LÄS MER: Efter succén: Kruse om SHL-ryktena

LÄS MER: VIK värvade dubbelt i natt

Även om det inte går utan alla bitar så är det vid de fyra hörnbitarna som allt börjar eller, om ni så vill, slutar.

Artikelbild

Mattias Karlin, Emil Georgsson och Emil Kruse är mina hörnbitar. I en homogen förening är det de som har byggt ramen till något som nu är tio poäng ifrån det alldeles för röriga Almtuna under strecket.

Till att börja med ska jag dock erkänna att jag var lite tveksam till Mattias Karlins återkomst under de första månaderna.

Men nu har jag lärt mig att man aldrig ska svära i kyrkan.

Tränaren har bidragit med allt som Roger Forsberg misslyckades med och ser exakt lika hungrig ut som för två år sedan.

Sättet han har fått ihop laget på till den här punkten, trots mängder av skador och ännu fler nya spelare, är inget annat än imponerande.

Linjerna som saknades i början är plötsligt där och får VIK bara behålla stommen till nästa år har det potential att bli väldigt bra – direkt.

Det för oss också in på nästa viktiga bit: Emil Georgsson.

Ja, jag vet att de två tyngsta namnen på förhand (Kevin Schulze och framför allt Gabriel Desjardins) redan har lämnat.

Men i övrigt är det absolut högsta betyg. Som helt grön i sportchefsrocken har han under de månaderna värvat fler spelare än någon annan sportchef i elithockey-Sverige.

Det kunde ha slutat i total katastrof.

Det har inte gjort det.

Snarare tvärtom.

Medan Karlin och Georgsson bägge är lika fastklistrade som ett VIK-hjärta på omklädningsrumsdörren är jag för VIK-fansens del rädd att Emil Kruse snart är förlorad.

Den enormt höga nivån han har visat upp den här säsongen, över så många matcher, gör honom i min bok till den bästa VIK-målvakten någonsin. I alla fall under en säsong.

Jag får Viktor Fasths "late bloomer-vibbar" av målvaktsettan som växt på och utanför isen. Det brukar vara spektakulära offensiva spelare som får folk att gå till hallen, men nu har VIK istället hittat något så ovanligt som en målvaktsprofil.

Så ett tips: passa på och njut av den plockhandsken medan ni kan.

Annars brukar det heta att det inte finns några enkla matcher i hockeyallsvenskan. Fast det faktum att det ändå finns kamper som är lättare än andra gör att jag håller ett formtoppat Västerviks IK (med ett grymt bra spelschema kvar) som knapp favorit till att ta den där åtråvärda åttondeplatsen.

Med brasklappen att den fjärde hörnbiten först måste hittas. Jag har begränsat mitt ivriga letande till en skara på 23 – vi kan kalla dem utespelare – och är tämligen säker på att snart hitta rätt.

Om det sedan blir Victor Öhman, Ken Jäger, Emil Wahlberg eller någon helt annan som på allvar kliver ut ur bordets skugga och in i lampljuset återstår att se.