Västerviks IK flyttades från den västra till den tuffare södra serien inför den här säsongen.
Hur laget har hanterat det?
Tja, inte så pjåkigt.
På 17 matcher har de vunnit 16. Och leder självklart serien med detta facit.
VIK är inte bara ett fruktansvärt skicklig hockeylag.
VIK är en maskin. En stor och stark röd maskin som bara plöjer fram i de södra delarna av Sverige.
The Big Red VIK Machine.
De sprider skräck – ja, Vimmerby undantaget då – hos alla andra lag med sitt tempostarka spel fyllt av prickskyttar, grovjobbare och spelfördelare.
När VIK står på andra sidan rödlinjen: en otroligt jobbig match.
I onsdagskvällens match hemma mot Halmstad kändes det som att hallänningarna nästan hade gett upp på förhand. Nu förstår jag så klart att de gav det en ärlig chans, men de visste givetvis om att det skulle enormt mycket till för att de skulle få sätta sig i bussen på vägen hem med en seger i bagaget.
VIK förlorar liksom inte såna här matcher längre.
Om det är en match där alla förväntar sig en VIK-seger: då får de uppgiften fixad.
Det är inget Sovjet-spel varje gång, men poängkontot fylls likväl på med tre friska pinnar.
Halmstadmatchen var ännu ett beställningsjobb. 3–0. Ett mål i varje period.
Boom. Boom. Boom.
Det räcker så.
Annat var det för några år sedan, ja vi behöver bara backa till förra säsongen som var en stor succé.
VIK kunde då tappa en 4–0-ledning mot Arboga till förlust, och torska hemma mot Lindlöven.
Sånt händer inte mot sämre lag på pappret längre. Bara tanken på det känns absurd.
Mattias Karlins revolution med laget bara fortsätter att förfinas för varje vecka.
I Halmstad återfinns förre VIK-spelaren Björn Hjärpe. Han var relativt hajpad när han anslöt, men gjorde en tämligen beige figur och lämnade en bit in på säsongen.
Hjärpe gjorde inte många Halmstadsupportar glada den här kvällen heller.
Samtidigt var supervärvningar som Dan Pettersson, Victor Öhman, Joakim Thelin och Victor Lindman återigen med och bärgade en viktoria till VIK.
En talande bild av revolutionen.
VIK lyckas med det mesta, inte minst på värvningsfronten.
Svagare värvningar som Hjärpe, Tim Lundin och Niklas Grahn tillhör en svunnen tid.
Det är tur att tre av de fem avslutande matcherna i grundserien är tuffa: Vimmerby, Troja/Ljungby och Kallinge/Ronneby. VIK mår bra av att utmanas mer.
För man längtar rätt kraftigt till Allettan nu.
Att ta sig dit blev ju en barnlek för VIK.
Men de är inte nöjda med det. Deras resa har bara börjat.
Visionen är att nå Hockeyallsvenskan inom några år.
För att lyckas med det krävs det av revolutionen når sitt klimax.
Tro mig – det kan mycket väl ske redan i vår.