Bild inifrån Lindboms, tagen 1964.
När snabbköp som Tempo började etablera sig i Västervik blev det till en början kärvt för de gamla kvartersbutikerna. Men för Lindboms speceriaffär vände det, och de sista åren var de bästa, enligt vad Gunnar berättade för sonen.
Den senaste tiden har vi med jämna mellanrum gjort nostalgiska nedslag i vår lokala handels historia. Bland annat listade vi speceriaffärer, kiosker och bagerier som fanns i Västervik på 1940-talet.
Efter att den artikeln publicerats hörde flera läsare av sig och kunde berätta mer om butikerna. En av dem är Lars-Åke Lindbom, vars pappa Gunnar var en av specerihandlarna. Lars-Åke fick själv hjälpa till i butiken under uppväxten: "Hämta varor på Adam Jerns, iskross på sommaren i Fiskeriföreningen, is som tagits upp från sjön Kvännaren på vintern", berättar han i ett mejl.
Lindboms speceriaffär på Styrmansgatan år 1964. Den vänstra dörren var entrén till mjölkbutiken.
Gunnars butik låg först på Strömsgatan, i hörnet mot Kvarngatan intill Stadshotellet. När huset där revs, Lars-Åke tror att det var 1938, fick han möjlighet att ta över butiken på Styrmansgatan efter Josef Engströms som då börjat sälja radioapparater i en butik i centrum (Joeng).
– Det var i huvudsak föräldrarna som bemannade affären, men de hade tidvis deltidsanställda biträden. Jag minns inte alla men en hette i alla fall Rune Ekvall.
Fram till 1950-talet stod stora mjölkkrukor i en vattenbassäng. Mjölken östes upp i kundernas en- eller tvåliterskrukor.
– Mjölkbutiken var tillåten att vara öppen någon timma på söndagsmorgonen. I början av 50-talet blev det krav på kylanordningar och krukorna ställdes i en kyldisk.
Gunnar Wåhlberg i Fiskhallen.
"Bliv sund och frisk, ät mer fisk" står det inne i fiskhallen. Bilden på interiören är från 1960-talet, ur ett album som Annette Wåhlbergs pappa hade fått.
En av de som arbetade på Västerviks fiskförsäljningsförening, Birgitta Martinsson, gift Käll.
En av dem som arbetade på Västerviks fiskförsäljningsförening, Åke Liffner.
En annan vars pappa hade butik är Annette Wåhlberg. Fadern hette Thorvald Wåhlberg och var föreståndare för Fiskhallen. I den ovan nämnda artikeln berättar Tomas Widergren om sina minnen från just Fiskhallen – och nämner bland annat dess "många goda sillinläggningar".
Roligt, tycker Annette – som faktiskt sparat recepten i original på de omtalade sillinläggningarna. Recepten är samlade i en pärm. Så här lyder till exempel Fiskhallens recept på kryddsill: 1,5 kg socker farin, 1,5 kg salt, 60 gr nejlikor, 60 gr Starkpeppar, 15 gr Spansk peppar, 100 gr Kryddpeppar, 20 gr Humle".
Receptet för kryddsill som användes i Fiskhallen när det begav sig.
Bild från hamnen, Sankta Gertruds kyrka i bakgrunden. Från ett album som Annette Wåhlberg fått ärva efter sin pappa.
Just de mängderna sill gör man ju sällan som privatperson, men det finns andra recept i pärmen som Annette med jämna mellanrum använder.
– Stuvad lake gör jag fortfarande.
Fiskhallen hade sin entré i hörnet Fiskaregatan/Hamngatan och ägdes av skärgårdsfiskarna själva genom Västerviks fiskförsäljningsförening. I början av 1970-talet lades den ner och under sina sista år jobbade Thorvald på själva fiskeriföreningen nere vid Barlastudden. Annette berättar att han "jobbade jämt", särskilt på höstarna, då var det mycket jobb med alla inläggningar. De var, som sagt, omtalade.
– Det var många som sörjde när affären försvann.
Här var ingången till Fiskhallen.