Inger Wiman har helt rätt i sin insändare när det gäller tillståndet i Västerviks kommuns förskolor och skolor. Men de är redan körda i botten. Man har 27-30 barn i klassrummen med en lärare. En satsning på förskolan innebär en bra skolstart för barnen. Rekommendationerna från Skolverket om antal barn i förskolan är max 12 barn för de små och 15 för barn i förskoleåldern.
Enligt kommunens egen statistik har man gjort ”negativa volymökningar” vilket betyder fler barn i grupperna. Endast 24 procent av barnen i åldrarna 1-3 år går i en barngrupp med 12 barn eller färre. För 4-5-åringarna är det bara 13 procent som går i en grupp med max 15 barn. Det är tur att vi har pedagoger som orkar jobba kvar i den arbetsmiljö som uppstår av alla dessa ”effektiviseringar och förtätningar”, som en konsekvens av alla år med nedskärningar. När satsade Västerviks kommun på förskola och skola senast? Ska vi inte ha en läsande befolkning i framtiden?
Idag är skolan inte längre likvärdig, utan hur barnen lyckas med sin skolgång har att göra med vilka föräldrar man valt. Kommunen tillåter kostenheten att höja sina priser med 25 procent utan att rektorerna får kompensation. Resultatet blir att vi åter igen får minska antalet pedagoger för att ha råd med skolmat. Att få tillstånd att köpa pennor och sudd är beslut som ligger på förvaltningsnivå, då kommunen till och från har inköpsstopp. Hela tiden urholkar kommunen möjligheten till en bra framtid för våra barn.
Med tanke på förvaltningschefens uttalande i VT den 21:a maj kan man undra varför politikerna inte tar ansvar och uttalar sig om sin förda politik. Politikerna i Västerviks kommun är valda för att ta ansvar själva och inte föra fram en anställd tjänsteman till att uttala sig kring konsekvenser av de nedskärningar som de beslutat om. Varför beskrivs aldrig dessa nedskärningar i relation till skollagen och barnkonventionen?
Det finns möjligheter till omprioriteringar i ekonomin. Varför ska skolor i Västerviks kommun, som redan är betalda ha marknadsmässiga hyror? Prioritera om för framtiden och sluta och tänk i ettårsperspektiv. Lämna tillbaka arbetsmiljöuppdraget till staten och säg att vi som kommun inte längre klarar uppdraget. Staten har ålagt kommunerna att ansvara för skolverksamheten och kräv därmed av staten att ge ekonomiska medel så att Västerviks kommun kan leva upp till de styrdokument vi enligt lag ska följa.
I Artikel 29 1 a i Barnkonventionen, som är en lag, har samhället åtagit sig att:
Utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag, fysisk och psykisk förmåga.
Barns utvecklingsbrister idag förskjuts uppåt i åldrarna och våra universitet har uppenbara problem med att unga studenter, som inte erövrat språket, har svårigheter med att skriva, läsa och räkna. Allt detta är konsekvenser av 35 års nedskärningar.
Tankesmedjan Opinionskraft
Boel Runeson, Mimmi Bäckman, Roy Karlsson och Lasse Övling