Jag känner inte alls som att det är jul i år, berättar Vladyslava för oss när vi hörs på videolänk under mellandagarna.
Att få till intervjun har varit något av ett pussel. Hennes hemstad Bucha, två mil nordväst om Kiev, drabbas som många andra platser i Ukraina av planerade strömavbrott för att ransonera med elen. På helgerna är strömavbrotten mindre, men när vi väl får igång videon flimrar lamporna i köket en aning.
Bortsett från den instabila eltillförseln så liknar Vladyslavas kök vilket kök som helst här i Sverige. Det är en detaljerad månadskalender, färgglada magneter föreställande djur och växter för dottern Mira att lära sig och lite bös samlat mellan mikrovågsugnen och köksluckan.
Vladyslava är välbekant med Sverige och Västervik. Som vi berättat om tidigare tvingades hon, liksom många andra kvinnor och barn, att fly Ukraina efter Rysslands fullskaliga invasion i februari 2022. Vladyslava beskriver det själv som att ödet förde henne till Västervik och Christer Kavhed, som i april samma år öppnade upp dörrarna för Vladyslava, hennes mor och lillebror.
Samtidigt bar Vladyslava på dottern Myroslava i magen, vars smeknamn kom att bli Mira. Christers hem på Sankta Gertruds väg kom att utgöra en trygghetszon för hela familjen. Vladyslava och familjen återvände sinom tid till Ukraina, men hon försöker besöka Västervik årligen.
Hon beskriver en känsla av nedstämdhet, i de hon träffar i sin närhet denna krigsjul. Flera bekanta till familjen, bland annat Miras gudfar och en god vän från Vladyslavas studietid, är placerade vid fronten. Många har nära och kära som antingen befinner sig i fara eller har gått bort i kriget.
– Häromdagen var jag vid frihetstorget Maidan Nezalezhnosti i hjärtat av Kiev. Tidigare har det där bredvid funnits en stor gräsmatta. Gräsmattan fyller en annan funktion nu än tidigare då människor sätter upp små ukrainska flaggor i gräset för att minnas och hedra de som dött i den här tioåriga konflikten, berättar hon och syftar till Rysslands eskalering med annekteringen av Krimhalvön och östra delar av Ukraina i 2014.
Krigsutveckligen är också något som oroar Vladyslava:
– Stämningen kanske är dålig på grund av att Trump vann, säger hon och syftar till utfallet av det amerikanska presidentvalet tidigare i år.
President Donald Trump har lovat att få ett snabbt slut på kriget. Hur ett krigsslut ska gå till är oklart, men många i Ukraina fruktar Trumps lösning blir att landet ska få eftergifter mot Ryssland - och att freden ska bli blir kortvarig.
Det börjar tåras i ögonen på Vladyslava när minnena från flykten blandas med oro för vad som komma skall.
Jag är rädd för att konflikten kan frysas som den är efter hans övertagande och att Ryssland behåller den mark de tagit över från oss. Att en sådan fred ska bli bräcklig och att ett nytt krig blossar upp igen. Jag vill verkligen inte behöva fly igen.
Vladyslava Prystupa
"Jag vill inte att min dotter lär sig ryska"
Vladyslava
Även om storpolitiken ligger som ett tungt ångestfyllt snötäcke över årsslutet så lyfter Vladyslava vikten av att leva i nuet och försöka få vardagen att gå ihop. Till stor del utgörs hennes vardag av att finnas till för Mira, som föddes med en neurologisk funktionsnedsättning. Att kunna erbjuda Mira det stöd som hon behöver är en av huvudanledningarna till att Vladyslava återvände till Ukraina.
– Hon kan ha upp till 50 träffar inbokade per månad, säger Vladyslava och visar upp decemberschemat.
Stödet dottern får är kostsamt och familjen har valt privata vårdalternativ. Det handlar om talträning, motorik och psykologbesök. Den offentliga vården upplevdes som trögrörlig och osammanhängande. Vardagspusslet läggs även det i skuggan av krigets osäkerhet:
– En del träffar avbryts av flyglarmen. Där har vi som regel att om mindre än halva lektionen har gått och flyglarmet går igång så görs träffen om. Men om mer än halva träffen har gått när larmet tjuter så ersätts inte träffen på nytt.
Vladyslava står inte ensam i vårdnaden om Mira utan hennes make Oleh finns även där som trygghet. En trygghet som snabbt kan försvinna.
– Jag är ständigt orolig när han är ute och kör och blir stanna vid vägkontrollerna. Militären kan säga att han måste följa med.
Det finns emellertid en möjlighet att Oleh ska undantas Ukrainas manliga värnplikt. Miras utvecklingsstörning gör att Oleh behövs i hemtrakten för att bistå familjen, snarare än vid fronten.
– Men vi väntar fortfarande på svar från myndigheterna. Han skickade in papperna när jag var i Sverige, omkring i augusti, och har fortsatt inte fått svar om han undantas.
Fotnot: Vill man se och veta mer om Vladyslava, Miras och Olehs vardag uppdaterar familjen flitigt om sin vardag på instagramkontot vladatsokalo