Debatt Det var intressanta artiklar om pestkyrkogården på Läroverksplan, och bra att frågan kommer upp till diskussion. Jag har länge tänkt lämna in ett medborgarförslag att man borde sätta upp ett minnesmärke för pestkyrkogården. Lämplig plats är under trädet på gräsmattan mellan apoteket och busskuren nedanför Läroverksplan. Det borde vara intressant både för Västerviksbor och turister att känna till historien om kyrkogården. På så vis blir både kyrkogården och vår stads historia mindre anonym.

Utformningen av minnesmärket kan vara enkel, till exempel ett stenfundament i natursten med ett kors av samma typ som används till Västervikskartorna. På korset fästs en platta med text till pestoffrens minne. Genom att sätta en QR-kod på minnesplattan skulle man kunna läsa om pesten och alla de begravdas namn i sin smartphone. QR-koder är för övrigt något som Västerviks kommun borde satsa på för att skapa intresse kring historiskt intressanta platser.

De flesta infödda äldre Västerviksbor känner nog till pestkyrkogården genom muntlig tradition, men den som vill, kan få direktrapportering från 1700-talet av prosten Henric Jacob Sivers. Han var född i Lübeck 1709 och blev prost i Norra Tjust 1750. Han skriver om pesten och pestkyrkogården, den så kallade Dödlyckan, i boken Westerviks stads historia tryckt 1758. Tyvärr är utrymmet här för begränsat för att ta med den intressanta texten.

I Västerviks lättlästa kyrkbok, som började föras av prosten Johannes Hargelius 1697 ser man att den första som dog i pesten var Eric Ericssons dotter Brita och Gudmund skräddares hustru Karin, de dog den 14 november 1710. Den 30 november 1711 skriver prosten Hargelius i kyrkboken ”Vid denna tid begyntes bära liken utom staden”. Den förste som begravdes ”utom staden” var Laurents stadstjänares hustru. Så gott som samtliga avlidna är namngivna.

På Lantmäteriets fina hemsida kan man titta på historiska kartor. Där finns flera Västervikskartor från 1707. Där ser man utanför södra stadsporten flera ”lyckor” som tillhör borgmästaren Hans Bauman d.ä, och som passar väl in med området som nu är Läroverksplan. Det finns också uppgifter i kyrkboken att området som skänktes till pestkyrkogård av Hans Bauman d.ä arvingar var ”belägen åt kvarnarna”. Kvarnar är inritade på kartorna.

1879 hittades en dödskalle med långt svart kvinnohår och ett örhänge när man grundlade trappan för slöjdskolan. Örhänget har visats på Västerviks museum. Slöjdskolan låg på sydöstra kanten av Läroverksplan, med trapporna vettande mot planen. Skolan är inritad på Västerviks stadsplan från 1927.

Visst behöver Västervik fler parkeringsplatser, men att bygga ett parkeringshus på en gammal kyrkogård där nästan alla begravda är kända till namn, känns oetiskt. Det är våra förfäder som vilar där, från fattiga gesäller, båtsmän, tunnbindare och deras familjer till rika rådmän med sina familjer. Jag hoppas man bestämmer sig för en lämpligare plats att bygga parkeringshus på.