Nu när det är vinter och dessutom blåser en hel del är lastkajen Johan Malmblads favoritsovplats.
Vi ses vid lastkajen en sen fredagseftermiddag när solen precis har gått ner. Johan Malmblad har precis kommit hit med sin vällastade cykel.
Det är här längst in i hörnet på lastkajen som han sover nu när det är som kallast ute. Han sover nämligen ute i princip jämt, med några få undantag.
Johan Malmblad har valt en lastkaj som har ett hörn. Där inne i hörnet blåser det mindre och det är också lite varmare än det är nere på marken.
Johan Malmblad lägger i ordning liggunderlaget och fårskinnet. Det är snart dags att sova.
Han tar alltid av sig skorna och sätter på sig ett par tjocka raggsockor.
Han brukar komma hit till lastkajen när mörkret precis har lagt sig. Proceduren är densamma varje dag. Han breder ut sitt liggunderlag, tar fram fårskinnet och sovsäcken och placerar dem på liggunderlaget. Vandringskängorna åker av och raggsockorna på.
Sen sätter han sig ner och mediterar.
Lugnet har lagt sig och det är snart dags att sova. Men först ska Johan äta lite.
Jag börjar och slutar dagen med att meditera.
Johan
– Just nu när det är vinter och kallt äter jag enorma mängder mat och dricker väldigt mycket kaffe. I dag åt jag fyra semlor på Willys.
Han plockar fram keso, jordnötssmör, vitlök, kex, chokladdryck och bestick. Han äter lite keso först och sen lite jordnötssmör.
Johan Malmblad äter extra mycket på vintern. Just nu är han särskilt förtjust i keso, jordnötsmör, havrechokladdryck och vitlök.
Johan Malmblad plockar fram mat och bestick.
Johan lägger sig sedan till rätta i sovsäcken, vantarna har han under huvudet för att det ska bli lite mjukare för huvudet och den tjockare dunjackan lägger han över fötterna för att bättre hålla värmen.
Han kryper långt ner i sovsäcken. Och vi säger hej då och god natt.
Mörkret lägger sig. Johan Malmblad är på väg till sin sovplats.
Det är Johan Malmblads femte vinter som utesovare. Första året tog han sig runt till fots och de senaste fyra åren med cykel. Han började sitt utesovande i Västervik, men efter ett tag tog han sig vidare till Linköping. Där skaffade han sig en cykel, vilket gjorde det mycket lättare att ta sig vidare till Motala och sedan Vadstena, Ödeshög, Gränna och Jönköping.
Sen en tid tillbaka är han åter i Västervik.
Det var här allt började. Första året sov han i ett vindskydd vid Kvännarsjön.
– Jag gick dit genom skogen, ibland i mörkret utan pannlampa. Ibland kom det dit ett gäng ungdomar. Det blev en del intressanta möten där vid vindskyddet.
Johan Malmblad stannar till i Mejeriets kafeteria. Nova väntar på sin mamma. De småpratar lite.
Johan Malmblad passar på att sätta sig en stund i Mejeriets kafeteria. Han har träffat Nova förut och nu småpratar de lite.
Johan Malmblad lämnar Mejeriet för att åka vidare mot Willys och en femkronorskaffe.
Nästa gång vi ses sitter Johan i fiket på Mejeriet. Han pratar en stund med en tonårstjej som väntar på sin mamma. Sen är det dags för nästa stopp, han tänker ta en femkronorskaffe på Willys.
Snön har börjat regna bort och vindarna friskar i.
– Det är väldigt trevlig personal här. Folk trivs, säger han medan han häller upp en kaffe i förbutiken.
Till vänster om entrén finns en spelhörna och några sittplatser. Här brukar Johan slå sig ner en stund.
Precis utanför fönstret står hans välpackade cykel och väntar.
Johan Malmblad ställer sin cykel utomhus och brukar oftast lämna sina saker kvar på cykeln.
Så här mycket saker bär Johan Malmblad runt på. På pakethållaren har han sovsäck och liggunderlag.
Plötsligt tittar en man förbi. Han vinkar lite och ler. Sen kommer han fram och pratar.
– Vi brukar inte prata i vanliga fall bara vinka, förklarar Johan.
Men just i dag berättar mannen lite om sig själv. Han heter Amer Al-Otaibi och kommer från Palestina men har bott i Gamleby i 18 år.
– We want peace, we don´t want krig, säger Amer när de börjar prata om kriget i Gaza.
– Vi får hoppas att det snart blir fred, säger Johan.
