Men med en blick på hur kommunpolitiken behandlar sina medborgare och vad den gör med samhället är visionen i stället på väg att bli en mörk illusion, med de styrande i kommunfullmäktige yvigt viftandes med trollspöt!
2017 antog Västerviks kommunfullmäktige “Vision 2030” med målet att “skapa livskvalitet varje dag”. Nu, halvvägs till 2030 består denna “livskvalitet” av vardagliga hot om nedskärningar och nedläggningar av förskolor, skolor, fritidshem, vårdcentral och bibliotek samt försök att sänka bidrag och höja hyror till föreningar. En stor del av dessa negativa gärningar är riktade mot oss medborgare boendes på landsbygden. Vår dagliga livskvalitet består nu av oro och extra arbetsbördor i form av att uppvakta förtroendevalda, kommunfullmäktige, tidningar med mera för att förklara att visionen och målen verkar ha glömts bort, vi på landsbygden verkar ha glömts bort. Ni märker oss dock genom de skatteintäkter och service vi genererar genom förvärvsarbete och företagande, genom de närproducerade produkterna, genom de levande landskap som vårdas och brukas, genom de kulturarv som bevaras och tillgängliggörs samt genom våra barn som ska växa upp till trygga medborgare och säkra fortsatt omsorg och utveckling av kommunen.
Med tanke på den utveckling eller snarare avveckling av samhället som kommunfullmäktige idogt röstar fram ställer vi oss frågande till hur detta är förenligt med flera av kommunens “prioriterade mål”, exempelvis:
- “Skapa en attraktiv och trygg kommun med bred service vars främsta uppgift är att finnas till för sina medborgare”
- “En starkare vi-känsla som präglar samarbetet inom hela kommunen”
- “Vi främjar det livslånga lärandet genom att vi har utbildning och fortbildning i toppklass, där hänsyn tas både till individens och till de lokala och regionala arbetsgivarnas behov”
- “Vi har ett rikt kultur- och föreningsliv med många goda mötesplatser för både barn, ungdomar och vuxna”
- “Det finns ett brett utbud av fritidsaktiviteter, kultur och nöjen hela året i hela kommunen”
- “Vi har trygga kommuninvånare som alla har likvärdiga möjligheter att utvecklas och verka till sin fulla kapacitet”
Nog för att ovanstående är en vision till 2030 men det är svårt att se hur dessa mål ska kunna uppfyllas när politiken och samhällsutvecklingen går helt åt motsatt håll. Som det är nu finns vi medborgare till för kommunen utan att få något tillbaka förutom sämre serviceutbud, sämre möjlighet till vård och omsorg, sämre möjlighet till utbildning, sämre tillgång till kultur och en “vi-känsla” som byggts upp av oss på landet som måste organisera oss för att påminna politikerna om att vi finns, att vi behövs och att vi har krav!
Så, till er ledande politiker, ta fram dokumentet “Vision 2030” och börja arbeta efter de mål ni har satt. Ladda om trollspöt och sprid lite positivism och framförsikt för oss medborgare, för kommunen och framför allt för våra barn.
För att skapa utveckling av landsbygden i stället för avveckling behövs dock ingen trolldom, bara vilja och prioriteringar, det kanske är där ni har hamnat snett?