Banpersonal, banbyggare, ansvariga vid in- och utsläpp, domare, överdomare, cafeteriapersonal, tävlingsledare, stallpersonal är några av posterna som måste fyllas för att anordna en tävling i ridsportens namn. Det krävs en fungerande apparat – och Västerviksortens Ryttarförening har onekligen en sådan när årliga Stora Westervikshoppet avgörs under fyra intensiva dagar.
Banbyggare är Maria Alfredsson. Hon har kommit hit från Skåne. När VT besöker hennes plats i sekretariatet håller hon på i datorn och filar på ett kommande banupplägg.
– Jag anpassar banorna efter klassen. Men jag strävar alltid efter att ha en bana med bra rytm i, så att ryttarna och hästen ska få chansen att få ett bra flow, säger Maria Alfredsson som byggde totalt fyra olika varianter under fredagen.
Som banbyggare får man klättra i hierarkin. Man börjar som C-banbyggare, och går via B till A efter att man gått kurser och skaffat sig erfarenhet genom att bygga. Maria har gjort den resan, och får nu bygga banor på nationella tävlingar över hela landet upp till 1,60-hinder.
Det blir många banor som byggs varje år.
– Totalt sett är jag iväg mellan 60 och 70 tävlingsdagar, det blir runt 250 banor totalt per år, berättar Maria Alfredsson.
Hon vet vad han talar om med andra ord. I Västervik är hon för tredje gången. Västervik i all ära, men Maria har varit med och byggt banor på betydligt fler exotiska platser.
– En gång var jag i Abu Dhabi i Saudiarabien och byggde en bana. Det var en tävling för bara tjejer, så en man fick inte göra banan. Det var verkligen en upplevelse att bara åka ner dit, säger Maria.
Som vanligt var Bertil Wilén på plats i Målserums ridanläggning. Han hade en allt i allo-roll, men fick även ta uppdraget som överdomare.
– Jag är överdomare kanske tio gånger per år, men vill helst undvika det på hemmaplan då jag har så mycket annat att styra med, säger Bertil.
Ja, sysslolös är han definitivt inte. Innan pratstunden med oss hade Bertil hämtat vatten i en stor tank och vattnat banan, efter vårt samtal begav han sig och fixade en sko åt en häst på önskemål från en ryttare.
Vad är huvuduppgifterna för en överdomare?
– Under själva ritterna på banan, är det domaren som har den mesta kollen. Jag går runt och håller koll på olika saker runt omkring. Bland annat så att ryttarna sköter sig och inte använder exempelvis spöet för mycket på framridningen och framhoppningen, så att det kan väcka anstöt hos någon i publiken.
Överdomaren håller också ett öga på hur ryttarna beter sig mot hästen efteråt om det har gått dåligt. Och att ryttarna inte fixar och trixar med vissa hinder, så att de ska bli svårare att riva.
– På den punkten har det blivit mycket bättre jämfört med 20 år sedan. Allt går oftast väldigt bra till, deltagarna är skötsamma, säger Bertil Wilén.
Inne på tävlingsbanan åker en traktor runt och noggrant preparerar banan inför starten av fredagens första klass. I traktorn sitter Johnny Wettermark, som ingår i banpersonalstyrkan, och har den här gången som uppgift att se till att banan är i bästa möjliga skick för ekipagen.
Det tog uppemot 45 minuter att få banan klar, han lämnade inget åt slumpen.
– I torsdags tog det bara 20 minuter dock, banan var så blöt nu, då tar det lite extra tid att få det bra, säger Johnny Wettermark.
– Jag kör runt på nästan hela banan. Extra viktigt är det så klart där de ska rida och framför hindrena, säger Johnny.
Hur många omprepareringar gör du på en vanlig tävlingsdag?
– Det beror på hur mycket banan har slitits. Men mellan varje nytt banbygge har jag möjlighet att göra det, om det behövs och om det finns önskemål på det.