Amer Al-Otaibi och Johan Almblad småpratar. Amer kom till Sverige från Palestina och har bott i Gamleby i 18 år. När de båda männen pratar om Palestina säger Amer: "We want peace, we don´t want krig."
Femkronorsfika på Willys. Amer Al-Otaibi brukar bara vinka lite till Johan Malmblad i vanliga fall men i dag väljer han att komma och prata en stund.
Det är dags att gå vidare. Klockan börjar närma sig tre på eftermiddagen och Johan Malmblad är på väg till VO-torpet. Här ska han äta, meditera, ta en dusch och laga cykeln innan det är dags att åter promenera mot lastkajen för att sova. Det blåser rejält.
Johans filosofi är att han träffar de människor som han träffar. Han har inte sökt upp någon av alla de människor som han träffade sist han var i Västervik. Om han träffar på dem så gör han det. Då är det meningen.
Så det är lite lustigt att vi på väg mot VO-torpet pratar om Sven Yrvind och sen också möter honom.
Utesovaren Johan Malmblad möter ensamseglaren Sven Yrvind av en tillfällighet.
Ett tillfälligt möte. De två männen har aldrig tidigare mötts. Men nu får de chansen. Sven Yrvind är på väg hem, men stannar till för en kort pratstund med Johan Malmblad.
– Jag blev klar lite tidigare i dag, säger Sven Yrvind när vi möts och han stannar till för en pratstund.
Yrvinds verkstad ligger alldeles i närheten så det är inte så konstigt att han cyklar just här, men Johan och Sven har aldrig mötts. Det här blir en första chans för de två männen att mötas. Båda utmanar sig själva på olika sätt och lever sina liv långt utanför den vanliga Svenssonvardagen.
– Hur gammal är du? frågar Sven.
Sen när han får svaret 57 säger han att Johan är ju rena ungdomen.
Vi går vidare.
– Jag försöker hitta boplatser där det är torrt och där jag slipper bli blöt. Nu när det har blåst så mycket har det också varit viktigt att hitta en plats i lä. Då är lastkajen perfekt, säger Johan Malmblad.
Han brukar gå upp ungefär klockan sex om morgnarna och startar dagen med att meditera.
På lastkajen, där han sover just nu, kommer byggarbetarna tidigt och han ser till att vakna i god tid.
– Under de här åren har jag blivit väldigt morgonpigg och otroligt kvällstrött. Nu på vintern följer jag ljuset och tar det lugnare än när det är "högsäsong".
Han gläds åt att fåglarna har börjat kvittra och att det börjar bli ljusare på morgnarna.
Det är sen eftermiddag och Johan Malmblad börjar bli lite trött. Men innan det är dags att sova ska han meditera, duscha och laga cykeln.
Livet som utesovare har också gjort honom stark.
– Att leva på det här sättet är bland det bästa jag har gjort. Jag känner mig så fri och så oberoende. Jag har aldrig varit så här frisk förut.
Han säger att en del förstår honom, andra inte.
– Man måste kanske uppleva det själv, funderar han.
Att leva på det här sättet är bland det bästa jag har gjort.
Johan
Att sova ute är också en utmaning, förklarar han. Ett sätt att se hur mycket han orkar.
– Och just nu orkar jag väldigt mycket trots att jag är 57 år. Jag har blivit starkare både fysiskt och psykiskt under de här åren när jag sovit ute.
Hur klarar du kylan?
– Kroppen har anpassat sig. Sen brukar jag djupandas och se till att inte spänna mina muskler. Det hjälper faktiskt.
Han är också noga med hur han klär sig. Det är lager på lager i ull och dun som gäller. Och han sover alltid med kläder på sig.
– Sen är det bra att vara i rörelse. Och så har jag ett pannben som Göran Kropp. Det gäller att vilja klara det, då gör man det. Och jag vet hur det är att vara utomhus mycket. Tidigare jobbade jag mycket utomhus.
Det gäller att vilja klara det.
Johan
Vad är kallaste du har sovit ute i?
– Minus 18 grader. Andra året jag sov ute fick jag besök av fyra poliser som undrade hur jag gjorde för att hålla mig varm. De huttrade. Men jag var varm.
I Västervik finns det många hemlösa men du är hemlös frivilligt. Hur ser du på det?
– Jag har fått den frågan många gånger och jag har inte riktigt funderat ut svaret. Skillnaden är att jag valt det här själv och jag behöver inte någon hjälp. De kanske inte känner kylan på samma sätt. Jag är superstark och härdad, säger Johan Malmblad.
