Det var som vanligt stor uppslutning kring nattfotbollen, där lag från alla kommunens grundskolor kan vara med.
Lördag, 20.30
Utanför Bökensveds sporthall i Västervik står några unga tjejer och röker. Ett grabbgäng passerar dem på väg ut. "Va fan, bror! Hur gamla är ni? 15? Det är inte bra att röka", ropar en av dem. Inne i foajén sparkar några fotboll med varandra och i entrén är det lite gruffigt mellan två killar. En annan i gänget lugnar ner; "Grabbar, det räcker nu".
Den årliga nattfotbollen på Bökensved är i full gång. Just nu spelar lag från mellanstadiet, om någon timme är det dags för lag från kommunens högstadieskolor. Totalt är det runt 23 lag som är med, men hundratals kompisar, föräldrar och syskon är också på plats för att heja på.
Andreas Nikolaidis, Samet Ibram och Niclas Markström Eriksson från "Vuxna på stan" känner igen många av eleverna som är med på årets nattfotboll från skolan där de jobbar eller har jobbat (Andreas är numera pensionär).
Vann turneringen gjorde Poängplockarna, som tog en överlägsen seger i finalen.
Förra året var det rejält stökigt i anslutning till evenemanget. Upprörda ungdomar sprang in på planen under matcher, slagsmål förekom och det krävdes ett stort städjobb efteråt. Inblandade i bråken var dock inte bara ungdomar från nattfotbollen, utan även folk från julbord som arrangerades i lokalerna intill.
I år har arrangörerna – Mejeriet och mobila fritidsgården – tagit in ordningsvakter och bett kommunens fältassistenter om hjälp för att undvika en liknande situation. Elin Wiman, Moa Malmberg, My Lindblad och Fatos Durmishi är fyra av sex fältassistenter, plus en praktikant, som cirkulerar runt på strategiska platser i lokalen. De behöver egentligen inte göra så mycket mer än att finnas där. Bara åsynen av vuxna i närheten förebygger ofta situationer som kan urarta till bråk mellan ungdomarna.
Fatos Durmishi tillsammans med Ellen Cederlöv, Cornelia Hagbäcker och Lea Ericzon från Ellen Key-skolan.
En av fältarna, Elias, spanar ut över publiken.
Fatos Durmishi tycker att det blev en över förväntan lugn kväll, troligtvis tack vare den höga vuxennärvaron.
My och Elin håller koll utanför omklädningsrummen, samtidigt som Fatos står i foajén. Folk väller ut och in med jämna mellanrum.
– I vanliga fall är vår uppgift att verka relationsbyggande. I dag är det lite annorlunda, säger Elin, samtidigt som hon hejar igenkännande på några av ungdomarna.
Det är högljutt och stimmigt och med jämna mellanrum ekar jubelvrål inifrån sporthallen. Men alla verkar glada och än så länge är det väldigt lugnt, tycker fältassistenterna.
– Man märker skillnad sen när högstadiet kommer in. Det blir lite mer allvar, lite mer tävling. Lite hetsigare, säger Elin.
22.12
Fältarna byter plats och Fatos ställer sig mitt i korridoren utanför omklädningsrummen. Fatos har jobbat som fältare i Västervik i sex år och känner igen de flesta ungdomarna som passerar, även om han inte kan allas namn. Men nästan alla vet vad Fatos heter. "När ska vi spela pingis igen Fatos", ropar en kille som går förbi tillsammans med sitt lag. "När du har blivit lite bättre", svarar Fatos leende.
Han berättar att han brukar säga till ungdomarna han träffar på ute på skolorna att han "aldrig förlorat i pingis", något som många tar som en utmaning. Samma sak gäller biljard och Fifa.
– Men de vinner ofta, många är väldigt duktiga, konstaterar Fatos.
De lag som spelat klart matcher går förbi på väg till och från omklädningsrummet. Bland några är humöret på topp, andra går med hängande huvuden. Det märks vilka som vunnit och vilka som förlorat.
23.00
Fältarna byter positioner och vi ställer oss på läktaren. Sporthallen är i princip fullsatt. Det är hög stämning och mycket heta känslor, både på och intill plan. Men fortfarande relativt lugnt. Fatos har inte märkt av några direkta incidenter eller några bråk över huvud taget.
Fatos Durmishi och Anil Bublak, som går i nionde klass på Ludde.
Moa Malmberg och My Lindblad tillsammans med Almir Jusic i mitten. Moa och My är fältare och håller koll i korridoren utanför omklädningsrummen.
Kanske är det för att det är ovanligt många vuxna på plats ikväll. En ny regel för i år är att varje lag måste ha en förälder med sig, som ansvarar för laget. Utöver fältassistenterna och personal från Mejeriet och mobila fritidsgården finns även Vuxna på stan representerade, och de två ordningsvakterna turas om att stå vid entrén och i anslutning till planen.
Vid ett tillfälle börjar några killar argumentera hetsigt med varandra. En av väktarna närmar sig snabbt; "Är det bra eller?" Argumentationen fortsätter, med ännu fler involverade – men utan att urarta.
– Det diskuterade någon artist, säger fältaren My, som stått någon meter därifrån och lyssnat.
