Västerviksborna känner platsen som Läroverksplan. Längre tillbaka hade den namnet Dölyckan.
Skylten in till parkeringen framför Ellen Keyskolan talar om att här ligger "P Läroverksplan". Ett annat, mer makabert namn, skulle ha kunnat vara "P Dölyckan".
"Lycka" talar om att här fanns en gång i tiden en äng. Den andra delen av namnet skvallrar om att ängen använts som begravningsplats. Marken fick tas i bruk som kyrkogård i stor hast på 1700-talet.
Sent hösten 1710 inträffar nämligen det som många Västerviksbor bara gått och väntat på. Pesten kommer till staden.
I Sverige dök epidemin först upp i Stockholm juni 1710. Då var rörligheten bland människor inte densamma, och smittan spreds långsammare än vad exempelvis covidviruset gjorde 2020. Pesten hade redan grasserat några år i Europa innan den kom till Sverige.
När den väl slog till så gjorde den det med kraft. I Blekinge och Norrköping säger källor att halva befolkningen dog i pesten. Den som vill läsa mer om pestutbrottet kan göra det i Magnus Västerbros bok "Pestens år: Döden i Stockholm".
Till Västervik kom pesten sent 1710. Mellan 1710 och 1712 dog 300 människor i farsoten i staden. Lägg därtill att även den omgivande landsbygden drabbades.
Till en början begravdes offren på den ordinarie kyrkogården vid Sankta Gertruds kyrka, men januari 1711 blir en svart månad för staden. På en månad dör 50 människor. Kyrkogården börjar bli fullbelagd.
Det är då man ser sig om efter plats för en särskild pestkyrkogård utanför stadens portar. En äng skänks för ändamålet av den tidigare borgmästaren Hans Baumans arvingar. Det är den plats som senare blir Läroverksplan.
Veronica Palm vid Västerviks museum berättar att farsoten skakade om befolkningen.
– Det väckte känslor när de anhöriga inte kunde begravas på vanligt sätt. De som avled i pesten begravdes i sina gångkläder. De anhöriga fick inte göra den avlidne fin.
Man vet inte exakt hur många invånare Västervik hade vid den här tidpunkten. Veronica Palm säger att siffran ligger någonstans mellan 1 000 och 1 500. Det var alltså en ansenlig andel av stadens invånare som dog i sjukdomen.
Veronica Palm, biträdande chef vid Västerviks museum, berättar att pestbegravningarna kunde väcka oro bland befolkningen. Till exempel fick man inte möjlighet att göra den anhörige fin inför begravningen.
Åren gick och minnet av farsoten verkar ha bleknat. Spåren av kyrkogården försvann när staden växte. Ellen Keyskolan byggdes på 1860-talet. På en del av den plats där pestkyrkogården ligger så byggdes först en slöjdskola. Den revs senare för att ge plats åt sjukhuset.
I dag syns inga spår av kyrkogården. Marken är asfalterad, och i vissa fall bebyggd. Kyrkogården fanns inte ens registrerad som ett fornminne.
Men så hamnade den åter i fokus för sju år sedan. När kommunen började tala om att bygga ett parkeringshus på delar av Läroverksplan kom begravningsplatsen på tal. Då var det inte alla som trodde på att det verkligen låg människor begravda där.
I oktober 2017 görs en utgrävning av den del av Läroverksplan där det tänkta parkeringshuset skulle ligga: Den halva av planen som vetter mot stadskärnan.
– Vi hamnade på gränsen till pestkyrkogården i utgrävningen. Vi hittade tre gravar som var väldigt dåligt bevarade. Det var inga skelett. Det var lite tänder, lite kistspik och man kunde se nergrävningarna för gravarna, säger Veronica Palm som deltog i utgrävningarna.
Arkeologen Hanna Menander från Linköping och Veronica Palm gräver ut marklagren under Läroverksparkeringen i oktober 2017.
Hon tror att det kan finnas mer välbevarade gravar närmare sjukhuset.