Johan Malmblad brukar ofta prata med Simon Burden som jobbar på Biltema. "Det är en höjdpunkt på dagen när Johan kommer", säger Simon.
Johan Malmblad brukar ofta börja och ibland också avsluta dagen här.
Biltema är ett av "Johans vattenhål". Det är högt i tak, trevlig personal och billigt kaffe.
Johan har inte haft något riktigt jobb under åren som utesovare. Från början hade han lite pengar, men efter hand har det löst sig på andra sätt, förklarar han.
För ett tag sedan hjälpte han exempelvis en man med en bilförsäljning. Han försökte hitta någon som ville köpa mannens bil. Och som tack fick han ett par rejäla handskar och en stormlykta.
– När man hjälper någon brukar man få hjälp tillbaks.
Men han säger ändå att han "jobbar varje dag" trots att han inte har något jobb.
– Folk tror att jag bara går omkring, men det gör jag inte. Jag träffar en massa människor och jag tror att det är meningen att jag ska göra det. Ibland sitter jag bara och lyssnar när de berättar.
– Jag märker verkligen att folk jag träffar vill prata med mig. Jag tror verkligen att vi behöver fler fysiska möten och fler mötesplatser än vad vi har i dag. Och jag kan sätta en peng på att vi nog kommer samlas i små grupper så småningom istället för att leva som vi gör i dag. I dag är det så många som lever ensamma, säger John Malmblad.
Johan Malmblad är på väg vidare efter en kaffe på Biltema.
Han tror att vi behöver förändra vår livsstil, både för vår egen och för planetens skull. Och kanske är det en anledning till att han just nu väljer att testa på att sova ute istället för att ha ett jobb och bo i lägenhet som de flesta andra.
– Just nu suger vi ut moder Jord. Vi behöver hitta en balans där vi lever i samklang med naturen. Och jag är hoppfull. Det är många som vill se en förändring. Det märker jag nu när jag möter så mycket människor varje dag.
När man hjälper någon brukar man få hjälp tillbaks.
Johan
Sova ute-perioden i Johans liv börjar gå mot sitt slut. Han tror att han kommer att sluta sova ute när vintern blir till vår.
– Jag är en femårscykelmänniska. Jag har samma jobb i fem år och mina förhållanden har varat i fem år. Och nu känns det som om jag behöver bli färdig med det här.
Han har redan börjat fundera på nästa steg.
– När jag satt och fikade på stora Coop i Linköping för två år sedan tänkte jag plötsligt att "Man kan ju faktiskt cykla till Tibet". Och den tanken finns kvar. I april 2027 vill jag cykla till Tibet tillsammans med en grupp. Det är något som känns jätteviktigt att genomföra och det redan några stycken som har sagt att de skulle kunna tänka sig att följa med.
Johan Malmblad har mycket packning, men inget tält. Han sover under bar himmel.
Att stå barfota en stund ger energi
Johan
Klistermärket från Harley Davidson på Johan Malmblads cykel lockar många Västerviksbor att titta lite extra på cykeln
Johan Malmblad mediterar. Om en liten stund ska han äta en bit mat. Han förvarar allt i kassen som han kallar sitt kylskåp.
Johan Malmblad brukar besökta Västerviks stadsbibliotek och när han gör det brukar han småprata med bibliotekets Liz Pettersson.
Johan Malmblad
Morgonrutin: Går upp sju minuter över sex, mediterar och äter något litet.
Kvällsrutin: Förbereder sovplatsen, mediterar, äter en bit mat.
Här sover Johan: Började som utesovare i Karstorpsskogarna vid vindskyddet vid Kvännarsjön för fem år sedan. Bra plats att sova på är i skogen i närheten av Lunnargatan i Västervik.
Bra mötesplatser i Västervik: På Biltema är det alltid bra möte, supertrevlig personal och högt i tak. Även på Willys och biblioteket.
Livsfilosofi: I min värld handlar allt om kärlek. Tycker man inte om sig själv eller den här planeten så skräpar man ner. Jag tror att det är viktigt att vi är snälla mot varandra.
Fast punkt: Släkttorpet utanför Hjorted, där Johan också bodde i somras.
Därför står han barfota en stund varje dag utom när det är vinter och kallt: För att fylla på med energi och bli gladare. Det bästa är att stå en halvtimme tycker han.
Har tidigare arbetat: med trädgård och park, på bibliotek, som fastighetsskötare, med barn och ungdomar på förskolor och skolor.
Snart är de fem åren som utesovare till ända.