Orolig krigsjul för tidigare Västerviksbon Vladyslava, 29

Orolig krigsjul för tidigare Västerviksbon Vladyslava, 29

Västervik
Lästid cirka 4 min

Friden som infaller vid årslutet i vår del av världen är som förbytt i krigets Ukraina. För den tidigare Västerviksbon, 29-åriga Vladyslava Prystupa, är den tredje krigsjulen nu över. Samtidigt växer oron för vad nyåret kan föra med sig.

Jag känner inte alls som att det är jul i år, berättar Vladyslava för oss när vi hörs på videolänk under mellandagarna. 

Att få till intervjun har varit något av ett pussel. Hennes hemstad Bucha, två mil nordväst om Kiev, drabbas som många andra platser i Ukraina av planerade strömavbrott för att ransonera med elen. På helgerna är strömavbrotten mindre, men när vi väl får igång videon flimrar lamporna i köket en aning.

undefined
På direktlänk från Bucha. Vladyslava Prystupa har nyligen firat sin tredje krigsjul och berättar för oss om hur vardagslivet fortgår. "De som har delar av sina verksamheter under jorden fortsätter som vanligt även när flyglarmen går. Mina vänner i Sverige är förundrade när jag visar på sociala medier hur träningspassen fortsätter i källargymmen även under flygräder."

Bortsett från den instabila eltillförseln så liknar Vladyslavas kök vilket kök som helst här i Sverige. Det är en detaljerad månadskalender, färgglada magneter föreställande djur och växter för dottern Mira att lära sig och lite bös samlat mellan mikrovågsugnen och köksluckan. 

Vladyslava är välbekant med Sverige och Västervik. Som vi berättat om tidigare tvingades hon, liksom många andra kvinnor och barn, att fly Ukraina efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022. Vladyslava beskriver det själv som att ödet förde henne till Västervik och Christer Kavhed, som i april samma år öppnade upp dörrarna för Vladyslava, hennes mor och lillebror. 

Samtidigt bar Vladyslava på dottern Myroslava i magen, vars smeknamn kom att bli Mira. Christers hem på Sankta Gertruds väg kom att utgöra en trygghetszon för hela familjen. Vladyslava och familjen återvände sinom tid till Ukraina, men hon försöker besöka Västervik årligen.

undefined
Vladyslava fann sin fristad i Västervik efter flykten från de inledande striderna 2022. Sedan dess håller hon konstant kontakt med vänner och bekanta i Sverige. Bilden är tagen sommaren 2024.

Hon beskriver en känsla av nedstämdhet, i de hon träffar i sin närhet denna krigsjul. Flera bekanta till familjen, bland annat Miras gudfar och en god vän från Vladyslavas studietid, är placerade vid fronten. Många har nära och kära som antingen befinner sig i fara eller har gått bort i kriget.

– Häromdagen var jag vid frihetstorget Maidan Nezalezhnosti i hjärtat av Kiev. Tidigare har det där bredvid funnits en stor gräsmatta. Gräsmattan fyller en annan funktion nu än tidigare då människor sätter upp små ukrainska flaggor i gräset för att minnas och hedra de som dött i den här tioåriga konflikten, berättar hon och syftar till Rysslands eskalering med annekteringen av Krimhalvön och östra delar av Ukraina i 2014.

undefined
Bild från november 2024 föreställande Frihetstorget i Kiev. (AP Photo/Efrem Lukatsky)

Krigsutveckligen är också något som oroar Vladyslava:

– Stämningen kanske är dålig på grund av att Trump vann, säger hon och syftar till utfallet av det amerikanska presidentvalet tidigare i år. 

President Donald Trump har lovat att få ett snabbt slut på kriget. Hur ett krigsslut ska gå till är oklart, men många i Ukraina fruktar Trumps lösning blir att landet ska få eftergifter mot Ryssland - och att freden ska bli blir kortvarig.

Det börjar tåras i ögonen på Vladyslava när minnena från flykten blandas med oro för vad som komma skall.

Jag är rädd för att konflikten kan frysas som den är efter hans övertagande och att Ryssland behåller den mark de tagit över från oss. Att en sådan fred ska bli bräcklig och att ett nytt krig blossar upp igen. Jag vill verkligen inte behöva fly igen.

Vladyslava Prystupa

undefined

"Jag vill inte att min dotter lär sig ryska"

Vladyslava

Även om storpolitiken ligger som ett tungt ångestfyllt snötäcke över årsslutet så lyfter Vladyslava vikten av att leva i nuet och försöka få vardagen att gå ihop. Till stor del utgörs hennes vardag av att finnas till för Mira, som föddes med en neurologisk funktionsnedsättning. Att kunna erbjuda Mira det stöd som hon behöver är en av huvudanledningarna till att Vladyslava återvände till Ukraina.

– Hon kan ha upp till 50 träffar inbokade per månad, säger Vladyslava och visar upp decemberschemat.

undefined
Hektiskt schema. Dottern Mira är i behov av mycket stöd för att kunna kompensera sin funktionsnedsättning. "I höstas sa hon mamma för första gången. Men pappa har varit svårare. I dag sken vi upp när hon för första gången sa 'tato', ukrainska för pappa och pekade på Oleh."

Stödet dottern får är kostsamt och familjen har valt privata vårdalternativ. Det handlar om talträning, motorik och psykologbesök. Den offentliga vården upplevdes som trögrörlig och osammanhängande. Vardagspusslet läggs även det i skuggan av krigets osäkerhet:

– En del träffar avbryts av flyglarmen. Där har vi som regel att om mindre än halva lektionen har gått och flyglarmet går igång så görs träffen om. Men om mer än halva träffen har gått när larmet tjuter så ersätts inte träffen på nytt.

undefined
Mira har lärt sig gå under hösten. "Först var jag rädd att hon skulle börja gå steg borta från pappa - då vi besökte Sverige i somras - men nästan lika fort som vi kom hem kunde hon gå på egen hand och slutade krypa." Vladyslavas make får liksom andra män i vapenför ålder inte lämna landet.

Vladyslava står inte ensam i vårdnaden om Mira utan hennes make Oleh finns även där som trygghet. En trygghet som snabbt kan försvinna.

– Jag är ständigt orolig när han är ute och kör och blir stanna vid vägkontrollerna. Militären kan säga att han måste följa med.

Det finns emellertid en möjlighet att Oleh ska undantas Ukrainas manliga värnplikt. Miras utvecklingsstörning gör att Oleh behövs i hemtrakten för att bistå familjen, snarare än vid fronten.

– Men vi väntar fortfarande på svar från myndigheterna. Han skickade in papperna när jag var i Sverige, omkring i augusti, och har fortsatt inte fått svar om han undantas. 

undefined
Oro över att skickas till fronten. Oleh väntar på frisedel för att kunna ta hand om sin och Vladyslavas dotter Mira. Vladyslava berättar att kontakten med männen och kvinnorna vid fronten är kontinuerlig. "Ett plustecken på Whatsapp betyder att allt är väl. Men även två blåa bockar under meddelandet kan ge tröst. Då vet man att någon aktivt har läst ens meddelande."

Fotnot: Vill man se och veta mer om Vladyslava, Miras och Olehs vardag uppdaterar familjen flitigt om sin vardag på instagramkontot vladatsokalo