Lagledarfrågan
Västervik Speedway är så gott som klara med sitt lagbygge. Det återstår bara en plats att fylla, ett hål som kommer täppas till i form av en till utländsk förare som blir back up vid eventuella skador eller dåliga prestationer hos förarna som kör.
Startsjuan lär se ut så här:
1) Mikael Max 2) Joel Andersson 3) Jacob Thorssell 4) Fredrik Engman 5) Peter Ljung 6) Kenny Wennerstam 7) Joel Kling.
Mikael Max ska försöka axla rollen som heatledare vilket Jonas Davidsson misslyckades kapitalt med i år. Joel Andersson och Fredrik Engman ska utvecklas ytterligare och leverera stadigare än Ricky Kling och Robin Aspegren. Och Kenny Wennerstam ska nu ta klivet och bli en ledande förare på reservplats.
Så är planen.
Det ser potent ut.
Om Västervik har skrivit kontrakt med flera förare under hösten, så har en påskrift saknats; lagledaren.
Vem kommer egentligen att ta över som lagledare efter Patrik Hag som drog till Dackarna?
Jag lanserar en egen tes, och det är Morgan Andersson. Det vore en kanonlösning för Västervik Speedway som är smidig på alla sätt och vis.
Med tanke på att det har dröjt så länge, så stärks jag ännu mer i min tro att uppdraget landar på Morgans bord.
Har "Mogge" verkligen tid då? Jag förutsätter att han fortsätter som expert i C More-sändningarna – något han gör eminent för övrigt. Därtill så är han även förbundskapten för Sverige. Han har därmed redan saker att stå i inom speedwayen, förutom sitt vanliga arbete.
Men Mogge var med i depån under flera matcher i år och hjälpte laget, han har ett brinnande intresse för sporten, och ett ruskigt gott renommé i hela speedwayvärlden.
Dessutom har han varit med och byggt upp hela truppen inför 2016.
Om Västervik ska hitta en bättre lagledare än Morgan Andersson – då får klubben leta länge.
Tjust Bandy
En försäsong som genomgående har varit motig avslutades med en fruktansvärd förlust mot seriekollegan Målilla med 0–9 den gångna helgen.
Tränaren Thomas Fransson rasade mot sitt lag som visade upp en alldeles för dålig inställning.
Det finns en hel del att fundera på i Tjust Bandy.
Det finns anledning till oro.
Att det skulle bli knivigt för Tjust Bandy att få ihop laget var ingen skräll. Att tappa två kulturbärare som legendaren Anders Davidsson och Martin Lyngell går inte obemärkt förbi. Sånt skapar luckor, som tar tid att reparera.
Jag tycker ändå att Gamlebyklubben har agerat bra på marknaden. De har värvat in fyra ryska spelare i spridda åldrar som ska hålla en hög nivå i division 1. De har även gjort klart med Mathias Norell och Jimmie Pettersson Juthe, två välkända figurer som kan pränta in Tjustandan i truppen tillsammans med övriga spelare som har varit där i flera år, jag tänker på exempelvis David Walfredsson och Hampus Ivarsson.
Det borde gå att få ihop alla komponenter på ett bättre sätt än vad resultaten har visat hittills.
Nu kliver Tjust in i säsongen med ett stort frågetecken runt omkring sig. Under de senaste åren har det varit garanti på en topplacering för laget i division 1.
I vinter kan det bli en sjätteplats lika gärna som en andraplats i den åtta lag stora serien.
Till att börja med kan spelarna plocka fram lite jävlar anamma.
Det är ett måste om de ens ska tänka tanken på att blanda sig i toppfighten.
VIK:s backsituation
Västerviks IK klev in i Hockeyettan med sju backar.
Målet har hela tiden varit att ha åtta backar i truppen, men klubben har varit tydliga med att de inte skulle stressa fram den åttonde, att kravbilden på den posten var hög.
Något som har visat sig då två backar – Joel Östman och Andreas Lindström – har skeppats iväg efter tryout-sejourer där de bevisligen inte imponerade på VIK-ledningen.
Det har aldrig varit något problem med att "bara" ha sju backar. VIK har som bekant bara förlorat en av 14 matcher hittills, och så länge backsidan var skadefri var det hur lugnt som helst.
Det där ändrades i förra veckan kan man säga. Då skadade sig nämligen både Josef Sjöblom och Oskar Drugge i samma match.
Vips, så stod VIK med bara fem backar vilket gjorde att centern Pierre Gustavsson fick lira back mot Tyringe.
Framtiden för både Sjöblom och Drugge är oklar i dagsläget. Sjöblom befaras ha fått en hjärnskakning och tar det dag för dag. Han åkte på ett bakslag när han ansträngde sig i söndags, och tvingas vila ytterligare ett tag.
Drugge ska till ortopeden på onsdag för ytterligare undersökningar, resultatet där blir oerhört intressant.
Skräckscenariot: Sjöblom och Drugge blir borta i tre-fyra veckor, eller mer.
Då är det befogat att tala om backkris.
Däremot tycker jag inte att VIK ska panikvärva en spelare. De ligger så pass bra till i tabellen och har ett så extremt solitt grundspel att stå på.
Ett korttidslån, för att åtminstone få ihop tre backpar, skulle inte vara någon dum idé.
Men den där åttonde backpjäsen som det har talats om sedan seriestart bör de fortsätta ha tålamod med.
Får de in honom inför grundseriens två-tre sista matcher är det okej, då är han varm i kläderna till Allettan.
För det är i Allettan det kommer att hetta till på allvar för VIK.
Superfloppen Supercupen
IFK Norrköping vann Allsvenskan.
De vann även Supercupen – efter 3–0 i finalen mot IFK Göteborg.
Jaså, det hade ni inte koll på?
Inget att skämmas för, den matchen förde en tämligen anonym tillvaro.
Bara 2 662 åskådare var på plats för att se finalen som spelades på Idrottsparken i Norrköping.
Det var en tung baksmälla efter det lyriska firandet som SM-guldet så klart ledde till.
Supercupen är en relativt ny företeelse i Sverige. Den startade 2007 och spelades under de första sex åren i mars – som en förfest innan Allsvenskan skulle börja mellan föregående årets mästare i Allsvenskan och cupen.
De tre senaste åren har Supercupen i stället avslutat säsongen.
Inte för att det var hett innan, men beslutet att spela Supercupen i kylslagna november – efter att allt fokus har riktats mot allsvenska guldstriden under flera veckor – har inte direkt gjort det hetare.
Nu löper tv-avtalet ut och vi får se vad som händer med Supercupen.
Det kommer aldrig att bli någon folkfest, men det skulle åtminstone kunna bli en helt okej fight.
Låt matchen då spelas en vecka innan premiären av Allsvenskan.
När fotbollssuget är som störst.
Inte efter avslutat guldrace – då allt krut är bränt.