Hjorted har fått en ny präst. Han heter Henrik Broman och var tidigare kyrkoherde i Ålem under två och ett halvt års tid, när han blev uppringd av Anna-Carin Gabelic, som är kyrkoherde i Södra Tjusts pastorat.
Henrik tyckte att jobbet i Hjorted lät trevligt. Som kyrkoherde fick han syssla väldigt mycket med administrativa uppgifter och han längtade efter att få jobba med alla delarna av församlingslivet igen.
Tidigare har han tjänstgjort i Tuna, som ju inte ligger så långt från Hjorted. Han trivdes där och tänkte att folket i Hjorted kanske hade lite samma kynne.
När han började på sitt nya jobb i Hjorted den 1 mars, valde han att bosätta sig på orten, i den gamla prästgården närmare bestämt. Den har inte varit bebodd på sju och ett halvt år. Det var då som den tidigare prästen Nils-Henrik Sikström gick i pension och flyttade ut. Sedan dess har huset använts sporadiskt till kyrklig verksamhet, som bönestunder.
Men nu bor det en präst där igen. För Henrik var det självklart att bosätta sig i prästgården när han blev präst i Hjorted:
– Jag tänker att jag ska vara präst här i bygden, så då måste jag ju vara på plats. Och det är många som uppskattar det, säger han.
Själv tycker han att det är roligt att möta folk inte bara i kyrkan, utan även i mataffären, till exempel, en vanlig kväll mitt i veckan.
Henrik föddes i Sydkorea, men kom till Sverige som treåring och växte upp i Uddevalla. Fast då hette han Johansson. Han valde senare att byta till sin mormors flicknamn, eftersom det var så många som hette likadant som han.
Några präster fanns inte i släkten. När Henrik var liten sprang han runt mycket på tidningen Bohusläningen, där hans pappa var typograf. Mamman var kartritare.
Henrik var ett nyfiket barn, som växte upp och blev en nyfiken vuxen.
– Jag tror att nyfikna människor lever längre, för då finns det alltid något att upptäcka, säger han.
När han var yngre var datorer ett intresse. Han läste datateknisk linje på gymnasiet hemma i Uddevalla, och fortsatte sedan att plugga till civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik i Linköping.
Men efter tre år valde han att ta en paus från den utbildningen. Eller: det var meningen att det bara skulle bli en paus. Det var en kvinna som övertalade honom att söka in på Svenska Kyrkans grundkurs och folk började fråga om han inte skulle bli präst. I stället för att återvända till civilingenjörsutbildningen, började han läsa teologi.
Steget över till präststudierna var dock inte så långt som det kan verka, eftersom han redan var kristen och även varit aktiv i den kristna studentgruppen i Linköping.
Så fastän han var tveksam i början, försvann det med tiden.
– Jag upplever att det är ett kall, säger han.
Han blev klar med sina präststudier 2010. Vägen dit var inte spikrak. Eftersom han redan hade pluggat så länge, var han tvungen att jobba en hel del under studietiden, för att ha råd att läsa vidare.
Bland annat var han präst i Vimmerby pastorat under flera år och predikade i alla kyrkorna där: Tuna, Frödinge, Vimmerby, Locknevi, Storebro, Pelarne och Rumskulla.
Efter det var han elva år i Eksjötrakten, innan han kom till Ålem och så småningom fick det där telefonsamtalet från Anna-Carin Gabelic.