Strax före fyra på lördagsmorgonen gick Magnus Nilsson från Västervik och Anders Strömbäck från Ankarsrum i mål.
Det blev med andra ord enligt planen då de körde Nattvasan på cirka åtta timmar, mer exakt 7,59,38, vilket innebar plats 411 bland 800 lag. Men det höll på att starta illa.
– Vi tänkte att vi inte behövde vara så himla tidiga till starten eftersom det inte alls var lika många deltagare som i det vanliga Vasaloppet, bara att alla tänkte likadant. Det blev därmed lite kaotiskt att blippa in oss. Vi fick ner skidorna och två minuter senare gick starten ungefär. Vi var ganska långt bak, men det flöt på bra, berättar Magnus Nilsson.
Hur var vädret?– Det var inte så kallt, utan det var behagligt hela vägen med endast några minusgrader, och det var ingen vind. Det kom ingen snö heller så det var lättvallat och spåren var väldigt bra, säger Nilsson och drar paralleller till det vanliga Vasaloppet.
– Här var det bra stämning hela vägen, i första backen på Vasaloppet är det inte riktigt så.
Duon höll en ganska bra fart i början av loppet.
– Vi drev på för att nå vår åttatimmarsgräns, och från Smågan och framåt höll vi det tempo vi sagt och rasterna funkade bra.
I Evertsberg (halvvägs) tog Anders och Magnus ett lite längre stopp för att äta och byta batterier i pannlamporna och byta vantar.
– Efter det började jag frysa och det kom en del branta backar där folk körde omkull, och då blev det lite oro ett tag. Det gick i 41 km/h i vissa backar, men vi höll oss på benen.
Du sa inför loppet att Anders är en bättre skidåkare än dig, orkade du hänga med ordentligt?– Jag drog i 2,5 mil, sen sa Anders att om vi ökar lite har vi en chans att komma i mål på åtta timmar och då fick han dra. Jag var sliten, men hängde med. Det är ju en lagtävling där man kommunicerar hela tiden, säger Magnus.
Till slut kom de in på upploppet i Mora och gick i mål precis innan klockan passerat åtta timmar.
– Jag var faktiskt inte helt slut, utan vi lyckades hitta en balans, det var ett väldisponerat lopp. Jag har varit betydligt tröttare i andra lopp.
Förutom en härlig känsla av en stark prestation tar Strömbäck och Nilsson med sig själva upplevelsen.
– Vi hade många fantastiska ögonblick. Vi åkte förbi en liten by på 10–15 hus där alla hade gått man ur huse och tänt marschaller och bål och hejade på oss efter midnatt, det blev vi pigga av. I en seg uppförsbacke stod det scouter med lyktor och eldade på, och deltagarna var glada och skrattade. Det var en positiv upplevelse. Men vi ska inte sticka under stolen med att vi är rejält slitna nu, det känns att vi har åkt nio mil på skidor, avslutar Magnus Nilsson.