1. Peter Ljung, Västervik.
– I Allsvenskan lever han upp till smeknamnet "Kung Ljung" i var och varannan match. Det är alltid massor med poäng-garanti när Peter Ljung kör. Är dessutom en lysande lagkapten, då han ser till att skapa god stämning samt hjälpa de yngre lagkamraterna på ett bra sätt. En kulturbärare på Stena Arena.
2. Timo Lahti, Griparna.
– Den flygande finländaren har sakta men säkert tagit kliv uppåt i hierarkin. Och jag ser ingen som helst anledning att betvivla att han fortsätter med det även i år. Timo var en maskin för Griparna i fjol och är en dokumenterad storstjärna på den här nivån.
3. Kim Nilsson, Vargarna.
– Kim Nilsson håller samma trend som Lahti, han tar små kliv i rätt riktning hela tiden. Säsongerna i England börjar ge ordentlig utdelning för stockholmaren och att han nu också har skrivit på, och hoppas på styrning, i den polska seriespeedwayen bådar för ytterligare bättring. Är ett monster på Kråkvilan.
4. Linus Sundström, Vargarna.
– Sundström kommer med Nilsson tillsammans att bilda en duo att verkligen luta sig emot när matcherna drar ihop sig i de sista heaten. Linus har förmågan att köra både tufft och smart – vad nu situationen kräver. En tryggare poängmakare är svårare att hitta.
5. Mikkel Bech Jensen, Västervik.
– Sågs som en supertalang under tonåren, men har inte levt upp till förväntningarna efter det. Därmed inte sagt att han inte har kommit någonstans, för det har han absolut gjort. När Jacob Thorssell stack var Bech Jensen snudd på det optimala Västervik kunde hitta. I Allsvenskan kommer dansken att fira stora framgångar.
6. Kacper Woryna, Griparna.
– Polens mäktiga speedwayfabrik fortsätter att ta fram stortalanger på löpande band. En av de senaste i raden är Kacper Woryna. Han kom in sent i Griparnas trupp, och lagledaren Anders Fröjd har troligtvis gjort ett fynd. Så som Woryna har inlett 2017 talar mycket för att det blir många tvåsiffriga poängskördar på svensk mark.
7. Thomas H Jonasson, Örnarna.
– Vetlandasonen sågs som svensk speedways hot shot en längre tid – men utvecklingen har stagnerat för Jonasson som hade ett motigt fjolår. "THJ" är lite av ett frågetecken inför säsongen, men nog borde han iklä sig en dominant roll och bli Örnarnas poängstarkaste aktör. Grundkapaciteten finns så det räcker och blir över.
8. Oskar Fajfer, Griparna.
– En annan ung, intressant polsk kille som återfinns i Allsvenskan. Fajfer skiner inte lika starkt som Woryna, men blir en tuff nöt att knäcka för vilken motståndare som helst. Kan det vara så att Fajfer och Woryna slåss om en plats i Nyköpingslagets startsjua?
9. Jonas Davidsson, Vargarna.
– Vi har vant oss vid att Davidsson inte håller samma nivå som under glansåren. Den sympatiske Motalasonen har dock en högstanivå som få matchar i den här serien. Om Jonas finner harmoni i åkningen, så blir han en svårtämjd medlem i vargflocken.
10. Pontus Aspgren, Örnarna.
– Han kämpar på, den gode Pontus som en gång i tiden kom fram som ung på elitseriescenen i Västervik Speedway. Masen hade ett helt okej 2016, men har varit tydlig med att det finns mer att kräma ut. Jag är inne på samma linje. Aspgren är en förare att räkna med i det här sammanhanget.
Tre förare att hålla koll på:
1. Oliver Berntzon, Västervik.
– Om "Vispen" bara får hålla sig skadefri så tror jag att det här är säsongen då han blommar ut på nytt. Det är han värd.
2. Alexander Woentin, Örnarna.
– Unge herr Woentin – född 2000(!. – visade stor potential redan i fjol och är redo att fortsätta på den inslagna vägen. Mycket spännande förare.
3. Viktor Bergström, Västervik.
– Det Viktor har visat i division 1 hittills gör att han på allvar aspirerar på en plats i Västerviks startsjua. Det var det få som trodde innan säsongen.
Fotnot: Västerviks Antonio Lindbäck finns inte med av den anledningen att han med stor sannolikhet kommer att köra ytterst få matcher.