett ljusstarkt VIK.
Mattias Karlins projekt är alldeles för väl sammansvetsat för det.