Fatos småpratar med en kollega från Mejeriet när Elin kommer upp och berättar att hon ska åka och köpa något att dricka. "Vill du ha något, Fatos? Vatten, läsk?" En sådan här kväll blir det inga direkta raster för fältarna, mer än en matpaus. Men Fatos tycker att det känns okej.
– Just en sån här kväll behöver man inte så mycket rast. Det här är så roligt.
23.30
Gruppspelet håller på att avslutas och det är snart dags för kvartsfinaler. Laget Balkan HC – som senare under kvällen byter namn till Västerviks Boys – verkar vara favoriter hos många i publiken. Jublet dånar i hallen när de tar sig vidare till semifinal och killarna i laget visar sin glädje med hela kroppen.
Några tjejer kommer fram och snackar med Fatos. Ellen Cederlöv, Cornelia Hagbäcker och Lea Ericzon känner igen honom från andra ställen de varit ute på. De går på Ellen Key-skolan och tycker det är bra stämning på nattfotbollen.
– Alla har roligt. Inget bråk. Än...
Elin kommer med dricka till Fatos och får en high-five. Båda håller ett halvt öga på matcherna som pågår men spejar framför allt ut över publiken. Finns det någon som verkar upprörd? Är någon ledsen och kan behöva prata? I vanliga fall när fältarna är ute på olika evenemang – som gymnasiefester på Palladium – kan det vara en del fylla. De kan behöva ringa hem till föräldrar och be dem komma och hämta sina barn, eller i värsta fall ringa polis eller ambulans. Kvällens evenemang är av ett annat slag och Fatos tror inte att något sådant kommer hända.
Fatosh Durmishi håller koll i foajén och entrén till sporthallen.
00.15
Kvartsfinaler och fältarna byter plats igen. Fatos ställer sig vid entrén. Han har stått eller gått runt sedan 18.00 och det börjar kännas i både benen och huvudet.
– Man märker att klockan snart är halv ett. Det är intensivt med mycket folk, man blir lite mör i huvudet efter ett tag. Samtidigt har det inte varit något vi behöver hantera, det är glada ungdomar och bra stämning. Det är mycket vuxna som är med och det sprider en trygghet, det finns inte utrymme för bus. Det brukar vara mycket värre på gymnasiefesterna.
Både fältare, poliser och personal från Mejeriet som VT pratar med under kvällen uttrycker tacksamhet över uppslutningen från föräldrar och andra vuxna på nattfotbollen. Det märks att det gör stor skillnad. "Det är lugnare än både förra och förrförra året", säger Theodor Larzon på mobila fritidsgården.
Theodor Larzon på mobila fritidsgården är med och arrangerar turneringen.
Väktaren Roland Kiskeri hjälper grabbarna i Mysterio Squad FC att få en gruppbild på sig själva.
Laget Mysterio Squad FC är laddade inför nästa match.
Fatos önskar dock att fler vuxna ville engagera sig även under "vanliga" utekvällar. Ta en sväng förbi Palladium under kvällspromenaden, eller kör en tur med bilen på stan.
– Man behöver inte gå in på "Palle" och vinka, men bara att synas gör verkligen skillnad. Det skapar en trygghet, säger Fatos.
Han uppmanar också föräldrar att vara redo om något händer;
– Om man vet att ens barn är ute och festar, låt bli vinkvällen, var körklar och alert och fråga mycket. Om man ringer hem så ska det inte vara så att man inte kan komma och hämta för att man druckit vin.
Är det vanligt?
– Nej, inte på en alarmerande nivå, men det har förekommit. Då får de ringa en granne eller en taxi. Vi skjutsar inte hem ungdomarna, det är inte vår arbetsuppgift. Vi ska inte vara taxiverksamhet.
00.55
Fatos och Elin går upp på läktaren igen och sätter sig en stund på en av träbänkarna. "Vår stund att få sitta en stund", konstaterar Elin och stretchar benen lätt. Några minuter senare ställer de sig vid en av kortsidorna i stället. Fatos vill gärna se lite av den semifinal som pågår just nu. Niondeklassarna i Västervik Boys möter de ett år yngre killarna i Rising Stars och för första gången under kvällen slutar en match med rafflande straffläggning. Som Västervik Boys vinner.
När det en dryg halvtimme senare är dags för final är det dock Poängplockarna som är numret större och tar hem matchen. Den blir aldrig riktigt spännande, när det är två minuter kvar leder Poängplockarna med hela 3-0.
Totalt 23 lag spelade i årets turnering.
Fatos Durmishi och Elin Wiman.
Vi ligger lite före i tidsschemat och redan vid 01.30-tiden är turneringen slut och folk börjar röra sig ut ur hallen. Fältassistenterna ska tillbaka till kontoret för att prata en stund om kvällen.
– Och sen hem och sova...
Hur skulle ni sammanfatta kvällen?
– Det har varit över förväntan, en trevlig kväll. Jag trodde det skulle vara stökigare, säger Elin, som inte varit på just nattfotbollen tidigare.
– En jättebra kväll. Bra stämning, lugnt därute och alla har skött sig även på planen. Glada ungdomar – det gillar vi, säger Fatos.