– Vi har muntliga uppgifter om att man stötte på skelett när man byggde akuten.
När slöjdskolan byggdes på 1800-talet hittades ett örhänge, som i dag finns på Västerviks museum. Uppgifter säger att vid samma fyndtillfälle så hittade man även en skalle som hade hår kvar.
Jämfört med många andra pestkyrkogårdar runt om i landet så är Västervik unikt på en punkt:
– Vi vet hur många som är begravda där och vilka dom var. Dödböckerna finns bevarade, säger Veronica Palm.
Hon tar en Pestbacken utanför Olofström i Blekinge som exempel. Där har en stor utgrävning gjorts, men där finns inte samma kunskap om vilka som låg där. Enligt en artikel om utgrävningen från tidningen Sydöstran så försvann troligen uppgifterna när prästgården i Jämshög brann på 1800-talet.
Dölyckan är inte den enda pestkyrkogården i kommunen. Nyhetsbyrån Newsworthy har gått igenom de kyrkogårdar som finns upptagna i Riksantikvarieämbetets databas fornsök. Där dyker ytterligare fem pest- och kolerakyrkogårdar upp från Tjust.
En av dem blev en nyhet på VT:s förstasida 2013.
Det började med att en pojke och hans farfar var ute och gick på Västra Eknö tidigare det året.
– Vi skulle titta till grustäkten efter vintern och se hur den såg ut, berättade farfadern för VT.
Då fick de se hur en dödskalle stack fram ur gruset. Polisen larmades till platsen som konstaterade att där mycket riktigt fanns delar av ett skelett. Prover skickades till Statens kriminaltekniska laboratorium som kunde konstatera att det snarare var ett fall för arkeologer än poliser.
VT den 16 juli 2013
Under sommaren 2013 gjordes ytterligare undersökningar. När VT skriver om fallet den 21 augusti så berättar arkeologen Michael Dahlin att det finns en sägen om att det ska finnas en pestkyrkogård på platsen. Nu vet man skelettdelarna kommer från en kvinna. Kistspikar och ett spänne på platsen skvallrar om att fyndet kan härröra från tidigt 1700-tal.
I riksantikvarieämbetets databas nämner man ytterligare ett fynd som gjordes på platsen: ett silvermynt som präglades under Karl den elftes tid 1666. I artikeln gör man gissningen att kvinnan begravts i samband med pestutbrottet 1710-1712, men helt säker är man inte.
När det gäller fyndet på Västra Eknö så kan det vara på sin plats att upprepa en varning som arkeologen Michael Dahlin kom med i en av artiklarna. Att själv undersöka i grustaget kan vara farligt. Rasrisken är stor.
Kartan visar de kyrkogårdar som finns upptagna i Riksantikvarieämbetets data bas. 1: Pestkyrkogården i Västervik. 4 är pestkyrkogården på Västra Eknö. 2, 5, 6 och 7 är kolerakyrkogårdar. 3 och 8 är vanliga ödekyrkogårdar.
En annan farsot som tvingade fram behov av särskilda kyrkogårdar var koleran som drabbade Sverige på 1800-talet. I kommunen finns kolerakyrkogårdar utanför Totebo, på Skälö och på Idö.
Koleran slog inte lika hårt mot Västervik som pesten. I staden ska det ha handlar om 18-20 dödsfall. Det ska finnas en särskild kolerakyrkogård, men enligt Veronica Palm vet man inte var den ligger. En uppgift talar om någonstans längs med infarten.
Även utanför Verkebäck, i Hörtingerum, finns en utpekad kolerakyrkogård, men Veronica Palm säger att den skulle behöva undersökas närmare.
– Det är ett område inritat på kartan, men det bygger på en gammal uppgift och sedan dess är inget gjort. Om den ligger där eller inte vet vi inte.
Fotnot: Uppgifterna om pestutbrottet i Västervik bygger där inget annat anges på rapporten från utgrävningen 2018.