Ishockey

Efter en dålig start på säsongen har VIK varvat upp några snäpp på slutet och är, trots en 13:e plats, bara fem poäng ifrån topp åtta.

Men utanför isen är det fortsatt kämpigt. När Trevor Mingoia lånades ut till Rögle hintade sportchefen Emil Georgsson om ett ansträngt läge:

– Vi ska inte sticka under stol med att frågan om lånet har en ekonomisk aspekt, konstaterade han då.

Och när frågan rullar vidare till Per Embretsen så kommer det ett snabbt första svar.

– Det är inget att hymla om. Att vi har ett tufft läge och en ekonomisk aspekt att tänka på. Vi har inte haft den tillströmningen till hallen som jag kanske tycker att vi borde ha haft. Då kan vi bara dra i den andra änden, den sportsliga. För så mycket personal har vi inte.

Med ett publiksnitt på 1 403 är Västervik näst sämst i Hockeyallsvenskan – bara slagna av, just det, Pantern.

– Klart att det gör situationen ansträngd. Samtidigt är vi inte ensamma i hockeysverige, eller för den delen idrottssverige. Jag vill inte vara allt för gnällig... men det är tufft när man vet att det finns ett stort intresse i Västervik, är mycket hockeyprat och många ändå hamnar framför teven. I längden är det inte säkert att vi kan ha ett hockeylag på den här nivån om det fortsätter så.

Han fortsätter:

– Kan vi komma upp med 200–300 i snitt hade det betytt jättemycket. Någonstans runt 1 650 ligger väl målsättningen på just nu.

Har ni några planer på hur ni ska få folk att ta sig till hallen?

– Det är min stora utmaning. Tankar finns samtidigt som vi är en väldigt liten organisation. Jag vet att det inte alltid går att skylla på det, men vi har inte kunnat anställa folk i den utsträckningen vi velat, och istället fått skära ner en och en halv tjänst på hyllan och tagit bort klubbchefsposten. Fast absolut finns det mycket vi kan och ska försöka göra.

Balansgången mellan sportsligt och ekonomiskt finns hela tiden där för de i VIK:s organisation.

– Så är det. Om vi tar det senaste exemplet med Mingoia tycker jag ändå att folk har köpt det på ett bra sätt. Det verkar finnas en förståelse över både vår sits och Trevors. För vi vill ju inte låsa hans utveckling heller, säger Embretsen.

Ni har ändå tagit in Niklas Enberg, Victor Öhman, Ken Jäger och Henrik Malmström mitt under säsongen. Känner ni er tvungna att sälja om det skulle komma ett bud på till exempel Trevor Mingoia?

– Det är en fråga vi får ta ställning till om den skulle dyka upp. Allt handlar om hur det ser ut sportsligt och ekonomiskt vid den tiden och vad som erbjuds. Vi har ett val att göra och kommer inte sälja till vilket pris som helst. På något sätt handlar allt ändå om det sportsliga.

Utveckla.

– Ja, om det blivit division 1 efter förra säsongen vet jag inte vad vi hade gjort. Och trots att vi hade samma stuk under det första året i Hockeyallsvenskan så blev det liksom inga fel någonstans när det gick bra på isen. Med facit i hand kanske det första året, när vi slutade trea, gick lite för bra.

Trots två bevisligen tuffa år efter det så har Västerviks utveckling på det stora hela varit stor.

– Kolla bara var vi var för fem år sedan. I mitt huvud har vi ett etablerat hockeyallsvenskt lag här i Västervik även på sikt. Men för att det ska vara möjligt måste vi nog börja få fler folk till hallen. Det är verkligheten.

Per Embretsen avslutar:

– Vi har dock en stark framtidstro. Både J18 och J20 har vunnit sina serier och fler och fler börjar på hockeyskolan. För ett par år sedan var vi 15 barn och nu är vi 50. Det är en fantastisk utveckling. När vi också får ungdomar att flytta hit för att plugga med hockeyinriktning så ger det ringar på vattnet. Drömmen att kunna ta upp flera spelare från egna led närmar sig. Fortsätter utvecklingen så här kan vi vara där redan om fem år.