Vi kliver in i sporthallen. Det är ett myller av spelare på läktaren och på de fem banorna pågår det ständigt fartfyllda matcher.
Det är liv och rörelse.
Någon slår in en stenhård smash.
Det är badmintonfest.
Likadant är det i de mindre hallarna i Fågelbäret, Skogshaga och gymnasiet – Ostkakan var tvungna att använda fler hallar än vanligt på grund av det höga antalet anmälda spelare som landade på 271 stycken.
Överallt sitter spelare som för tillfället är spellediga och samtalar med varandra. Två är hemmaklubben BK Pärlans Emil Magnusson och Vincent Sundstrand från Linköping.
– Vi började prata efter en match vi hade på en tävling i Tranås för något år sedan. Det är kul att lära känna nya människor genom sporten. På banan är man rivaler, men vid sidan om är man vänner, säger Vincent Sundstrand.
– Badminton är inte som typ hockey där det kan vara hetsigt. Här är det härlig stämning hela tiden, säger Emil Magnusson.
Vad är grejen med badminton?
– Det är både graciöst och hårt. Du måste ha bra teknik, men också orka fysiskt att hålla igång hela matchen, svarar Emil.
– Det är en glad sport där alla peppar varandra. Det är kul när man känner att man blir bättre, svarar Vincent.
Längre bort sitter en kille med en laptop i knät och en kemibok och ett racket bredvid sig. Det visar sig vara en effektiv herre vid namn Niklas Eckert Elfving från Linköping.
– Jag har en del att plugga i skolan, så det passar sig bra att ha med sig datorn och plugga medan jag inte spelar matcher, säger Niklas.
Niklas är en trogen besökare på Ostkakan.
– Det här är nog femte gången jag är med. En jättetrevlig tävling. Och får vår del en kort resa vilket är ett plus. Jag kommer gärna tillbaka fler gånger, säger han.
Senare stöter VT ihop med två tjejer från Älmhult. Det rör sig om Sandra Alkner och Nelly Svensson. Sandra har varit på Ostkakan många gånger, för Nelly är det premiär.
– Vi brukar åka ett gäng på kanske 20 personer hit från Älmhult. Det här är en av säsongens roligaste turneringar. Vi brukar sova på Lysingsbadet, när vi inte spelar så umgås vi och spelar kort och såna grejer, säger Sandra.
– Just nu sitter vi och kollar på en klubbkamrat som spelar. Vi brukar coacha och stötta varandra, säger Nelly.
Tjejerna ler. De trivs. Precis som resten av människorna på tävlingen.
Ostkakan lyckades galant.
Igen.
Fotnot: En artikel med resultat från BK Pärlan-spelarna kommer i morgon.