Nästan meddetsamma när man kommer in i bokhandeln i Västervik ser man dem. Böckerna av Elsa Beskow.
Trots att de flesta har över 100 år på nacken så har historierna om Putte i Blåbärsskogen och Hattstugan en publik än i dag.
Mindre känt är att författarinnans man Natanael föddes i Västerviks kommun, och under sin levnad var lika känd som sin fru. Medan Elsa förblivit ett namn än i dag, så har Natanael förfallit i glömska.
Det ändrades åtminstone en del i höstas. Då kom boken "Natanael och Elsa Beskow – en kärlekshistoria" skriven av Annika Persson.
– Jag fick i uppdrag av Bonniers bokförlag att skriva en modern biografi om Elsa Beskow. Hon är en av deras bäst säljande författare någonsin, berättar Annika.
Snart kände hon att historien skulle bli så mycket bättre om man berättade om paret, deras kärlekshistoria och deras liv tillsammans.
– Då får man med sig så mycket om Sveriges demokratiska historia. De stora konflikterna mellan arbetstagarna och arbetsgivarna. Det som ledde fram till samförståndsandan med Saltsjöbadsavtalet. Man får med sig kampen för kvinnlig rösträtt, och man får med sig hur synen på barnen förändrades, säger Annika Persson.
Vem var då Natanael Beskow?
Hans pappa började sin yrkesbana som militär, efter att ha fått ett arv köpte han gården Rispetorp utanför Hallingeberg. Det var där Natanael föddes 1865. De kom inte att bo där i många år. Troligen var pappan ingen framstående lantbrukare utan sadlade om ytterligare en gång och utbildade sig till präst.
Annika Persson konstaterar att i dag är det inte många som minns Natanael Beskow, men däremot finns spåren av det han gjorde kvar. Han var en av initiativtagarna till hemgårdsrörelsen.
– I dag finns fortfarande tio-tolv hemgårdar kvar i landet. Det är platser där folk från olika samhällsklasser och åldrar kan mötas, folkbilda sig och delta i aktiviteter.
Natanael Beskow var också en tillskyndare av att grunda en kristen fredsrörelse. Engagemanget är både nationellt och internationellt. Han kom till och med att nomineras till Nobels fredspris.
Ett annat spår av hans arbete är flera texter i den svenska psalmboken – till exempel vårpsalmen "Som sol om våren stiger" eller psalm 26 "Tränger i dolda djupen ner".
När Natanael och Elsa möts 1893 säger det klick meddetsamma. Elsa är 19 år. Natanael, som är nio år äldre och studerar till konstnär, anlitar henne som modell för en målning och tycks ha blivit omedelbart förälskad under sittningarna. Elsa blir nästan förskräckt av uppvaktningen, men tackar ändå ja.
Reaktionerna från omgivningen blir blandade. Paret kommer från olika bakgrunder. Natanael är uppväxt i ett konservativt hem. Hans mamma har spanat in en mer ståndsmässig äktenskapskandidat åt honom. Farbrodern driver Beskowska skolan som var den fina skolan i Stockholm.
– Där gick alla prinsarna och adelspojkarna. Det var en gräddfil rakt in i Stockholms aristokrati. Där gick också Natanael Beskow, så han tillhörde gräddan i samhället, berättar Annika Persson.
Elsa kom från en helt annan bakgrund. Hennes pappa dog tidigt. Hon har vuxit upp tillsammans med sin mamma, några mostrar och en morbror. De lever begränsat ekonomiskt, men jobbar alla med bildning och kultur. Det är ett kulturradikalt hem.
Trots de olika bakgrunderna, blir det ett äktenskap som kommer att räcka livet ut.
I boken varvas berättelsen med parets egna texter. I brevväxlingen håller de hela tiden en öm ton mot varandra.
– Jag tror att vi har mycket att lära oss av det sätt som de ingår sitt äktenskap. De bestämmer sig för att tillsammans leva för andra människor. "Vi ska leva för dem som lider", säger de. Och det håller det faktiskt genom stora delar av livet, berättar Annika Persson.
