Vilket scenario är egentligen bäst?

Att vara en elitklubb med allt det innebär kostar på ordentligt.

VIK-spelare jublar efter ett mål.

VIK-spelare jublar efter ett mål.

Foto: Ilkka Ranta / Frilansfotograferna

Krönika2019-11-21 15:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

VIK närmar sig mittenmarkeringen för klubbens fjärde raka säsong i allsvenskan, Sveriges näst högsta serie. De allra flesta spelarna är heltidsproffs vilket också gäller tränarna och sportchefen. Längre har VIK, av högst förståeliga skäl, inte kommit i sin organisatoriska utveckling. Men vilken nivå är egentligen bäst för klubben, staden och publiken att ligga på?

Läget som det är nu är såklart bra ur många perspektiv. Det är många matcher, storlag på andra sidan, talangfulla spelare, exotiska värvningar och en hög nivå på spelet.

Men en sådan tillvaro kommer också med en baksida. Det är uppenbart och inget konstigt i att steget från juniorspel i VIK till seniorspel i VIK är alldeles för stort. Det fylls inte på med egna spelare underifrån, vilket över tid är en omöjlig ekvation för en klubb med VIK:s pengapung. Att det steget ska minska inom de närmaste åren är orimligt. Alla de matcher (26 hemmamatcher) kostar också för arrangören och besökarna. Publiksiffrorna har minskat kraftigt och det finns säkert flera faktorer till det. En är igenkänningsfaktorn. För egen del är det spännande och uppiggande med nordamerikaner men det lockar inte alla. Lokalbefolkningen ser nog hellre egenfostrade spelare eller åtminstone spelare som "känns" VIK. På det kontot har VIK i dagsläget ett kraftigt underskott och med sin plats i den berömda näringskedjan kommer en stor ruljans i truppen fortsätta vara verkligheten. Spelarna använder VIK som ett skyltfönster och språngbräda mot större klubbar. Inget som går att lasta VIK för utan så ser det helt sonika ut i branschen.

Vore det då mer tilltalande med spel i division ett? En mindre apparat att ratta runt. Inte lika roliga lag, inte samma status. Kanske en mer positiv utveckling för den egna verksamheten? Kanske kan man åter få spelare som stannar i klubben och staden en längre tid? Jag är verkligen tudelad i frågan och kärnfrågan är egentligen vad som är viktigast och bäst för flest. Sportslig utmaning och status? Eller något att enas kring, känna samhörighet med och brinna för? Eller, i den bästa av världar, en kombination av de båda?

Sportsligt så går den här säsongen ungefär som förväntat. Det kommer att bli ett race hela vägen in. Jag tror fortfarande inte att VIK hittat sin önskade stabilitet och att vi inte sett det bästa av det här laget. Kommer det att räcka till slutspel? Det tror jag. Kommer publiken att komma tillbaka? Där är jag inte lika säker.

Karta: Plivit Arena