Familjen Jakobsson: Anton, Ada och flickorna.
För drygt tio år sen köpte Johanna Jonsson, 41, och Oskar Andersson, 39, den ståtliga gamla villan på Erikslundsgatan. När de byggde om upptäckte de att huset hade väldigt höga säkringar, vilket inte en vanlig villa behöver. Det skvallrade om att det bedrivits någon typ av verksamhet där. Någon berättade då för familjen om det gamla bageriet – som troligen låg i ett gårdshus bredvid villan.
Bageriet finns även med på en lista över gamla butiker och bagerier från 1940-talets Västervik som VT publicerade några dagar senare. Listan fick vi från Tomas Widergren, vars pappa Per-Åke hade sammanställt den.
Så mycket mer än så fick vi inte veta om Systrarna Jacobssons bageri – då.
Men häromdagen damp det ner ett maskinskrivet brev på VT:s redaktion. Det var från 86-årige Göte Johansson i Blackstad, som läst artikeln i tidningen och vill dela med sig av några barndomsminnen från bageriet.
Han berättar att de två damerna som drev bageriet, Ada Jacobsson och Alma Jacobsson, visserligen hade samma efternamn – men de var inte systrar.
Ada hette Gustafsson som barn och föddes på torpet Viktorslund under Frösvi i Blackstad. Hon var Göte Johanssons moster. Som ung begav sig Ada in till Västervik och fick anställning vid bageriet på Erikslundsgatan, som då drevs av syskonen Anton och Alma.
Ada och Anton gifte sig så småningom och fick två flickor – Ingrid och Carin, som alltså var Götes kusiner.
– De var verkligen systrarna Jacobsson, men kom inte att ägna sig åt bageriet, utan skaffade andra födkrokar, berättar Göte Johansson.
Ingrid blev ändringssömmerska på Enanders och skaffade en lägenhet på Lysingsvägen. Men från födseln hade hon svår astma och fick rådet från läkarna att "Västerviksluften var inget för astmapatienter". Så hon flyttade till Malmö, främst för att få nära till Lund när anfallen satte in, enligt Göte.
Carin utbildade sig till tandtekniker hos tandläkaren Rune, men flyttade sen söderut till Värnamo.
Bagaren Anton gick bort när flickorna var små. Hans fru Ada och systern Alma fortsatte då med bageriet.
– Jag var inne i bageriet några få gånger när de bakade, men minns inte så mycket av det, bara den långa degrännan utefter ena långväggen, fylld med deg, och monstret till maskin som stod framför rännan och knådde degen med sin långa arm. Armen hade sin högsta punkt nära taket och nådde hela rännan, skriver Göte i brevet.
Ritning över gården där Systrarna Jacobssons bageri låg.
Bageriet var ett lägre hus som låg på gården, och Göte minns även att det fanns ytterligare ett hyreshus på gården som senare revs. Götes moster Ada bodde både i hyreshuset och i det stora, rosa huset som Johanna Jonsson och Oskar Andersson nu äger och har renoverat.
Göte var inne på gården någon gång på 1990-talet eller början av 2000-talet. Då fanns bageribyggnaden kvar.
– Men det var en högst beklämmande syn. Särskilt taket var i dåligt skick och jag tänkte – hur länge kan de låta det stå så förfallet. Några år senare läste jag att även det var rivet, berättar Göte.
Han minns också att Ada brukade skicka hem flera kartonger med småbröd till hans familj i juletid.
– Och ett arv har jag också från moster Ada, nämligen den blå kälken som Ada och Alma drog ut brödet på vintertid, till sina kunder. Hur stor kundkretsen var vet jag inte, men Thores conditori lär ha varit en av dem.