Hon berättar om parets söndagsmiddagar i hemmet i Djursholm. Där kunde det vara upp till 20-30 personer. Många av gästerna är ensamma människor som bjuds in för att få samvaro.
Elsa ger ut 30 fantastiska böcker under sin karriär. Då kan hon inte gärna ha varit förtryckt.
Annika Persson
Författare
Däremot kan man som läsare ibland tänka att Elsa får stå ut med mycket. Med tiden blir Natanaels resor i Sverige och i Europa allt fler. Hemma finns Elsa som sköter ett stort hushåll, de får sex barn tillsammans samtidigt som hon försöker få tid för sitt egna framgångsrika författarskap.
Annika Persson varnar för att titta på deras äktenskap med moderna glasögon. För sin tid var Natanael en jämställd man.
– På den tiden slutade kvinnor som regel sina arbeten när de gift sig. Elsa ger ut 30 fantastiska böcker under sin karriär. Då kan hon inte gärna ha varit förtryckt. Hon gör det som är viktigt för henne: Barnen och konsten.
– Hon lever ett ganska modernt kvinnoliv på många sätt. Hon slits mellan att vara en bra hustru, en bra mamma och vill få tid till sin konst. Nathanael stöttade henne. När hon är beredd att ge upp konstnärsskapet så säger han nej: "Det kan du absolut inte göra."
I början av äktenskapet är det Natanael som står för försörjningen – som predikant och rektor i Djursholm. När Elsas karriär som barnboksförfattare tar fart blir det allt mer hon som står för inkomsterna.
– Då släpper Natanael långsamt sina betalda uppdrag för att ägna sig åt rent idealistiska projekt, berättar Annika Persson.
Efter första världskriget reser Natanael runt i Europa och arbetar på olika sätt för freden.
– Då har de ju de intäkter de behöver, men de blir aldrig rika. De reser i tredje klass på tågen livet genom.
Annika Persson säger att paret verkar ha varit eniga om att det var så det skulle vara.
Som ett exempel på Natanael Beskows engagemang refererar hon från en text som han skrev efter andra världskrigets slut när segermakterna i andra världskriget ska träffas i Potsdam:
– Jag hittade den när jag redan avslutat och boken gått till tryck. Artikeln heter "Var är kvinnorna?". Han skriver något i stil med "att nu reser hundratals medarbetare från varje land som ska bygga framtidens Europa. Men hur ska de göra det? Det finns inte en enda kvinna med. Hur ska de bygga framtiden utan kvinnors erfarenheter, kunskaper och förmågor." Det är så fint. Han skriver det redan 1946.
Den som läser Elsa Beskows böcker i dag hittar knappast något politiskt i dem. Annika Persson säger att man istället ska förstå att Elsa Beskow var en del i en rörelse som hade en ny, modernare syn på vad barn var.
– När Elsa började skriva sina böcker så jobbade en stor del av barnen i fabriker och i gruvor. De stod lägst i rang. Elsa deltar i det som är en stor och bred rörelse driven av Svenska folkskollärarföreningen. Man förespråkade att barn ska ses som värdefulla, att man måste ta vara på deras fantasi, drömmar och utveckling.
Vad kan dagens människor lära sig av Natanael och Elsa Beskow?
– Mycket, svarar Annika Persson. Intresset för den här berättelsen har varit väldigt stort. Jag tror att det kan bero på flera saker. En är att många känner att man håller på att montera ner demokratin. Färre och färre länder är demokratiska i dag. Vi ser angrepp mot folkbildning, bibliotek och andra fria institutioner. Då är det ju fantastiskt spännande att läsa om dem som byggde demokratin och alla de här institutionerna.
Hon gör en annan personlig reflektion.
– Jag tycker att man ser en ganska handlingsförlamad medelklass. Folk känner sig lite hjälplösa. Det vet inte hur de ska påverka samhället längre. Elsa och Natanael är människor som när de ser ett samhällsproblem funderar på hur de kan hjälpa till. Alltså de skriver inte på Facebook "att det var för jävligt" och kokar en kopp kaffe till. Utan de kallar ihop sina kompisar, de samlar in pengar, de gör något.