Den ena semifinalen i lag-VM körs på Stena Arena 26 juli. Den andra 23 juli i danska Vojens. Därefter körs Race Off och finalen i fotbollsmetropolen Manchester.
Det är en bit dit, men ändå inte överdrivet långt. Frågan är hur förbundskapten Morgan Andersson kommer att formera det svenska laget? Och hur kommer övriga länders förbundskaptener att göra?
Mycket vatten kommer hinna rinna under broarna tills dess, men jag har mina tankar klara på hur jag hade ställt upp de olika lagen – baserat på hur det har sett ut hittills i år.
Notera att jag bara ägnar tid åt lagen som kan ta medalj. USA, Tyskland och Tjeckien i all ära, men att någon av dessa tar en VM-medalj är mindre sannolikt än att Palmemordet löses i morgon.
Sverige
Antonio Lindbäck, Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren och Joonas Kylmäkorpi.
– De tre första är självskrivna. Det finns dock ett frågetecken kring Antonio Lindbäck där vi säkerligen kommer att få veta mer om hans situation framöver. Om han inte kan medverka är det ett tungt avbräck för Sverige i deras ambitioner att försöka försvara sin guldmedalj.
Det är den fjärde och sista platsen som det är väldigt öppet kring om nu Lindbäck kommer att vara med. Inför säsongen var Thomas H Jonasson min man på den positionen. Men nu har "THJ" varit helt bedrövlig hittills i år och är i skrivande stund en halv raka ifrån lag-VM.
Peter Ljung, Linus Sundström och Kim Nilsson har varit fullt godkända, och Jacob Thorssell har lyft sig markant. Men den jag landar i är Joonas Kylmäkorpi som sannerligen har etablerat sig på en högre nivå, dit han har tagit små steg för varje säsong de senaste åren. Just nu förtjänar han att få göra debut i lag-VM.
Peter Ljung blir dock, med all rätt, svår att peta med tanke på att semifinalen körs i Västervik, en bana han hittar runt på med förbundna ögon. De resterande veckorna blir ruggigt viktiga för alla inblandade förare.
Polen
Bartosz Zmarzlik, Piotr Pawlicki, Krzysztof Kasprzak och Przemyslaw Pawlicki.
– Profiler som Tomasz Gollob, Piotr Protasiewicz och Grzegorz Walasek – för att nämna några – tillhörde i många år det absoluta toppskiktet i polsk speedway. En generationsväxling har dock skett på senare år, och nu har den tagit fart rejält. Det unga polska gardet stormar fram på ovalerna och bjuder på stor racing som är en fröjd att skåda.
För mig är Zmarzlik och Piotr Pawlicki, som debuterar i GP-serien i år, självskrivna i startfyran. Kasprzak har även studsat tillbaka finfint efter sitt totala fjolårsmörker och ska få en väst (någon måtta på hur ungt laget är får det väl också vara).
Kring plats fyra är det stentufft mellan tre chaufförer. Jag väljer dock att ge Przemyslaw Pawlicki chansen. Han har varit ett monster för Masarna som har chockat alla i Elitserien.
Då petar jag alltså GP-föraren Maciej Janowski och Patryk Dudek som är en av de absolut starkaste förarna utanför GP:t. Utöver dessa finns det ett helt gäng med skarpa förare som jag inte ens nämner. Polen skulle kunna ta guld med ett B-lag – så enormt stark speedwaynation är det.
Danmark
Niels-Kristian Iversen, Nicki Pedersen, Peter Kildemand och Leon Madsen.
– Danskarna tappade guldet tungt till Sverige i fjol på hemmaplan i Vojens. Räkna med att de är revanschsugna i år, och ledda av nye förbundskaptenen, legendaren Hans Nielsen kommer de rödvita att bli svårstoppade.
För Danmark gäller samma sak som för Sverige, kapacitetsmässigt är tre förare gjutna i laget: GP-trion Nicki, Iversen och Kildemand. Kildemand har förvisso inte glänst i seriespeedwayen i år, men friskusen har en förmåga att få ut det bästa när det vankas internationella stortävlingar.
