Lina och Henke Stenborg blev tillsammans i december 2020. De har två gemensamma döttrar och totalt sex barn tillsammans.
De bor i en lägenhet i centrala Västervik. Jag hinner få en skymt av det stora vardagsrummet innan Lina stänger dörren försiktigt.
– Vi sätter oss i köket, Henke ligger och vilar.
Lina och Henke matchade på Tinder i december 2020 när Henke var 32 och Lina 38. Både två visste vem den andra var sedan innan, Västervik är en liten stad, men de kände inte varandra. På deras första dejt tog de en promenad och sedan dess har det varit de. De tog båda med sig egna barn in i relationen, Lina hade tre och Henke ett. Och sedan gick det ganska fort, några månader senare var Lina gravid och Henke flyttade in i Linas lägenhet nere i stan. Första dottern Livia föddes i november, innan paret firat sin ettårsdag.
Under våren 2021, när Lina var gravid, skulle Henke på undersökning på sjukhuset. Han hade en tarmsjukdom som heter ulcerös kolit och gick på årliga kontroller. Och under den undersökningen hittade de något som inte såg bra ut. Man misstänkte att det var cancer, men för att vara säkra var de tvungna att göra en biopsi.
Det är alltid jobbigast att inte veta.
Lina Stenborg
Samtalet kom på skärtorsdagen, precis vid lunchtid innan alla skulle gå hem och fira påsk. Så för Lina och Henke blev det en påsk i ovisshet.
– Påsken var fruktansvärd. Och så har det alltid varit, det är alltid jobbigast att inte veta. När man vet kan man förhålla sig till saker, hur jobbigt det än är. Men att leva i ovisshet och inte veta är nästan värre, säger Lina.
Påsken tog slut och Henke fick göra biopsin. Efter ett tag kom beskedet: Henke hade en tumör på tjocktarmen. Tjocktarmen opererades bort och Henke fick påbörja cellgiftsbehandling. Samtidigt var Lina gravid. Och på grund av coronapandemin fick de gå igenom allt på var sitt håll. Henke fick inte vara med på några mödravårdskontroller och Lina fick inte vara med Henke på sjukhuset.
– Det var jättetufft. Det var väldigt ensamt för oss båda två.
Förlossningen blev dramatisk, bebisen hade navelsträngen tre varv runt halsen och Lina blev akut snittad. Men allt gick bra och flickan fick heta Livia. Henke blev klar med sin cellgiftsbehandling och mådde bra. Men Livia var sned i ansiktet. Efter många rop på hjälp fick de till slut veta att Livia hade kraniosynostos, ett tillstånd där en eller flera sömmar som förbinder skallens olika ben har slutits för tidigt. Livias form var dessutom den mest ovanliga, bara fem barn om året föds med det i Sverige.
Nu var det Livias tur att opereras, först när hon var sju månader och sedan igen fyra månader senare.
– Hon hade en skruv som stack ut ur huvudet såhär mycket i flera månader, säger Lina och måttar upp ungefär sex centimeter med fingrarna.
Lina och Henke försöker att ha vissa rutiner för döttrarnas skull. Henke brukar följa med och lämna på förskolan och de äter alltid middag tillsammans. I övrigt ligger han ner väldigt mycket då han är trött och har ont.
I augusti 2022, mellan Livias operationer hade de namngivning för henne. Och då friade Henke till Lina.
– I min värld fanns det liksom inte att han skulle bli sjuk igen. Vi hade gått igenom det och hade livet framför oss. Jag hade inte den tanken. Han var ung och stark och det fanns inte i min värld att det skulle komma tillbaka.
De smidde bröllopsplaner och bjöd in släkt och vänner till bröllop i juli. Henke var på kontrollröntgen och skulle få operera bort sin stomi eftersom allt såg så bra ut. Men så var det ett prov, ett tumörmarkeringsprov, som var avvikande.
– Så då tog de nya röntgenbilder och nya tester och då såg de en ny modertumör och att cancern hade spridit sig till levern.
Det här var i maj 2023. Något julibröllop vågade de inte hoppas på, Henke var tvungen att genomgå flera omfattande operationer så snart som möjligt.
– Henke sa att det enda jag vill är att vi ska gifta oss. Så våra familjer hjälpte oss att ordna ett bröllop på en och en halv vecka.
Var gifte ni er?
– Ute på Gränsö.
Hur var den dagen?
– Det var den bästa och den värsta dagen. Det var jättefint men det var fruktansvärt att gifta sig med sitt livs kärlek utan att veta hur lång tid vi hade tillsammans. Så det var mycket tårar.
När Lina var gravid med parets första gemensamma barn 2021 genomgick Henke cellgifter för första gången. Både cancerbehandlingar och mödravårdskontroller fick de göra själva.
Julen 2023 kom. Ytterligare en cellgiftsbehandling var avklarad. Sedan kom ett återfall och ännu en cellgiftsbehandling som avslutades i slutet av november 2024.
– Sedan när han var klar med cellgifterna nu senast i november så blev han jättedålig här hemma. Han hade jätteont och blev inlagd i flera veckor. Till slut var de tvungna att öppna honom och då såg de avvikelser som de tog biopsier på och då såg de en ny modertumör, spridning på bukhinnan och på fler ställen som jag inte kommer ihåg.
Det finns bara två sjukhus i Sverige där de kan operera den här typen av cancer och Lina och Henke hade konsultation med Karolinska. Operationen är omfattande med lång inläggningstid och familjen var inställda på att fira jul där uppe. Men precis innan de skulle åka på barnens luciatåg på förskolan gick Henke in på 1177.
