Mattias Karlbergs fotbollsberättelse sträcker sig givetvis ännu längre än så där. Han började som pojkspelare i Jenny BK, och har därefter spelat seniorfotboll i Västerviks FF, Lindsdals IF, Anderstorp, Mjölby AIF, Västra Hargs IF, Gunnebo IF och nu i IFK Västervik.
Utflykterna till Lindsal, Anderstorp, Mjölby och Västra Harg bottnade i studier och jobb. När han vände hem för gott(?) till Västervik 2008 hamnade han i Gunnebo tack vare mångårige vännen Jörgen Söderlund.
Där hade han några bra år innan Christian Jansson ringde och ville ha honom till IFK Västervik som då huserade i sexan. Det blev starten på resan som Karlberg och IFK har varit med om de senaste åren.
Första året i IFK, 2012, vann Karlberg sexan. Därefter etablerade sig laget som ett topplag i division 5 innan de – via en friplats – fick en biljett till fyran i år.
– Att vinna en serie är otroligt svårt, så det var helt rätt att ta friplatsen. Speciellt med tanke på den starka höstsäsong vi gjorde i femman, säger Mattias Karlberg.
Ända sedan han snörade på sig sina allra första fotbollsskor har Karlberg bara varit ifrån fotbollen ett enda år.
– Men det kändes tomt. Jag saknade gemenskapen som blir i ett lag, och så tycker jag inte alls att det är lika kul att träna på egen hand, säger Mattias.
Just gemenskapen lyfter han fram som den stora anledningen att han fortsätter trots att han nu nått den gedigna åldern 41.
– Det är även en sporre att försöka hänga med de yngre, och jag tycker fortfarande det är otroligt kul att spela matcher. Sedan är det givande att hjälpa de yngre, det ger mig mycket att se hur de utvecklas och blir bättre, säger Mattias Karlberg.
Hur är det att hänga med alla ungtuppar?
– Häromdagen satt jag bredvid Nils Alfonsson i omklädningsrummet. Då sa han att du är ju tolv år äldre än mig, Mattias. Nej, sa jag, jag är 22 år äldre. Det är klart att jag har andra intressen jämfört med de unga, men de inkluderar mig bra och fotbollen har en stark förenande kraft.
Hur skiljer du dig som spelare nu kontra 15 år sedan?
– Jag har, av förklarliga skäl, inte kvar samma snabbhet. Det kan vara lite frustrerande ibland. Jag tar heller inte lika många djupledslöpningar, utan har en mer defensiv roll. Samtidigt har jag blivit lugnare, förut var jag ganska hetsig och kunde skälla en del på domarna. Sånt lägger jag inte alls fokus på nu.
Du får ta hand om kroppen mer nu än förut misstänker jag?
– Så är det. Jag kan inte lägga ner att träna när fotbollssäsongen tar slut i oktober och sen tro att jag ska vara bra om jag drar igång i april igen. Jag måste hålla igång under vintern. Det gjorde jag också den här vintern på ett bra sätt, vilket är en förklaring till att det känns så bra nu. Jag har inga ömma leder, stumma vader eller andra slitage som stör mig.
IFK Västervik har fått en fin inledning på division 4. I skrivande stund parkerar den blåvita nykomlingen på en andraplats i tabellen.
– Vi hade ett bra lag innan, och när vi sedan fick in de fem spelarna från Gunnebo plus Joel från VFF blev allt ännu bättre. Jag själv blev ju petad för första gången under IFK-tiden i en match tidigare, och det var inte mer än rätt. Vi har en stor bredd som blir viktig framöver.
Vad är en rimlig målsättning för er i serien enlig dig?
– Just nu känns det väldigt bra. Vi ska absolut kunna vara med i toppracet. Och om det vill säg riktigt väl, kanske till och med ännu bättre.
Hur många år till spelar du?
– Jag har en romanstik dröm i bakhuvudet om att spela A-lagsfotboll ihop med sonen, han är 13 år nu. Om det blir verklighet får vi se. Jag tar själv ett år i taget. Men just nu finns inga planer på att sluta. Det är fortfarande oerhört roligt med fotboll och det ger mig så mycket.