Så lätt är det givetvis inte att sammanfatta ett helt lags säsong, därför ska jag kronologiskt lyfta fram några bitar jag tycker stuckit ut från spelåret och slutligen blicka framåt.

Det mest intressanta på förhand var såklart den våg av nordamerikaner som sköljde över VIK:s spelartrupp under våren och sommaren. Gabriel Desjardins, Kevin Schulze, Kellen Jones, Darren Nowick och Trevor Mingoia flögs in till Ostkustens Pärla i hopp om grönare betesmarker. Ett lyckat beslut för de allra flesta och frågan inför var såklart hur hög träffprocent nye sportchefen Georgsson skulle ha på det High Chaparral-spår han valt. Facit: mycket bra. En flopp, två sucéer, en mycket bra och en fullt godkänd. Kryddat med tjeckiske Filip Suchý, en initialt jämn målvaktskamp och en blandning av etablerat och ungt tog sig VIK an den här säsongen – med tanke på föregående säsongs mellanmjölkstrupp med efterföljande kvalspel borde det lag som stod på benen i premiären i Almtuna kittla ordentligt men det faktum att vi fick vänta på första trean grusade publiksnittshoppet, antagligen. 12 omgångar tog det innat ett ofta välspelande VIK fick med sig samtliga poäng (Pantern borta). En konstig svit. Ännu märkligare: full pott (7–0) på straffläggningar under grundserien.

Under tiden skickades Desjardins till Danmark, Mingoia till Skåne och Schulze till Dalarna. Dessutom försvann unga duon Mikael Hedlund och Jonathan Rodensjö. VIK plockade in en 20-årig schweizare som bara fick göra en provträning med IKO, Victor Öhman kom "hem", Alfred Andersson dök upp och gjorde mål fem matcher i rad, Viktor Östlund gick via bänken till Schweiz och hans 20-åriga ersättare kastades till vargarna på Hovet för att aldrig ses igen och när alla trodde det var försent kom Adam Ohre, Victor Wänghult och Edwin Johansson in och gav laget nödvändig bredd. Ni hör: det svänger. Mot allas (inklusive mitt) förhandstips tog sig VIK till slutspel som visserligen blev en sorgesam historia med avslagna matcher och oinspirerade och Sälen-törstande spelare men racet dit var intensivt och spännande.

Det finns såklart mer att lista men ovanstående punkter gör att jag snart kommer att längta till nästa hockeyår. Fram till dess har vi ett VIK som förmodligen har lite lättare att få till sig spelare än för ett år sedan. Och ni vet ju att hockeyn är året runt numera: nu är det silly-tider som gäller. Häng med oss för Cirkus VIK rullar vidare – och vi är på plats och bevakar.