Vad finns ni för? Vad är ert uppdrag?
Den frågan fick jag av en ung praktikant i veckan. Jag svarade henne direkt från muskelminnet: vi levererar fri och oberoende journalistik. Punkt.
Och vad betyder det? undrade hon.
Ja, vad betyder det … egentligen?
Vi levererar ständigt nyheter som ni läsare aldrig hade fått reda på någon annanstans. Nyheter som makten, stora arbetsgivare, kommuner och myndigheter helst vill hålla inom sina egna väggar. Ett tydligt exempel på det är nyheten om hjärtlarmet till SOS som aldrig gick ut till räddningstjänsten i Loftahammar. Jag kan garantera att ni aldrig hade fått reda på det om inte vi hade funnits. Det är ingen händelse myndigheterna skickar pressmeddelanden om. Det är ingen händelse som någon informatör får i uppdrag att föra vidare till en nyhetschef på en tidning.
Men händelsen har ett solklart allmänintresse. Och vi rapporterar om den, alldeles oavsett vad chefer och andra inom berörda instanser tycker om den saken.
Det är precis det som är fri och oberoende journalistik. Vi styrs inte av någon.
Det aktuella fallet kom till oss som ett tips i söndags. Efter många samtal och noga övervägande var vi på tisdagen redo att publicera nyheten på vt.se.
När det gäller fri och oberoende journalistik finns även ett tungt ansvar. Vi måste alltid vara sakliga och ha rätt, och särskilt viktigt är det när vi skriver om så pass allvarliga saker som dödsfall.
Ytterligare ett exempel på nyheter ni aldrig hade fått veta utan fri och oberoende media är om arbetsmiljön inom polisen i Västervik. Det fallet är extra intressant eftersom uppgifterna kommer från personer som jobbar inom myndigheten (så kallade visselblåsare) där de berörda tagit ett aktivt beslut om att berätta om något som inträffat i en annars förhållandevis sluten verksamhet. De har genom detta utnyttjat sin meddelandefrihet som är reglerad i den grundlagsskyddade tryckfrihetsförordningen och som gäller offentligt anställda.
I polisfallet valde flera poliser att gå ut och berätta om de missförhållanden som de upplevde finns inom myndigheten. Det är väldigt modigt, och långt från självklart. Meddelandefriheten är en viktig del i vårt demokratiska system, och skrämmande nog behöver man inte åka särskilt långt för att hamna i länder där samma poliser skulle avskedas eller till och med fängslas för att de pratat med en journalist.