Hej “Djurskötare och lärare i kursen lantbruksdjur”,
Tack för din replik på min insändare “Ett blodigt hyckleri bakom barnfamiljernas våraktivitet”. Jag uppskattar att du delar din synvinkel som yrkesverksam inom djurhållning.
Mitt syfte med insändaren var att belysa de motsägelser och det hyckleri som präglar vårt samhälles förhållande till ickemänskliga djurs dödande. Jag vill särskilt lyfta fram hur jägare ofta hyllas i media, medan slakteriarbetare, som dagligen tar livet av tamdjur, förblir osynliga. Samtidigt romantiseras lantbruket i media, där unga tamdjur visas upp som symboler för idyll, trots att deras öde är förutbestämt – slakt.
Evenemang som kosläpp framställs som festliga tillställningar, där korna antas uttrycka glädje. Men forskning och djurrättsorganisationer har påpekat att dessa beteenden snarare kan vara uttryck för uppdämd energi eller frustration efter långvarig inomhusvistelse. Dessutom tillbringar många kor majoriteten av sina liv inomhus, och kalvar separeras ofta från sina mödrar kort efter födseln, vilket kan orsaka stress och lidande för båda parter.
Jag vill också påpeka att även om slakten sker under ”kontrollerade former”, finns det dokumenterade fall där ickemänskliga djur utsätts för stress och lidande under transport och slaktprocessen. Detta trots gällande regler och kontroller.
Förresten: När du säger “Vi firar inte död. Vi firar livet…” är det en självmotsägelse, eftersom det beskriver just det du försöker ta avstånd från. Att fira “livet” genom att föda upp ickemänskliga djur för att sedan slakta dem innebär att en firar en process som leder till död. Detta är särskilt problematiskt när en ser det ur våra medvarelsers perspektiv, där de inte har något val i sitt öde.
Sammanfattningsvis vill jag uppmana till en djupare reflektion över dessa motsägelser och en omvärdering av våra traditioner som normaliserar ickemänskliga djurs lidande och död. När vi kan överleva utan att beröva andra individers frihet och systematiskt döda dem för mat, bör vi överväga att förändra våra vanor och traditioner.
Tack för att du tog dig tid att läsa och bemöta mina synpunkter.
Johanna Månsson