Den ena är den lokala profilen och egna produkten Anton Karlsson.

Den 19-årige Gamlebysonen slog igenom med dunder och brak förra säsongen.

Det tog ett antal matcher innan lagledaren Morgan Andersson gav Anton chansen och det tog ett par matcher innan Anton blev varm i kläderna, men när han väl hade kommit in i det visade han ingen respekt för motståndarna.

Två heat från förra säsongen sticker ut lite extra.

Första tillfället var när Anton tog sin första heatseger när den dåvarande juniorvärldsmästaren Maksym Drabik besegrades inför hemmapublikens stora jubel.

Andra tillfället var när Dackarnas storstjärna Greg Hancock bara fick se Antons bakhjul i den första SM-semifinalen i Målilla.

Den samlade press­kåren trodde inte sina ögon när Anton höll undan för en jagande Greg i fyra varv. Det var en av mina häftigaste upplevelser sedan jag började bevaka Västervik Speedway 1997.

Vi ska dock vara medvetna om att Anton bara gör sin andra säsong i elitserien och inte är i närheten av den rutin som många hans motståndare har hunnit samla på sig.

Om jag känner Morgan Andersson rätt kommer han ha tålamod i sin coachning av Anton. Det gäller att ta ett steg i taget och inte rusa på för snabbt framåt. Annars finns risken att Karlsson hinner tröttna och lägger av innan han ens har blommat ut för fullt.

Den andre föraren jag tänker på är den polske talangen och regerande juniorvärldsmästaren Bartosz Smektala.

Inledningsvis var det väldigt mycket upp och ner när det gäller Smektalas insatser under sin första säsong i elitserien. Han varvade fenomenala insatser med riktiga bottennapp.

Nu har den 20-årige polacken fått känna på elitserien och varit runt på de flesta banorna. Det gör att misstagen som gjordes förra året inte behöver upprepas i år.

Kan Smektala fortsätta med sin frejdiga körstil, som en funktionär förra året jämförde med Tomasz Gollobs, så är det klart att det kan bli ett lyckat 2019.

Även om det bara har blivit SM-guld under 2000-talet, 2007 mot Västervik, så har Dackarna tillhört favoriterna vid flera tillfällen utan att kunna leva upp till förväntningarna. Förra året tog sig laget till SM-final, men fick där ge sig mot Smederna.

Innan Greg Hancocks besked kom att han tar en paus på grund av hustruns sjukdom var jag helt övertygad om att SM-guldet skulle gå till Målillalaget.

Nu kan Dackarna få in en fullgod ersättare till Hancock förarmässigt, men det är näst intill omöjligt att hitta en förare som kan vara lika värdefull i depån som Hancock är.

Därför blir det oerhört svårtippat vilket lag som får kliva högst upp på prispallen i höst.

Vilka förväntningar kan vi ställa på Västervik? En semifinalplats är inte orealistisk med tanke på att lagbygget ser mer intressant ut jämfört med förra året.