Johan Öhrling Elltorp representerar Västervik Framåt, som arrangerar konstrundan.
Över 70 utställare är anmälda till årets konstrunda, som äger rum den 3–4 maj över hela kommunen. Det blir som vanligt skulpturer, textilkonst, måleri och allsköns konstyttringar.
Men att det är så många utställare är unikt. Det säger Johan Öhrling Elltorp på Västervik Framåt, som ligger bakom arrangemanget.
– Det är helt klart rekord för oss. Det har legat på runt 50 utställare tidigare, om vi tittar bakåt några år. Det känns jätteroligt, säger han.
Flera av utställarna är konsthantverkare, och det är ungefär som det brukar vara, enligt Johan Öhrling Elltorp.
– Det har vi alltid haft och alla är välkomna att ställa ut. Vi ser att intresset har ökat och det har trillat in anmälningar efter att tiden har gått ut. De finns inte med i broschyren men är tillagda på hemsidan.
Konstnärer har även gått ihop och ställer ut flera på samma ställe, vilket gör att man kan ta del av fleras konst på en och samma plats.
– Att vi har så många ökar ju konkurrensen med. Man kanske inte hinner runt till alla, så det kan vara en bra lösning, säger Johan.
Han har svårt att gissa sig till varför intresset har ökat.
– Vi är etablerade sedan många år, man vet om att det är en runda, det kan bero på det. De konstnärer som jag har pratat med har också varit väldigt nöjda och vittnar om att de haft det välbesökt. Det är så klart skitkul!
Louise Wetterström är med på konstrundan för första gången nu i helgen.
Debutanten!
Bland alla utställare på årets upplaga av konstrundan finns många bekanta namn, men också personer som är med för allra första gången. En av dem är Louise Wetterström, 25, från Västervik. Hon ställer ut på Werkstan.
Louise jobbar med konstnärligt skapande både som anställd hos Ulrika Pecher på Herberts Guld och på sin fritid.
– Jag reparerar smycken för det mesta, men finns det tid, får jag hålla på med egna smycken, som säljs här i butiken, säger hon och visar några halssmycken som hon hämtat inspiration till från krukväxten monstera.
Som guldsmed både designar Louise och tillverkar sina smycken själv. Hon kommer från Linköping från början och utbildade sig till guldsmed på gymnasiet i Mjölby. Nu har hon jobbat fem och ett halvt år på Herberts Guld.
Jag bara låter det växa fram, lite i taget
Louise Wetterström
utställare
Som liten drömde hon om att bli konstnär, men nu har hon ju ett jobb där hon får möjlighet att vara kreativ och hålla i gång handarbetet, som hon säger.
Ändå ägnar hon en hel del av sin fritid åt skapande, men då handlar det om något helt annat, nämligen stengodslera.
– Två gånger i veckan går jag till Werkstan efter jobbet och gör skulpturer, säger hon.
När hon sitter där med en klump lera, vet hon som regel inte vad det ska bli för en slags skulptur till slut.
– Jag brukar inte ha någon färdig plan med dem, utan jag bara låter det växa fram, lite i taget, säger hon.
Kristina Westring startade galleri – och fick ett nytt intresse som konstnär: att måla hundar.
Men varför är det då ovanligt många konstnärer i år?
I Västervik centrum finns det mycket konst att se på, och handla, kan man konstatera vid en snabb rundvandring. Kanske kan det ha bidragit till ett ökat intresse, funderar vi.
På Kvarngatan huserar Konstviken, som Västerviks konstförening står bakom.
Kristina Westrings galleri på Storgatan och Donia Sander Kilians galleri på Hamngatan är ytterligare två ställen där konsten har satts i fokus.
Samtidigt är det inte så många konstnärer i Västerviks kommun som helt livnär sig på sin konst. De flesta har andra jobb vid sidan om. Många är också pensionärer.
Benny Ekman har livnärt sig på konsten i mer än två decennier.
Proffset!
Men en som faktiskt är konstnär på heltid i Västervik sedan länge är Benny Ekman. Han har i mer än 20 år kunnat leva på sin konst, dessutom framgångsrikt, något som är få förunnat i vår kommun, och nog lika ovanligt i resten av Sverige.
– En konstnär som jag träffade hade gått på Konstfack. Han berättade att när han kom in där var det en av tio som sökte som gjorde det. Av dem kunde sedan en av tio av de som gick ut leva på sin konst. Jag är så klart privilegierad, säger Benny.
Ett smakprov på Benny Ekmans konst.
Från början är han byggnadsingenjör och jobbade på Atriohuset när han flyttade till Västervik 1991. Sedan vikarierade han som bildlärare under flera år.
Men en separatutställning 1999 förändrade allt.
– Jag hade inte tänkt att bli konstnär egentligen. Men jag frågade kultursekreteraren om jag kunde ställa ut på Blickpunkten, som var en lokal i stadsbiblioteket. Det visade sig att de hade en inbokad konstnär som fått lämna återbud. Jag fick två veckor på mig. Som tur var hade jag en hel del färdigt här hemma.
Jag hade inte tänkt att bli konstnär egentligen
Benny Ekman
konstnär
Den utställningen blev hans stora genombrott.
– Jag sålde slut på nästan allt. Efter det fick jag ställa ut på flera platser i kommunen och så blev det Stockholm. Det gick liksom från mun till mun och spred sig. Det blev startskottet, och det bara fortsatte, säger han.
På senare tid har Benny Ekman tagit det lugnare. Det blev många år av resor till olika länder för konstsymposier, vetenskapliga konferenser alltså, och mycket jobb med konsten.
Nu har han gått i en slags halvpension, även fast han fortfarande både säljer bra och ställer ut.
– Det har gått väldigt bra! Men nu vill jag inte stressa, jag får tacka nej till saker istället, säger han.
Kristina Westring jobbar med konst på heltid i Västervik. Hon har ett galleri, men är också konstnär och kursledare.
Galleristen!
Nej, det är få förunnat att kunna leva helt på den egna konsten. Då kan man göra som Kristina Westring. Hon blev gallerist, delvis för att kunna fortsätta skapa själv.
För ganska precis ett år sedan slog hon upp portarna till Galleri Westring och konstaterar nu att det blev ungefär som hon tänkte sig det. Våren och sommaren fylldes av hektiskt arbete för den nystartade företagaren med det lika nystartade galleriet, men 2025 började lite lugnare. Årets första tre månader har hon vilat. Och prioriterat sitt eget måleri.
Nu är hon en av de fasta utställarna i det egna galleriet, tillsammans med Emelie Klockarås, Benny Ekman, Agneta Frisk, Johan Sandell, Liz Pettersson och Hoschang Moschiri.
Går det att leva på konsten i Västervik?
– Ja, jag tror att det kan gå, om man har flera ben att stå på, säger Kristina, som också är kursledare.
Konstboom?
Så var det då frågan från inledningen: har vi en konstboom i Västervik?
Kristinas bild är att synligheten har ökat för konsten, i och med att det finns flera olika gallerier i centrum.
– Och det är ju jättekul! Jag vill att det ska finnas mycket konst, säger hon entusiastiskt.
Många konkurrenter?
– Jag ser det inte som konkurrenter. Jag tror att ju fler det finns, ju mer blir vi uppmärksammade på det. Blir vi kända för att vara en konststad, finns det ytterligare en anledning att åka hit. Smaken är så olika. Det är härligt att kunna gå runt och titta på en massa olika uttryck.