Västerviks trupp är byggd med en extrem noggrannhet från första till sista namn. Livsviktig rutin möter hungrig ungdom. Uppställningen kommer aldrig över taksnittet och givetvis är det medvetet från Morgan Anderssons sida. Att kunna byta "gubbe mot gubbe" rakt av är guld värt i speedway.

På tal om den bufflige och alltid brutalt ärlige Morgan Andersson. 52-åringen är extremt kunnig och respekterad inom sin sport. Kanske den kunskapsrikaste idrottsledaren jag någonsin träffat. Han är delaktig i allt som rör klubben, från att få banan i bästa skick till att ordna med flygtransfer åt förarna. Men den största styrkan ligger självklart i depån. För ett antal år sedan läste jag en krönika i Barometern där Andersson hyllades för sin insats som kommentator på Cmore. Skribenten menade att Västerviks lagledare hade blivit en kultfigur om han snappats upp under speedwayens glansdagar då Tony Rickardsson lockade över en miljon tittare till SVT:s sammandrag på lördagskvällarna.

Jag kan väl säga så här, jag är beredd att hålla med.

Västervik har inlett säsongen strålande så här långt. Toppar tabellen och är mer skräckinjagande än superskurken Tanos i Avengers-filmerna, speciellt på hemmaplan.

Och vad är då nyckeln till framgången?

Givetvis bredden i truppen.

Västervik är inte längre något lag som står och faller med två mediokra heatledare. Förarna turas om att ta tvåsiffrigt och man lyckas vinna matcher även om Nicki Pedersen "bara" tar sju poäng. I mötet med Piraterna var Jack Holder och Peter Kildemand två giganter och jag tror inte att det var den duon som Piraternas lagledare Fredrik Staaf låg sömnlös över natten innan. I år har vi fått se ett 100-procentigt Västervik vid några enstaka tillfällen, och då är det inte många lag som klår Anderssons grabbar. Men över till det senare.

Nicki Pedersen och Peter Ljung är precis de heatledarna som Västervik behöver för att gå långt. Tiderna med förare som Chris Harris i nomineringsheaten är förbi. Väst två och fyra är inte längre Jurica Pavlic eller Dave Watt. Bartosz Smektala och Jack Holder är två supertalanger som är helt orädda för motståndarlagets mer rutinerade förare. Den sistnämnda ligger på en imponerande 15:e-plats i snittligan (i sin första säsong i elitserien) och har storstjärnor som Jaroslaw Hampel, Jason Doyle och Patryk Dudek bakom sig. Det säger en del och jag är otroligt svag för den så vackert åkande 22-åringen.

Men att svunna tider är förbi och att Västervik kan vinna dragkamper om lovande talanger kan vi tacka Morgan Anderssons kunskapsbank och bufflighet för.

Västervik har ett otroligt tufft schema framför sig. Dackarna, Indianerna och Vetlanda på bortaplan är inte någon lek. Bonuspoängen mot rivalerna från Målilla bör vara säkrad, men det ska som alltid köras om det. Bartosz Zmarzlik och Artem Laguta på Vetlanda motorstadion kan sätta käppar i hjulet för Västervik i jakten på en topp två-placering.

Men när tabellen summeras den 20 augusti tror jag att Västervik tillsammans med Dackarna går direkt till semifinal. I kvartsfinalerna kommer vi att hitta Indianerna, Smederna, Lejonen och Vetlanda.

Kan Västervik skriva historia och ta guld i år då?

Absolut, men laget är inte min favorit.

Indianerna är för beroende av skadade Tai Woffinden och Smedarna stannar vid två raka guld. Lejonen får väl ses som någon slags joker. Laget har en otrolig högstanivå och truppen påminner om Västervik där rutinerade gubbar som Jaroslaw Hampel och Krystof Kasprzak blandas med stortalanger som Maksym Drabik och Robert Lambert. Men mot ett 100-procentigt Västervik där förare som Mikkel Bech Jensen kan köra skjortan av Drabik blir det svårt för samtliga slutspelsmotståndare att komma till Hejla arena. Och då kan vi i alla fall börja drömma om ett bad i fontänen på Stora Torget. Vägen dit är lång och krokig, men är det någon som kan få förarna att prestera max i ett slutspel så är det Morgan Andersson. Frågan är bara vad han har för ess i rockärmen.