Vem Nielsen väljer som sista pusselbit blir dock oerhört intressant. Jag ser ett helt koppel av förare som slåss där: Leon Madsen, Kenneth Bjerre, Michael Jepsen Jensen och Hans Andersen är några man kan nämna. För min del framstår Madsen som det bästa valet i dagsläget. Han känns som den med högst högstanivå och är faktiskt den bäste dansken av samtliga i snittligan i Polens högstaliga. Det säger mycket.
Australien
Chris Holder, Jason Doyle, Max Fricke och Sam Masters.
– I och med att Dave Watt har gått ner sig ordentligt och att Troy Batchelor har haft en strulig säsong, så känns den här fyran ganska spikad i nuläget. Holder och Doyle är stjärnorna som kommer att driva laget, men den mest spännande förare i laget är Max Fricke.
20-årige Fricke är Australiens hot shot, landets kommande storstjärna. Han är ambitiös, har bra förutsättningar för att lyckas och har redan i år gjort stora avtryck för Rospiggarna i Elitserien. Lag-VM blir en perfekt scen för Fricke att visa upp sig ytterligare för världen.
Det kan mycket väl bli Nick Morris som tar den fjärde platsen i laget, men för tillfället är Sam Masters ett snäpp vassare enligt mig. Masters överraskade även i GP-kvalet och är klar för GP-challenge i Vetlanda senare under säsongen. Att han kniper en biljett till GP 2017 är i stort sett omöjligt, men han kommer absolut inte göra bort sig i lag-VM.
Storbritannien
Tai Woffinden, Chris Harris, Scott Nicholls, Craig Cook.
– Jag vet inte hur många likheter som finns mellan Tai Woffinden och Zlatan Ibrahmovic, men en sak har de gemensamt: de är båda den överlägset största stjärnan – ja, den enda stjärnan – i sina respektive landslag.
Bakom Woffinden ser det ganska dystert ut för denna stolta speedwaynation. Harris och Nicholls är inga förare som får det att pirra av välbehag, men de är likväl givna i uppställningen. De kan slå vem som helst i sina bästa stunder och bakom fylls det inte direkt på i en rasande takt med skickliga chaufförer.
Den stora anledningen till att jag petar Robert Lambert – stortalangen som alla britter hoppas på – är att finalen går på Belle Vues bana i Manchester. Craig Cook har den som hemmabana och där kan han slå precis vem som helst. Det vore snudd på dumdristigt att inte ta ut Cook, som håller minst samma nivå som Lambert.
Nämnvärt: Storbritannien är i kraft av arrangör direktkvalificerat till VM-finalen.
Ryssland
Emil Sajfutdinov, Grigorijs Laguta, Artem Laguta och Vadim Tarasenko.
– Prisa herren. Ryssland kommer, åtminstone enligt uppgifter, äntligen att komma med sitt bästa manskap efter några år med ett minst sagt B-betonat gäng. Det är så välkommet så jag vet inte vad.
Och som ni ser: det är ett högintressant lag som ryssarna kan mönstra. Vladimir Putin måste vara oerhört belåten på sitt kontor. Emil Sajfutdinov var topp tre i världen i fjol och jag sörjer ibland att han bojkottar GP-serien där han hör hemma alla dagar i veckan. Han har varit skadad en tid nu, men är på väg tillbaka. Räkna med att han blir ruskigt snabb – snabbt.
Tillsammans med bröderna Laguta har ryssarna en riktigt slagkraftig trio som kommer att bära laget. Den stora frågan hos Ryssland, precis som hos många andra lag, vem som kommer att tilldelas den sista västen i laget.
Ryssland kan välja rutinerat i Renat Gafurov och Denis Gizatullin, de kan även välja ungt som Vadim Tarasenko, Andrej Kudriashov eller Viktor Kulakov. Den sistnämnde känner Västervik Speedways supportar till då han var vass när Västervik mötte Örnarna borta i år.
Det är hugget som stucket vem som bör plockas in där, men jag förordnar ungt och vrålhungrigt. Vi tar Tarasenko.