– Då såg han att Karolinska inte tar emot honom på grund av för mycket spridning och att de överlämnar honom till palliativ vård på sjukhuset i Västervik.
Vad innebär det, rent krasst?
– Rent krasst innebär det att de inte längre anser att han är botbar.
Att han kommer dö?
– Alltså... ja. Om det inte sker ett mirakel och de kan få ner spridningen så mycket att de kan be Karolinska igen. Men då måste det hålla sig över tid.
Det är väl det jag känner mest tror jag, det dåliga samvetet. Det är nog värre än rädslan över vad som kan hända. Det gör mest ont.
Henke Stenborg
Dörren till vardagsrummet knarrar till och Henke kommer ut i hallen. Det syns att han har ont, han går böjd och lite stapplande. Han häller upp flingor och mjölk i en skål och sätter sig vid bordet i köket.
Hej, Elin heter jag.
– Hej, Henke.
Den senaste veckan har han haft ont i sin höft. Om smärtan beror på cancern eller på cellgifterna vet han inte, men han har fått en tid hos en sjukgymnast som förhoppningsvis kan hjälpa honom.
Henke orkar oftast bara vara uppe kortare stunder. För de två små döttrarna innebär hans cancer att de spenderar mycket av tiden med sin pappa när han ligger ner. Ofta kommer de med en leksak eller ett spel och vill vara nära sin pappa. Men Lina och Henke försöker hålla på vissa rutiner, som att han följer med och lämnar på förskolan och att de äter middag tillsammans när barnen kommit hem, för att döttrarna ska ha en någorlunda normal vardag. Henke arbetar med ventilation och har jobbat lite av och till, senast slutade han jobba i höstas. Lina är samordnare på vuxenenheten på kommunen men har inte jobbat på drygt två år. Det var i mars 2023 när det började se bra ut under en period. Henke var inte friskförklarad, men kände sig frisk. Livia, som inte hade fått vara på förskolan av risken för att hon kunde smitta ner sin nedsatta pappa, skulle skolas in på förskolan tillsammans med lillasyster Lova. Då rasade Lina.
– Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och svår psykisk stress utan möjlighet till återhämtning under lång tid. Jag tappade närminnet, ibland hittade jag inte hem. Jag fick både fysiska och psykiska symptom. Och jag har varit sjukskriven sedan dess.
Lina har skrivit en bok som släpps i augusti. Boken är en samling av hennes inlägg på Instagram om hur det är att leva med någon som har cancer.
Lina har ett Instagramkonto där hon skriver mycket om Henkes sjukdom, men ur sitt perspektiv. Hon vill inte prata för Henke eller lämna ut hans känslor och tankar. Och Henke tycker att det är ganska skönt att hon uppdaterar med provsvar och behandlingar, då slipper han få massa samtal och frågor om hur det går.
Du får ju väldigt mycket kärlek bland kommentarerna, har du fått andra negativa reaktioner också?
– Jag har fått väldigt lite av det. Det har varit en eller två kommentarer men då har jag svarat att jag bara skriver om mig, att jag aldrig kommer hänga ut Henkes känslor.
Det är väl det jag känner mest tror jag, det dåliga samvetet.
Henke Stenborg
I augusti kommer Lina att släppa en bok med texter och dikter från sitt Instagramkonto.
– Jag började skriva för mig själv, det var som terapi. Och till slut fanns det så mycket terapi att det blev en bok.
– Man känner så himla många känslor när någon man älskar blir så otroligt sjuk, känslor som man kanske inte alltid är stolt över.
– Du kan ju känna dig arg på mig för att jag är sjuk, säger Henke.
– Ja, eller jag är inte arg på dig för att du är sjuk men jag är arg på att livet har gjort dig sjuk. Och det kanske inte är sånt man törs säga. "I dag är jag så jävla arg på Henke för att han är sjuk." Men när jag skrivit om det så är det hur många som helst som skrivit till mig att de också känner så.
Kan du känna dåligt samvete för att du är sjuk, Henke?
– Det har jag alltid. Det är väl det jag känner mest tror jag, det dåliga samvetet. Det är nog värre än rädslan över vad som kan hända. Det gör mest ont.
Titeln på boken är två ord som betyder väldigt mycket för makarna Stenborg: "Genom allt". Det står i deras vigselringar och både Henke och Lina har orden tatuerade på halsen.
"Genom allt", två ord som genomsyrar Lina och Henkes förhållande.
På sitt Instagramkonto har Lina ett inlägg med en lista över saker hon inte visste när Henke blev sjuk första gången. En av de sakerna är att många i deras omgivning skulle ta avstånd. Vissa vänner har slutat höra av sig helt, andra som tidigare var ytligt bekanta har lite oväntat hört av sig ganska mycket.
– Många vet nog inte vad de ska säga och sen när det gått en tid så blir det svårare att höra av sig, säger Lina.
Finns det något du Henke vill att folk ska veta?
– Gå in och hjälp till. Säg "hej, jag tänkte att jag skulle vara här och hjälpa dig i dag". Säg inte "ring om ni behöver hjälp", det är inte som att man ringer och ber någon komma och hjälpa en gå ut och slänga soporna.
Lina föreläser på temadag
Den 24 maj ska föreningen Himlen är överskattad ha en informationsdag på Bryggaren för alla som har funderingar om cancer. Där är Lina en av de medverkande och ska prata om anhörigpersopektivet.