Allettan-fighterna
Till att börja med: oj, vilken imponerande insats av Västerviks IK i derbyt borta mot Vimmerby.
Trots två blytunga avbräck i form av poängkungarna Joacim Hedblad och Victor Öhman – och ett tidigt 0–1-underläge – så vann VIK klart mot ärkerivalen.
6–2 är siffror som talar för sitt tydliga språk.
Den bleka insatsen mot Helsingborg – jag har hört att koncentrationen inte var på topp hos flera spelare inför matchen – var som bortblåst och VIK spelade nu ut sitt fulla register.
Ännu en gång skickade VIK ut en signal om hur bra de är.
VIK har varit klart för Allettan ett tag, precis som flera andra lag i de fyra olika Hockeyettanserierna.
Det återstår dock en del streckkamper kring att komma topp fyra och få spela Allettan efter jul.
Fyra grundserier ska bli två allettor. Nord och väst slås ihop, samma sak görs med öst och syd.
Om det blir som jag tror så kommer alletorna att utformas som följer:
Allettan Norra: Östersund, Piteå, Kiruna, Örnsköldsvik, Tranås, Mariestad, Borlänge och Kumla.
Allettan Södra: VIK, Troja/Ljungby, Vimmerby, Kallinge/Ronneby, Södertälje, Hudiksvall, Visby/Roma och Huddinge.
Det blir något som kommer lysa upp vintermörkret rejält.
Drömläget i lag-VM
Lag-VM i speedway återkommer till Västervik vilket är oerhört roligt.
Det är ett gott betyg till organisationen och anläggningen att de får förnyat förtroende.
Precis som 2014, så är det en av de två semifinalerna som kommer att köras på Stena Arena.
Något att verkligen se fram emot.
Eller vad säger du, Emil Georgsson?
Sverige har definitivt ett drömläge att kvalificera sig direkt till finalen. För att lyckas med det gäller det att de vinner semifinalen.
De slapp nämligen att stöta på tungviktarna Polen och Danmark som i stället möts i den andra semin.
Sveriges kombattanter: Australien, USA och vinnaren i kvalet som består av Italien, Lettland, Slovenien och Tyskland.
USA har Greg Hancock, bakom där ingenting som skrämmer Sverige.
Vinnarna av kvalet, jag tror det blir Lettland, har några hyfsade förare på den här nivån, men de kommer självklart inte att räcka till.
Det kommer att bli en kamp mellan Sverige och Australien.
En duell som jag tror att Sverige vinner.
Jag vet, det är en hel vinter och en halv säsong kvar innan lag-VM avgörs i juli. Mycket kommer att hända, förare kommer gå framåt och bakåt.
Men av det vi vet nu, så lär det finnas anledning att vifta en hel del med svenska flaggor i Västervik 26 juli.
Australien är kraftigt försvagat i och med den tragiska skadan på Darcy Ward.
Landet "down under" leds av Chris Holder och Jason Doyle. Där bakom har Troy Batchelor en ganska given plats. Kring den fjärde platsen är det öppet, men vem det än blir så ser jag Sverige som starkare, framför allt när de har hemmaplan.
Mitt svenska lag just nu: Antonio Lindbäck, Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren och Peter Ljung.
Att gå direkt till finalen från semifinalen blir vitalt för Sverige.
För i ett Race Off om den sista återstående platsen till finalen i Manchester – mot antingen Polen eller Danmark – blir det ingen lek.
Publikkrisen i SHL
Varje säsong är det likadant – och det har pågått i flera år nu.
Publiken sviker SHL.
Det blir rubriker i kvällstidningarna.
Och det börjar bli tröttsamt.
Klart att det är tråkigt att de bästa lagen i Sveriges näst största sport har problem, men för mig är det ingen överraskning att det blir publiktapp både här och där.
Det var ett jäkla drag och uppsving för 10–15 år sedan, när arenarevolutionen började och pågick.
Nya häftiga arenor smälldes upp i Jönköping, Karlstad, Gävle, Linköping och Örnsköldsvik för att nämna några exempel.
Nytt är kul. Nytt är spännande. Då kom publiken på ett helt annat sätt.
Efter det har intresset svalnat sakta men säkert för varje år. Arenorna var inte lika coola längre. Det är bara HV71 som har haft en riktigt bra procentuell beläggning av de "gamla hederliga" SHL-lagen en längre tid, men även HV har tappat en del på sistone.
Det där är givetvis inte hela förklaringen, jag har inte hela förklaringen.
Men klart är att SHL känns klart mindre het spelarmässigt än vad den gjorde förr. Om det till stor del beror på att jag är en nostalgiker som minns barndomsidolerna med allt för stor värme låter jag vara osagt.
Det är bara en tidsfråga innan publikintresset svalnar betänkligt för relativt färska SHL-lag som Örebro och Växjö också.
Det kommer vi säkerligen att få läsa om, kanske redan nästa höst.
Publiken sviker SHL.
En tradition.
Jerringpriset
De nominerade till det prestigefyllda Jerringspriset – folkets pris – har offentliggjorts.
Om Bragdguldet, enligt min åsikt, ska ges till någon eller några som har överraskat, som har slagit ur underläge, så handlar Jerringpriset kort och gott om vem/vilka som har varit bäst.
Som vanligt finner jag det svårt att välja ut en personlig favorit bland kandidaterna. Det är allt annat än lätt att värdera alla prestationer gentemot varandra beroende på vilken sport du sysslar med. Om det sedan handlar om en lagsport eller individuellt är också en faktor att ta i beaktning.
Det kryllar av starka prestationer, guld och världsrekord i alla dess former.
Sedan gammalt är det ett stort plus om man är populär och går hem bland folket ute i stugorna också. Det utesluter mindre kända idrottare som Emma Dahlström, Badou Jack, Annika Billstam och Maja Reichard får en rimlig chans.
De sysslar för övrigt med slopestyle, boxning, orientering och parasport, så ni vet.
Måste jag välja just en favorit som jag anser ska få Jerringpriset?
Okej då, om du insisterar.
Efter att ha stött och blött och vridit och vänt kommer jag fram till ett namn:
Sarah Sjöström.
Det känns lite tråkigt med tanke på att Sjöström vann i fjol.
Men det går inte att blunda för att hon har fortsatt att vara helt charmant i bassängen.
Sarah är extraordinärt bra på sin sport.
Och är en människa alla tar till sina hjärtan.
Hon har allt för att dominera Jerringpriset – precis som Magdalena Forsberg gjorde.